Var ska man börja för att sammanfatta denna fantastiska kväll, som H.E.A.T tillsammans med Nestor utgjorde på Berns i Stockholm?
Jag hade aldrig varit på Berns tidigare, varpå förväntningarna av lokalen var höga till en början. Sist jag såg H.E.A.T var på näst sista spelningen de gjorde med Erik Grönwall på Fryshuset. Då visste jag inte att det skulle vara näst sista spelningen och antagligen sista gången jag skulle se Erik i H.E.A.T, men tacksam är jag att jag hann med ett sista gig med honom framför mickstativet.
Jag upptäckte dock H.E.A.T med Kenny Leckremo, deras originalsångare. Dom två första skivorna med honom, den självbetitlade och Freedom Rock har verkligen gått hårt under mina yngre år. Kenny var redan då en fantastisk sångare och jag hann tyvärr aldrig med att se dom live med honom. Därför var jag extremt glad att se beslutet om att han skulle komma tillbaka efter Erik Grönwall. Spänningen fanns där nu inför giget, Erik Grönwall lämnade väldigt stora skor efter sig. Inte bara som sångare men som frontman. Bandet är ju där dom är idag, tack vare dem själva och honom. Nog hade jag en känsla av att Kenny skulle axla sångare-rollen, men som frontman, skulle man jämföra för mycket med Erik och hans energi samt närvaro på scen?
Innan Nestor (förbandet) börjar spela, nås vi av informationen att Berns nu är utsålt. Jag lyckas dessutom efter den informationen få några korta ord från Jona Tee (keyboardist i H.E.A.T) om känslan inför kvällen.
Hur känns det Jona, utsålt Berns, första gången ni spelar här på denna lokal, första gången på hemmaplan med Kenny på hur länge som helst?
Jona – ”Det känns jävligt kul, pepp somfan! Jag går bara och hoppar omkring här och vill köra igång. Du vet, det är det här farliga att börja ladda för tidigt. 3 timmar sen så var man ju liksom redo till fullo! Så det är riktigt kul, känns som vi har ett bra set.
Det måste ju kännas väldigt tacksamt, Kenny är tillbaka, Erik går vidare och folk sluter upp. Ni har släppt två singlar från kommande skiva väldigt tight inpå varandra och det måste vara en fantastisk känsla som infinner sig då ni på ett sätt går tillbaka till det gamla men ändå startar från scratch för att Erik varit med så länge, så det måste vara så skönt att se dessa inbitna fans som kommer och ser till att det är utsålt på Berns.
Jona – ”Ja det är svincoolt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är jävligt tacksam över detta. Det ska bli så kul att spela.”
Vad kan folk förvänta sig ikväll, albummässigt, Kenny eran, Erik eran, är det en gott och blandat påse som gäller?
Jona – ”Jag tror att det är en ganska bra mix, det blir rätt mycket H.E.A.T 2 heavy då vi inte har turnerat den riktigt. Sån jävla skit att pandemin kom precis där. Svinbra platta tycker vi och allt var förspänt, vi hade turne, sålde ut i London och hade massa grejor på g. Sedan BAM, pandemi. Så vi hann med två gigs. Så det ska bli riktigt kul att köra dom låtarna lite mer och sedan kommer vi såklart slänga in singlarna (dom två nya), första gången och få testa vattnet lite där.”
Ja, fantastiskt kul att få snacka lite med Jona Tee inför giget. På tal om giget, vi hade ju ett förband på plats. Nestor öppnade för H.E.A.T och vilket jäkla förband. Jag ska vara ärlig att jag inte hade fattat hypen kring Nestor. Visst plattan de släppte ”Kids In A Ghost Town” var bra, grymma musiker och sångaren är grym. Men när jag lyssnat har poletten inte fallit ned ändå. Det var ju inget nytt under solen. Men det krävdes att jag skulle se dom live och i denna miljö på Berns, för jävlar vad bra detta var. Efter konserten när jag hör låtarna så slår de an på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har aldrig varit med om ett förband som haft så pass bra publikrespons som just Nestor hade. Det är helt sinnes. Publiken var vild och älskade dom. Nestor i sin tur går igång på detta och lägger i ännu en högre växel. Sångaren sjöng till och med bättre live än på platta. Bra ljud live, extremt bra energi och grymt bra show av samtliga i bandet. När sångaren dessutom nämner att detta är deras typ 7:e eller 8:e gig tillsammans med denna platta och konstellation, gör det bara ännu mer imponerande. Nej hatten av till Nestor, dessa kan gå långt. Att tillägga, många var där för just Nestor och inte bara för H.E.A.T.
Betyg: 9/10
Setlist:
On the Run
Kids in a Ghost Town
Stone Cold Eyes
Tomorrow
Perfect 10 (Eyes Like Demi Moore)
These Days
1989
Firesign
Nu till H.E.A.T. Jag kan bara sammanfatta det som att det är gåshud från första början. Kenny tillbaka vid mickstativet. Samtliga i bandet är i sitt esse, energi nivån ligger på 11/10 och spelglädjen är hög. Kenny nämner typ fyra gånger att han är påväg att gråta, vilket det märktes att han verkligen var, av glädje. Att titta på honom under kvällens gång och höra honom, gav mig en extremt varm känsla inombords. Han kändes och var tacksam, glad, euforisk, full av energi och beslutsam att göra denna kvällen fantastisk för sig själv och människorna där. Efter första låten, ”One By One”, så fanns det inga tvivel att Kenny är tillbaka för att stanna. Publiken tog återigen emot honom med öppna armar och han axlade inte bara sitt ”eget” material utan även Grönwall eran med bravur. Låtar som den fantastiska Cry visar på att Kenny fortfarande är en helt magisk sångare, lägre toner sitter, de högsta sitter som en smäck. Det är kraft i rösten och en nerv. Setlisten var riktigt bra blandad, ny låtarna, Grönwall eran och även hitsen från Kenny eran. Bara att jag fick höra Cry live med Kenny gjorde att jag kände jag kan nästan dö lycklig nu. Så pass bra var det. Showen var magisk, ljudet lika så. I helhet så är det här nog en av de bästa konserter jag varit på. Kenny gjorde dessutom ett väldigt tacksamt och fint tal om hur glad han var att vara tillbaka med sina vänner i H.E.A.T och få spela detta material igen. Hur tacksam han var för hur långt bandet gått och lika så tacksam för att Erik Grönwall varit med och tagit dem dit dom är idag. Inget bad blood någonstans, bara kärlek. Man blir varm.
Betyg: 10/10.
Setlist:
One by One
Rock Your Body
Dangerous Ground
Emergency
Redefined
Straight for Your Heart
Late Night Lady
Back To the Rhythm
Beg Beg Beg
Cry
1000 Miles
Living on the Run
Nationwide
A Shot At Redemption
Encore:
There for You
Vill ni ser fler bilder från kvällen så går ni in och blir medlem på vår patreon (tack till Gabrielle Holmberg för bilderna):
