Det strömmar en en strid ström av folk vid öppning klockan 15. 15:30 Ska Crashdiet starta upp kalaset och det är redan trångt vid kravallstaket. Det är en salig blandning av folk i alla åldrar och den genomgående känslan är glädje och rock and roll.
När bandet börjat låta är det som att luften blir elektrisk. Folk vallfärdar mot scenen och det känns som att det här kommer bli en magisk kväll! Gabriels sång är on point och scennärvaron är precis där den ska vara. Låt två är bara ett jävla ös och publiken är helt med på noterna. Gabriel och Martin Sweet har en fantastisk energi ihop och de solon som Sweet drar av får publiken att jubla.
Corroded har dragit folk!! De och Hardcore Superstar tävlar om antalet tshirts, jackor och kepsar i publiken. Det kollas lite ljud innan det drar igång och man hör sorlet från publiken öka. Stämningen är som den ska på en Rockfest, glad, högljudd och jävligt ösig! När de börjar spela är det som att lyfta taket. Känslan i publiken blir tyngre än när Crashdiet spelade. Det är som att kängorna blir tyngre och stampar lite hårdare i backen. Men så är ju Corroded mörka, tunga och lite hårdare än andra.
Så jävla bra. Det är något speciellt att se Corroded lira, den gemenskapen de visar på scenen. Samspelet dem emellan är smittsamt och publiken är med direkt. När de spelar Monster känns det lite som att få en knytnäve i kistan. På allra bästa sätt.
Hoppsan! 16:45 ser jag första personen åka ut, välbehövligt! Det såg rätt svajigt ut. 😉
Det är få band som kan snacka om absolut ingenting och få det att funka som Corroded. Enda bandet som kan be publiken att Vråla som en magnifik jävla duva utan att skämmas. De avslutar med six feet of anger. Magi!
Lillasyster landar på scenen efter Jönssonligans intro och drar igång precis som de brukar med sina älskade fans och den familjära känslan de har med dem. Det märks lite att det nya materialet på engelska inte är riktigt vad de är vana vid. Men det landar väl hos publiken! När de klassiska låtarna kommer bryter kaos ut. Publiken vrålar och kastar loss i ös.
Teknikstrul gör ingenting. Martin tar ett litet snack med publiken och de älskar det. De suger i sig varje ord med glädje.
Det blir ett par låtar innan Martin blir arg och pekar ut någon i frontrow som stått och scrollar på telefonen istället för att lyssna på musiken. Men trots teknikstrul och lite irritation så kör de ett bra set!
Clawfinger kör intensivt från första stund och håller greppet rakt igenom. Det är tungt och det är tight. Publiken gillar det. Lite text miss men det är bara ett gott skratt. Stundtals är det svårt att veta om det är Clawfinger eller något annat svintungt metal band som spelar. Extremt tunga basslingor och tyngden i trummorna känns stundtals som som att golvet ska rämna! När publiken inte slutar sjunga ”When I grow up, there will be a day, when everybode has to do it my way” står bandet och nästan gapar tills de tackar som fan innan de måste lämna scenen.
Vad hände med ölen? Problem med serveringen ett tag vilket gjorde att en del droppade över till hotellet intill för en bärs men de var så få att det inte märktes i publiken!
Heat. Har ni sett dem live? Kenny levererar så in i helskotta och det råder ett kontrollerat kaos i publiken. Det är utan tvekan ett band som säkert levt gott när Grönwall sjöng men Kenny är förbannat jävla bra han med rent ut sagt!
Hardcore Superstar.. De. Kan. Inte. Göra. En. Dålig. Spelning. Hur kan det vara möjligt?! Och Jocke är nog en av de svåraste sångarna att fånga på foto. Ingen kan komma och säga att de inte ger allt varje gång de går upp på scenen!
The Halo Effect gjorde en skön spelning, det var glada miner som syntes från scenen och publiken var i extas! The Halo Effect har vekligen lyckats få en solid fanbase på rätt kort tid. Men det förvånar mig inte alls med tanke på vilka de är och hur bra de gör det dom gör!
Den här skribenten missade tyvärr The Cruel Intentions och Mimikry men vår fotograf Dennis Kjellander meddelade att The Cruel Intentions gjorde ett vansinnigt bra gig och att det bara stormade Sleaze från scenen!
Och han meddelade även att Mimikry gav allt och gjorde ett snyggt avslut av kvällen!
The Ultimate Rockfest var otroligt kul! Lokalen var perfekt och trots någon liten snagg med ölen ett tag där var publiken skönt galen och bjöd på sig själva nästan lika mycket som banden! Och vet ni vad det bästa är? Det blir en ny fest 2024!!
/P ”The Poseur” Pousár
