Foto: Dennis Kjellander
Kan dom misslyckas? Andra plattan är helt magisk och de är så fantastiska på scen. Kids In A Ghost town klingar ut och Tobias frågar publiken hur många som var med vid lilla scenen för två år sedan. Och tackar dem som är med igen vid den stora scenen.
Stone Cold Eyes kommer igång och det märks att det är en publik som lyssnar mycket på Nestor som står där framme och körar. Fansen som är i alla åldrar har samlats för att sjunga och dansa och det är en otrolig stämning framför Festival Stage.
Teenage Rebel är helt klart ett dragplåster. Man ser hur folk kommer farande för att få höra den live och jag tror inte någon är besviken. Nestor är ett band som jag tror har inspirerat många sedan de slog igenom. De har vågat vara det de själva såg upp till och har skapat en scen som saknats på festivaler de senaste åren.
När Tobias frågar ”Vad säger ni om jag säger åttiotalet?” Publiken skriker! Efter några fler ledande frågor kommer ”Vad säger ni om jag säger Perfect Ten?” Och ja, det är bara att sätta sig och njuta!
När det kommer in en cheerleader trupp är det inte svårt att gissa vad som ska komma. Victorious! Med Cheer och körer blir låten ännu mer en anthem än tidigare. De drar ner tempot med It Aint Me och drar vidare med Caroline och publiken fortsätter sjunga med med hjärtats kraft.
Det är häftigt att se så många olika typer av människor förenas kring kärlek till samma band. Fireside väcker publiken om möjligt ännu mer men så smäller det! On The Run. Ingen kan stå still!
1989 följer upp med den där rytmen som behövs för att ta ner det ett snäpp utan att förstöra stämningen. Och stämningen är helt galet skönt här! Och man slutar när man ligger på topp heter det och det är exakt vad som händer här.
Alla ler stort och solen bränner gött.
Sweden Rock ❤️ Nestor = Sant
