Hammerfall låter hammaren falla och publiken är med från första ögonblicket. Hammerfall är bandet som aldrig skulle låta sura miner följa med från backstage. De leenden som man möter och som fyras av skulle kunna lysa upp hela festivalen när mörkret lägger sig! De bjuder på låtar från hela sin karriär och det avslutas med Hjärtan i brand och varenda jäkel framför scenen känner sig förälskad i Hammerfall! Precis som Evergrey sagt tidigare avslutar Joacim Cans att det är en ynnest att få spela för alla här ikväll. Spelglädje är ett ord jag använder ofta men det är för att det är en så otroligt viktig komponent i ett framträdande. Och är det något Hammerfall har är det spelglädje!
Alice Cooper kan inte misslyckas. Det börjar stormregna tre låtar in. Inte en min visar på något missnöje. Det är monster, mord och grym hårdrock för varenda krona! Folk flyr kylan och de hårda dropparna men Alice Cooper håller i trådarna och man ser hur andra kommer farande och fyller de platser som lämnats tomma i publiken. Så vansinnigt proffsigt och så extremt bra performance! Det är exakt så man vill ha dem. I en oväntad vändning där vad som helst kan hända. Och det blir fanimig ALLTID bra!
Och hur fixar jag att lösa rapportering trots trist väder? Jo, med många års erfarenhet och vilja att se banden har jag kommit på mina sätt!
Avantasia blir vår sista akt och sällskapet till bilen.
Med Geoff Tate och Ronnie Atkins i operan är det svårt att misslyckas och pyroteknik sätter alla på plats! I början av veckan så kommer ännu mer kul att läsa och se från festivalen men nu tar vi lite välförtjänt helg!
Till dess… Rock and Roll!
/Pauline och Dennis
