För ett par veckor sedan var det storslaget kalas på Bröderna Ohlssons Garlic and Shots på Södermalm i Stockholm. Glorius Bankrobbers firande releasen av singeln ”I’m a Drudge”, med tillhörande video, tillsammans med Electric Boys, som i sin tur firande sin singel och video: ”I’ve got a feelin’”. Imorgon (14 april) släpps nästa singel ”Turn on the Music” och nästa fredag 21 april, släpps albumet Back on the Road. Men vägen till plattan har varit längre än de flesta. Jag ringde upp gitarristen Jonas Petersson för ett trevligt samtal om musik, och lite bilar.
Hej, hur är läget?
Jag har precis skickat in CD-layouten till bolaget. Det är mycket sådant pyssel nu med bandet, men det är kul. Jag jobbar lite med sådant, så jag har fått äran att göra det mesta av vårt visuella material, som plattor och t-shirts. Så just nu känns det som att jag har två jobb.
Jag måste tacka för senast! Det var en en riktigt trevlig kväll och en jättebra combo med Electric Boys. Var det ni som kom på den idén eller var det skivbolaget?
Det var vi som bokade den där kvällen först, faktiskt. Sedan hörde Calle von Schewen, från Sound Pollution av sig, för han hade tänkt att Electric Boys skulle ha en release, men då hade jag redan bokat Bröderna Ohlssons och om han skulle ta ett annat ställe känns det ju bara som att man tar folk från varandra, speciellt eftersom vi är polare sedan mitten på 80-talet. Det var väl hans idé då, och vi tyckte bara att det var roligt. Det blev ju jättebra också! Det kändes som att det funkade klockrent. Vi ska ju släppa en till video och ha en till release på samma ställe, så då får vi se. Det vore ju kul att kanske köra tillsammans med något annat band. Det var ju en rolig grej, som Calle tog fram.
Har ni något datum för den videon?
Vi har ju en video som ska släppas redan den 14 april. Först tänkte vi en release, men sedan pratade jag med killarna i bandet och det var några som inte kunde, och det var snack om att köra det dagen innan, men till slut kom vi fram till att det var lite nära inpå, så det blir nog den tredje videon, som vi kommer släppa någon gång efter att plattan är släppt, i så fall. Men som sagt, vi kommer att släppa en till video och singel den 14 april, helgen innan vi spelar på Anchor. Men det blir ingen release på lokal, men kan ju inte ha grejer varje vecka, det är lite överdrivet, och det blir jobbigt också, när man ska kurera sig efteråt.
Hur har responsen på det ni har släppt varit hittills?
Vi är supernöjda med releasen, och jag hörde just att en engelsk tidning, PowerPlay, kommer recensera plattan i nästa nummer och vi fick 10 av 10, och det är ju otroligt bra. Det var jättekul, och vi ska få vara med på en nedladdningsplatta där. Det är kul att någon annan än en själv tycker att det är bra. Sådant är alltid roligt att höra.
Wow! Grattis! Visst har det varit en ganska lång process att skapa det här albumet?
Ja, det var ju det. Vi var igång redan ett eller två år innan pandemin… Jag kommer inte riktigt ihåg… Vi spelade in tre låtar i alla fall, och en utav dem kommer på plattan, men vi hann släppa en annan också, på singel. Det var runt 2019, då kom ”Sweet Queen” ut på video. Vi hade ju tänkt ha den på plattan, såklart. Det hade vi tänkt med alla de där låtarna, men sedan kom…. Ja… pandemin. Så ja, då vi började med plattan giggade vi samtidigt mycket, och det sista vi gjorde innan pandemin var att vara förband till Mustasch. Där var det 2000 pers, så det var verkligen stort. Vi spelade in lite av en video där. Sedan blev det locket på. Vi ville fortsätta med plattan, men det var en bandmedlem som var alldeles för rädd, så han ville bara vara hemma i sin bubbla. Jag hade tyckt att det hade varit ett bra tillfälle att göra en platta, men om inte alla är på, så funkar det inte. Det är bara att respektera.
Jonas fortsätter berätta att det inte bara var musik som hann påbörjas innan världen stängde ned.
Vi hann precis göra en video till” My America Rocks”, som är en hyllning till Amerikas 70-tal: musik, filmer, bilar, allting, för det var ju mycket roligt som kom då. Men just när jag la ut den där på Youtube så ringer sångaren [Olle Hillborg] efter en halvtimme och säger bara ”Ta bort videon!”, för då har det här med polisbrutaliteten, med den svarta snubben som blev kvävd [Gerorge Floyd] precis hänt. Låten har ju inget med det att göra, men timingen kändes lite fel. En amerikahyllning när något sådant händer, liksom… Så den låg väl upp en halvtimme på Youtube, kanske. Jag lyckades ta bort den i alla fall, så den har vi kvar att släppa, och vi kommer att släppa den, efter att skivan har kommit ut, om det inte händer något nytt, jättetråkigt i USA. De är ju någonstans alltid en dålig timing att släppa en låt om USA, men videon var väldigt påkostad, med den fotograf som har gjort både ”Bron” och ”Beck”-filmerna, som filmade den. Det är en kompis till mig. Vi filmade den här mot en Green screen, och la en jäkla massa jobb på den där, så det känns ju himla dumt att inte släppa den någon gång, och låten är ju med på plattan.
Hur såg skapandeprocessen ut efter att ni återupptog arbetet med plattan?
Det tog ganska lång tid att spela in den, för vi har spelat in i våran trummis studio: House of Voodooo. I och med att det var gratis studiotid, så la vi en jäkla massa timmar på det där. Det är en ganska liten studio, så tyvärr kunde vi inte spela in alla samtidigt. Det funkade inte med trummor. Annars hade det varit roligast, men vi la ett instrument i taget. Vi var noggranna och la en massa sång osv. När vi skulle mixa sedan gav vi samma låt till fyra olika snubbar: Pontus Norgren (Hammerfall), Frans Hägglund, som gjorde Imperial State Electrics senaste, en kille i Halmstad som har spelat in både Arch Enemy och Per Gessle, och sedan Robert Pehrsson Humbucker. När vi sedan fick tillbaka mixarna var det inte lätt att välja, men det slutade med att det blev Robert Pehrsson, för vi tyckte ändå att han var den vassaste, och alla var ungefär lika dyra. Men vi tyckte att det var värt det, för vi har haft så många dåliga produktioner, och vi ville att det skulle bli bra på riktigt. Det är ju så jäkla viktigt med mixen. Han fick mixa låtarna som han ville, men vi skickade någon form av slaskmix, så att han hade något att gå efter. Sedan vart det några turer fram och tillbaka, för det blir ju alltid det. Så det tog ju sin lilla tid innan allt blev färdigmixat och vi var nöjda. Då tänkte vi ge ut den, och det var i somras. Vi tänkte betala allt själva. Vi var i kontakt med Spinroad Factory nere i Göteborg, och vi var ganska långt framme där, men det var lång leveranstid. Sedan kom vi på något sett i kontakt med Bollmora Records, jag vet inte riktigt hur. Jag tror vi fick ett tips. De var i alla fall på som fan, och det är ju kul att någon annan vill lägga ut lite pengar någon gång. Han fixade också distributionen via Sound Pollution, och i och med det drog det ut på tiden. Bollmora Records ville att vi skulle mastra den också, på Cutting Room, som är bäst, och de betalde det också. Så ja, det har dragit ut på tiden, men nu är det dags för releasen, äntligen, den 21 april på CD och Vinyl. Bättre att det blir bra än att det kommer ut fort, tycker jag. Och det blev ju lite inflation på släpp precis efter pandemin, så det är kanske bra att det har hunnit lugna ned sig lite.
Ser du några fler fördelar med att skivan fick dra ut på tiden?
Ja, som sagt… Det tog tid med skivan, men det var ju lite bra, för under pandemin hann sångaren skriva flera bra låtar. Vi hade hur många låtar som helst. Vi fick först spela in en demo med alla låtar, och sedan välja ut de bästa, förutom de två vi hade innan, eller ja, det blev ju bara en av dem som hamnade på plattan i slutändan. Det blev ju en sådan konkurrens. Vi tyckte också att det var roligare att ha helt fräscha låtar. Men en låt på plattan är faktiskt skriven 1990. Det är ”Back on the Road”.
Hur känns det att den låten äntligen kommer ut nu, mer än 30 år senare?
Ja, det var ju egentligen så det började, för vi hittade en massa gamla låtar på en kassett och tyckte att de var skitbra. Sedan hade jag någon låt liggande, från ett annat band, och Olle, sångaren, hade några låtar, så det var ju där någonstans vi började. Och i slutändan var det bara en av de där gamla låtarna som platsade. Så det blev mest nytt, det kändes lite roligare. Den spänner över en lång tid, den där plattan.
Är det någon låt som ligger dig lite extra varmt om hjärtat?
Dels är det väl den som jag själv har skrivit, ”Runnin’ Hot”. Det är lite mer upptempo. Sedan är det såklart ”Back on the road”, den har jag också varit med och skrivit. Det var hela bandet som skrev den, 1990. Men jag gillar såklart många av Olles låtar också, såklart, ”I’m a Drudge”, till exempel, som vi släppte nu. Man har ju varit med så länge nu, så det är inte bara så att man bara gillar sina egna låtar. Man måste ju tänka lite större, så just nu är väl ”I’m a Drudge” favoriten. Det måste jag ju ändå säga.
Hur var videoinspelningen för den låten?
Det var också hemma hos våran trummis. Han bidrar med mycket. Vi spelade in den i hans garage. Han har en jättetuff raggarbil som är med i videon. Vi spelade in där, och vi fick backa ut bilen för att ta fram instrumenten och köra livescenerna, och sedan köra in den för att ta lite bilder med den, och sedan hade han lite maskiner där som också var med, lite svetsar och så. Den är riktigt DIY, men sedan är det en snubbe i Halmstad, Jari Välitalo, som har klippt den, och han är riktigt duktig. Han har även klippt de två kommande videorna: ”Turn on the Music” som kommer den 14 april och ”My America rocks”. Så det är samma snubbe som har gjort alla, faktiskt.
Hur ser planerna ut framöver?
Det gäller att hitta något bokningsbolag. Vi har ju bokat en del själva, men det är ofta folk som har hört av sig. Vi har till exempel en stor rockkryssning i september, från Oslo till Köpenhamn; Rock the Boat, tror jag att den heter. Det är med sångaren från D.A.D. [Jesper Binzer], White Lion, Electric Boys, Wig Wam… och lite alla möjliga. Det var ganska många band, så det ska bli jättekul. Vi har också ett gig på gång nere i Linköping på något stort ställe. Vi vill gärna lira ner mot Göteborg och vi har mycket kontakter i Norge. Gitarristen har kontakter i Finland, så det kommer säkert bli en del snart, men plattan måste ut för att väcka lite intresse. Vi har lite kontakt med bokningsbolag, och vi låg på EMA Telstar på 90-talet när vi höll på som mest. De är ju Live Nation nu, men de känns lite stora för oss nu, men man vet ju aldrig. Vi har ju våra kontakter där också. Händer det något bra med skivan får man väl mata dem. Vi känner ju han Thomas Johansson. Det är väl chefen nu, tror jag. Han delar garage med mig. Jag har en amerikansk raggarbil som jag kör dragracing med, och då har han en veteranbil i samma garage.
Jamen dåså, då lägger du bara en lapp på hans vindruta, då, haha!
Ja, jag lyckades träffa honom där en gång där, när han skulle ut och provköra den där bilen. Då gick jag fram och sa bara ”Tjenare, jag vet inte om du kommer ihåg mig?”, och han kom ihåg Glorius Bankrobbers. Så jag berättade att vi höll på att göra en skiva, och då sa han att jag måste komma upp på kontoret någon dag. Så jag gjorde det, sådär jättemodigt, och jag visste inte hur jag skulle presentera mig i receptionen. ”Han kommer aldrig att släppa in mig”, tänkte jag, men när jag kom dit och sa ”Glorius Bankrobbers, jag delar garage med Thomas Johansson”, så fick jag komma in till honom. Jag hade ju bara en fråga då och det är att vi vill spela på Sweden rock. Men det här var efter jul, så då hade de satt det mesta. Men han sa åt mig att sätta ihop ett paket med CD och bilder och en historia. Och han skickade det till både Sweden Rock och Copenhell, så det var ändå jävligt sjyst av honom. Då vet man ändå att det hamnar hos rätt peroner. Jag har inte hört något än, men vi var nog lite sena. Men nästa sommar, då jävlar. Eller kanske om det blir avhopp. Jag har ju varit där 22 år i rad, så det vore ju kul att lira också. Varje sommar är det alltid massor med folk som säger ”Åh, ska ni lira?”, men så är man bara där för att titta, och då känns det lite tråkigt. Men det är i alla fall en bra kontakt, så jag ska försöka bjuda in honom på Anchor. Det kanske finns någon från Live Nation som vill komma ner i alla fall.
Videon ”I’m a Drudge” finns att se här: https://www.youtube.com/watch?v=z1rVy5jgdcM
I samband med att albumet ”Back on the Road” släpps spelar Glorius Bankrobbers på Pup Anchor i Stockholm den 21 april.
