L.A. Guns grundades redan 1983 av gitarristen Tracii Guns och skulle komma att bli ett av de stora banden från det glada 80-talet på Sunset Strip i Los Angeles. Vägen framåt har dock inte varit spikrak utan snarare av de mest krokiga slagen. Massor av bandmedlemmar har kommit och gått genom åren. Paralellt med L.A. Guns grundande hoppade Axl Rose av bandet Rapidfire för att starta Hollywood Rose och dessa båda band kom att friskt byta medlemmar med varandra. Ett tag var Axl medlem i L.A. Guns för att sedan återstarta Hollywood Rose och då var istället Tracii ett tag medlem i Hollywood Rose innan Axl och Tracii kom överens om att starta Guns`n`Roses efter grundarnas efternamn. Tracii Guns ledsnade dock ganska fort på det samarbetet efter som Axl hade en ovana av att inte komma i tid till spelningar och bokade möten. Tracii ersattes av gamle skolkamraten Slash och återuppstartade L.A. Guns.
I slutet av 70 och början av 80-talet startade den Londonfödde Phil Lewis bandet Girl med bland andra Phil Collen i sättningen. Phils dåvarande flickvän svenska bondbruden Britt Ekland ska ha hjälpt bandet till ett skivkontrakt och Girl hann släppa tre album innan de splittrades delvis pga att Phil Collen lämnade för Def Leppard. Phil Lewis fortsatte i ett par olika musikaliska konstellationer som t.ex. Bernie Tormès band. Flyttlasset gick över till Los Angeles och den 1 april 1987 träffades Tracii och Phil för första gången eftersom Tracii ville ha med Phil i L.A. Guns och så blev det. Trots alla bandmedlemmar genom åren får man nog anse att dessa båda herrar är grundpelarna i L.A. Guns som nu gjorde stor succé med skivsläppen L.A Guns 1988 och framförallt Cocked and Loaded 1989 men också Hollywood Vampires 1991 innan nya struligheter tog vid och Tracii och Phil gick skilda vägar. Medlemsbytena var många. Några skivor släpptes och ett tag fanns Phil Lewis L.A Guns samtidigt som Tracii körde vidare med sin upplaga. 2017 återförenades de båda och därifrån kan man prata om en ny era för bandet. Black Diamonds är deras fjärde album efter återförenandet som givit oss The Missing Peace 2017, The Devil You Know 2019 och Checkered Past 2021.
Black Diamonds inleds med låtarna You betray och Wrong about you som har ett samspel mellan instrument och sångare Lewis som skapar ett groove som påminner en hel del om Led Zeppelin. Med låten Diamonds bevisar man att man kan göra starka ballader . Babylon, Shattered Glass och Got It Wrong påminner om varandra då de är hyfsat riviga och något punkiga vilket förstärks kraftigt av Phils brittiska accent. Gillar man blues så är låten Shame antagligen skivans topp! Gonna Lose växlar mellan att vara en ballad och en ösig rocklåt. Släppet avslutas med Lowlife, Crying och Like A Drug. Lowlife och Like A Drug är de spår som allra mest för tankarna tillbaka till 80-talets Sunset Strip och bandets begynnelse medan jag tycker att Crying nästan känns hämtad från Alice Coopers katalog
Med Black Diamonds tycker jag att L.A. Guns behåller sina rötter samtidigt som man försöker förnya sig och hämta influenser från många olika håll. Detta ger skivan en ganska stor variation och den känns både som en L.A. Guns skapelse som passar in i bandets katalog samtidigt som den är nyfiket utforskande av influenser från andra artister och band. Att Guns och Lewis är uppväxta på 70 och 80-talet kan man inte ta miste på.
Jag tror att Black Diamonds går hem hos bandets fanbase samtidigt som den kanske kan hitta ut till en ny publik. Denna gång når man inte riktigt upp till mina favorier med bandet Cocked and Loaded och The Devil You Know men det är en riktigt stark skiva som är ett måsteköp för min del och som absolut kan vara något för en årsbästalista så småningom
Artist: L.A. Guns
Titel: Black Diamonds
Skivbolag: Frontiers Music
Line-up: Phil Lewis Sång, Tracii Guns Gitarr, Von Johnson Gitarr, Johnny Martin Bas och gitarr, Shawn Duncan trummor (live) och Adam Hamilton trummor (studio)
Release date: 14 april, 2023
Skivans bästa: You Betray, Diamonds och Lowlife. Jag gillar också skarpt Phil Lewis röst som är som klippt och skuren för bandet.
av Marcus Ahlberg
