“Levara” lyder namnet på det självbetitlade debutalbumet från camp Trev Lukather och
co. Bandet utgörs av Trev Lukather (gitarr), Jules Galli (sång) och Josh Devine (trummor). Trev Lukather beskriver konstellationen som ett band som han tror kan influera människor att plocka fram ett instrument och känna den där samhörigheten.
“Samtidigt som man sjunger med i en hymnaktig, emotionell låt som får en att må bra så inkluderar man själ och hjärta vilket ju är musikens ursprung. Vi vill inspirera vår och nästa generation att koppla in gitarren, vrida upp volymen på basen, koppla greppet om trumpinnarna och sjunga ut på de höga tonerna. Jag tror det finns ett behov av episka poplåtar gjorda av riktigt bra musiker så som de klassiska band vi älskar och ser upp till. Jag tror också att det är vad vi lyckats åstadkomma med vår platta. Om detta på något sätt leder vidare så är allt vunnet.” – Trev Lukather.
För er som inte har koll, det är ingen slump att Trev heter Lukather i efternamn, hans far
är Steve Lukather från det ikoniska bandet Toto. Det går inte att sticka under stolen, men det är ingenting man bör fokusera för mycket på, Trev har länge visat på att han går sin egen väg i musiken.
Innan bandet spelade in sitt debutalbum turnerade de runt om USA ett antal gånger och spelade förband åt Toto på deras arena-turné förra sommaren. Då de spelade i Europa agerade de flera gånger huvudattraktion i bland annat Tyskland och blev helt tagna på sängen när det dök upp fans på varje gig. Tidigt 2020 började de samarbeta med producenten Ethan Kaufmann i Elephant In The Room Studios i östra Hollywood.
Jag slår på första låten “Heaven Knows” på albumet och slås av en välproducerad
produkt. Bra punch i produktionen, trummor med sväng och en väldigt behaglig röst i
form Jules Galli. Vi får en catchy refräng, en melodi som sätter sig väldigt snabbt. Jag
gillar drivet i trummor genom låten och hur bra Lukather samt resten av konstellationen
kompletterar varandra. Låten känns lätt men samtidigt full med energi samt med ett
“jävlar anamma”. En garanterad sommardänga som kommer rulla i sommar.
Plattan rullar vidare och vi kommer in på låt nummer två, “Automatic”. Gitarristen Trev
Lukather berättar: “Automatic är ett “statement”. Det är den låten som
startade allt för oss som LEVARA. Den sätter mallen för albumet och den ljudbild som
löper genom hela debutplattan. Den lyfte oss till ett helt nytt universum och vi kan inte
känna oss tacksamma nog. Den är allt vi är som ett band, storslaget, massiva trummor,
episka fills, högljudda gitarrer, ylande solon, storslagen sång, overkligt höga toner, starka melodier och en refräng du inte kan få ur skallen. Detta är våran stora singel och det är
den verkliga början på vad som komma skall. Jag kan knappt bärga mig.”.
Detta köper jag rakt av, här visar bandet verkligen musklerna. Vi får en bra contender till ännu en sommardänga. Ett extremt bra samspel mellan musikerna och sångaren.
Trummorna tar exakt den plats den behöver och likaså basen i tex verserna där den
sticker fram här och där. Det är smakfullt och när refrängen kommer känner jag direkt
hur jag rycks med och blir på bra humör. De tar ut svängarna där de behöver, jag blir tex
helt blåst i väg av Jules i slutet på låten där han piper iväg i sången. Gåshud!
Två starka och genuina låtar. Tyvärr tappar plattan lite fart efter de två första låtarna.
Vi möts av två semi-ballader, först Ever Enough som tyvärr känns slätstruken, även om den har en genuin känsla, snygga körer och Lukathers main solo är väldigt smakfullt. Men den faller denna tyvärr platt i min smak, då den mest swishar förbi och inte fastnar. Den andra låten vi möts av är betydligt roligare, “On For The Night”, denna känns mer originell och har en starkare melodi som fastnar. Betydligt mer dynamisk än Ever Enough dessutom.
Allow börjar med att flörta lätt med Kingdom Of Desire, på ett naturligt sätt. Fans av AOR
och melodisk rock kommer garanterat fastna för denna. En stor låt med pompösa körer
och där Trev visar upp vilken briljant gitarrist han är. Plattan snurrar vidare och vi ökar takten igen med Cant Get Over You. En lite mer fartfylld låt med “eurovision känsla”, en refräng med power och där Jules visar fortsatt upp ett stort register. Denna följs av Chameleon, helt klart en av plattans bästa låtar i mitt tycke och dessutom en av singlarna som släppts tidigare.
Sedan kommer låten Ordinary. Inte super mycket att säga kring denna, den följer plattans känsla. En välskriven låt. Men min tanke kring låten infinner sig i låtens titel. Den har inte direkt någon “wow – känsla”, men absolut inte dålig låt; Ordinary. Just A Man, här händer det något då bandet flexar musklerna ordentligt. Jules visar på
en jäkla nerv i rösten och range i refrängen. Den lyfter, fastnar och berör. Jules besitter
helt klart en pipa som är mäkta imponerande.
No One Above you, sista låten ut på skivan, en skör ballad. Vacker men den fastnar inte
på samma sätt som tex Just A Man.
För att sammanfatta, detta är helt klart en stark debutplatta. Denna trio har en trygg
grund att stå på och de samspelar samt kompletterar varandra klockrent. Skivan lär gå hem för både fans av AOR/Melodic rock, samt även pop-rock fans. Den är välproducerad och består av några av nutidens mest kompetenta musiker. Jag gillar dessutom text författandet, det känns väldigt moget och genomtänkt. Jag ser fram emot att höra mer från camp Levara och förhoppningsvis kunna få se dom live efter pandemin.
Artist: Levara
Titel: S/T
Genre: Melodic Rock
Bästa spår: Just A Man
Skivbolag: Mascot Label
Releasedatum: 2021-05-14
Betyg:
Av: Rasmus Harnesk Wiklund
