Perfect Plans gitarrist Rolf Nordström är en glad och tillmötesgående herre som tog sig tid för ett snack med Rockbloggen. I ett avslappnat samtal hann vi med att snacka influenser, gammalt, live och nytt såklart!
MW Mathias Westman RN Rolf Nordström
MW Får först och främst säga att jag såg er på Malmö Melodic och det var ju fantastiskt kul att se live och det var riktigt bra.
RN Ja men tackar och bockar, det var djävulskt varmt där. Jag var alldeles yr efter spelningen. Personalen backstage var väldigt vänliga och kom med vatten och vifta med handukar så de var otroligt snälla. Tyckte det var jätteroligt och det var ju många i publiken som bodde på hotellet som vi bodde. En bra stämning och man träffar mycket folk som vi kunde och sitta och surra med efteråt, det var ju kanon!
MW Om jag skulle ta och sammanfatta era tre fullängdsalbum så skulle jag säga det är ju liksom mumma för oss melodicrockfans. Jag instämmer i det flesta säger att de två första är lite mer av ett tyngre paket och det tredje en vidareutveckling.
RN Ja det är ju liksom, om lyssnar, lite mörkare låtar, men det är ju så här, jag gillar ju proggressive rock lyssnar mycket på Rush, Dream Theatre och i framförallt tidiga Queensryche och det finns vissa delar av låtarna som drar åt det hållet, det var mitt fel, hahaha, eller det beror på hur man ser det.
MW Det är väl en tillgång att ha lite olika ingångar i ett band.
RN Absolut och det tror jag vi har så när man skakar ihop allting så blir det något bra av det.
MW För läser man pressrelease och så där så tittar man ju på de gemensamma nämnarna vad bandet influerats av. Så om du då kommer från den progressiva ådran vad skulle du säga att de andra medlemmarna tar med sig in i bandet då?
Kent och Leif de har ju med sig mycket av det amerikanska som Survivor, Giant. Kent har ju en otrolig känsla för melodier liksom och det tar han ju med sig in i bandet. Du hittar jag ju ganska många riff, gitarrbaserad och går du tillbaka till en låt som Time For a Miracle så har det ju lite progressive känsla. Däremot på den här platta så är det en sak som är jäkligt skönt när vi repar och som är nån sorts konsensus, det är när någon kommer med en ide så är det oftast så i replokalen att vi jobbar utifrån någons ide som låter bra, det är där det händer vilket många gånger leder till att vi är överrens att det här är bra och så kör vi på det.
MW OK så ni repar i alla fall fram låtarna?
RN Ja det gör vi, kanske att det var lite mindre på den här plattan och att vi hade några färdiga demos som vi jobbat med och gör pre-productions på i Leifs studio där arret sätts. Men ibland är låtarna inte färdiga som Lady Mysterious på nya plattan, jag hade ett riff som inte funkade helt och gjordes om till en shuffle där vi jammade en kväll och helt plötsligt satt det bara.
MW Jag fösöker undvika att läsa andras recensioner innan jag recenserar, men eftersom jag nu inte är tidigast ut denna gång har jag ju inte kunnat undgå att se hyllningarna till höger och vänster med många gånger full på. Själv är jag lite snålare, landar på en fyra utav fem och om jag ska nämna en negativ sak som jag stör mig lite på och det är ju smaksak, jag fattar ju det. Men Leif använder brassound på Lady Mysterious som just i den låten inte funkar för mig och… ja sorry, och jag vet att soundet används på flera ställen på plattan, men just i denna låt så den får jag lite slager känsla alltså. I övrigt tycker jag det är en jävligt bra låt.
Så till frågan då, hur resonerar ni när ni tar fram olika delar?
RN Alla jobbar väl lite på sina delar i pre-production och finslipar. Ja man kanske lägger till lite extra grejer eller för den delen tar bort grejer. Leif och jag brukar träffas och gå igenom tillsammans där vi reflekterar, ingen av oss har väl tänkt och reagerat på det du säger, men det är som du säger en smaksak. Exempelvis vill jag väl inte minnas att det var med i pre-production utan att det kom senare. Jag själv tänker kanske mer på Aerosmith Get a Grip med det brassoundet som är där. Men är det själva soundet du tänker på att du upplever det liksom lite jönsigt?
MW Egentligen inte. Jag tror det ligger kanske lite i just det som spelas och i själva mixen. Nu kan jag inte nynna det tillbaka för dig. Men det finns en liten liten slinga som är typ i samband med refrängen. Det fick drog ner helheten för mig. Men jag hör det brassoundet på något annat spår till och då stör det mig inte. Det kan vara antingen det slingan som gör det eller så är det själva mix mixen.
RN Nu måste jag tänka? Men när man är inne i processen då lyssnar man mycket på materialet och nu var det ett tag sedan jag lyssnade på låtarna. Men jag tror att vi arbetar med som svar på din fråga. När jag lagt ett gitarrkomp eller Leif för den delen. Så när var och en ska göra sina pålägg blir det en del ändringar på melodin och ibland har det hänt att Kent kommer med en alternativ ide och frågar oss andra, vad tror ni om det här, eller vilken version gillar ni bäst? Vi litar på varandra, på det vi gör och skulle det vara något inför mix som inte känns bra då lyfter vi det med varandra. Men ingen av oss har reagerat på det du säger men återigen det är ju en smaksak. Det är ju inte alla som gillar mitt gitarrsounde heller.
MW Jag skulle faktiskt lyfta det som en riktig styrka med Perfect Plan och dessutom hur du spelar. Du har dina fräcka tunga riff, men så har du också, det som jag tycker, snygga licks i liret.
RN Ja men lägger på småprylar så det händer någonting. Inte bara fem ackord som ligger hela vägen, jag försöker liksom. Jag blir 60 år och tänker inte att jag ska imponera utan det jag vill uppnå det är att det ska låta bra i låten.
Hela bandet samlat. Foto Leif Wikberg
MW Du ska ha en stor eloge Rolf. Det är skitsnyggt rakt igenom och jag har inga invändningar. Och även om jag hade haft det så kan du ju skita i det, hahaha, du är ju färdig med ditt, haha.
RN hahaha, jo men det är ju faktiskt så. Vi har ju våra rötter i det melodiska 80-talet och har aldrig haft någon ambition att vara jättenyskapande utan vi gör musik som vi älskar och tycker om. Då hoppas vi att det hörs.
MW Hur länge har du lirat gitarr?
RN Jag var 13 år när jag börja, då fick jag en och sedan ganska fort lärde jag mig, alltså jag övade väldig mycket. Sen så minns jag att jag fyllde 15 då skulle jag få moped men frågade mamma om jag kunde få en riktigt bra elgitarr och byta upp mig ifrån den billiga koreanska jag hade och mamma sa ja, då blev jag överlycklig och fick en Aria sunburst lik den som Ace Frehley hade. Den hade jag länge i olika band när vi åkte runt i norrland och spelade.
MW Vi snackade band lite grann men om vi går till enskilda gitarrister vilka har varit viktigast för dig där som förebilder?
RN Ace Frehley hade ju nått rått i sitt lir även om han är urusel tekniskt. Men Gary Moore, jag gillar ju hans melodiska spel, hans passion och fraseringar , det är ju en käftsmäll, tycker jag. Sen måste jag säga Alex Lifeson i Rush lyssnar du på våra plattor så de har plockdelarna det har jag ju fått jättemycket av att lyssna på honom. Sen är det ju många som är jättebra, men jag har ju alltid gillat Thin Lizzy med Brian Robertson och Scott Gorham, John sykes tyckte jag ju var fantastisk, jag har alltid varit lite sucker för de har som har bluesen i botten. Eller de två första DIO-plattorna med Vivian Cambell. Sen måste jag ju säga att jag alltid gillat John Norum, vilket jäkla nyp han har!
MW Men om vi hoppar tillbaka lite till plattan så titelspåret tillika öppningspåret Heart of a Lion sätter ju direkt lite standarded för hela hela plattan och samtidigt kan jag tycka att de första fyra låtarna så bara kvaliten stiger i att det blir bara bättre och bättre liksom.
RN Ja jag är benägen att hålla med dig. Men jag har ju mitt tunnelseende när man varit mitt i processen. Men jag har den känsla också men med Heart of a Lion så hade Kent en demoversion som har spelade upp och jag sa Kent det är är ju grymt bra. Så vi började leka lite med den. Sen har vi ju All Night som började med ett synthriff, det spelades egentligen på gitarr först. Du vet Leif och jag har alltid varit lite svaga för det är som i Cherokee med Europe där gitarr och keyboard spelar ihop. Men i All Night blev det inte riktigt bra så vi provade att låta det vara helt synthbaserat med endast en singelstringrythm bak och då föll allting på plats.
MW Hur lång tid tog det att prova sig fram till det då?
RN Nä men när vi är i replokalen och vi kommer “in the zone” så går det jäkligt fort liksom. Jag kan ju säga att en låt som In and Out of Love som är en jätteviktig låt för Perfect Plan med många stream och så, du vet det tog inte lång stund att skriva den. Jag tror att inom en halvtimma så hade vi i stort klart den, det bara föll på undan för undan.
MW Men är det inte så man säger om en bra låt det får ganska fort?
RN Ja det gör oftast det san kan det hända ibland att i vissa låtar så prövar man och det vill sig inte riktigt men så kan man sitta hemma och fila på gitarren och då kanske det kommer, ja just det ja! Det är som Kent och jag har sagt att man ska aldrig förkasta en ide, man kan ju ha en liten brygga ett riff eller en melodislinga och helt plötsligt så faller det in i någonting som man håller på med.
MW Så när vi når hälften så är det en powerballad som inte når mig riktigt då, My Unsung Hero. Det är väl den som har dragit ner de där lilla, lilla i betyget för min smak jag tycker inte den är dålig så. Men den känns lite udda i sammanhanget.
RN Om jag får säga vad jag tycker. Det är en jättevacker låt och jag vet att det är en text som betyder jättemycket för Kent om sin pappa och den är ju stark i det avseendet. Det är ju Frank Ådal som har lagt alla körerna på denna låt, resten av låtarna är det bandet som lagt körer men i denna är det Frank Ådahl och jag tycker det passar jättebra. Tittar man tillbaka genom åren så, kanske speciellt i AOR, var ju powerballaden alltid väldigt omtyckt och den har väl kanske inte samma plats idag, det är min uppfattning, jag kanske är helt ute och cyklar men det känns lite granna så.
MW Men det är väl svårt att skriva en riktigt, riktigt jädra bra ballad också?
RN Ja men absolut men om man tittar på vår Fighting to Win, den har ju rätt bra med streams. Det märks också när vi kör den live det blir bra allsång och sådär liksom.
MW Däremot så är det ju så att en platta behöver något sådan, en breather liksom.
RN Jo men absolut man kan ju inte bara köra pedal to the metal liksom…eller jo det kan man ju, jag minns jag läst att Dimebag Darrel i Panthera sa “varför ska man bara att ett bra introriff, vi vill ha bra riff hela låten”. Maxa riffen hela tiden haha men det kan nästan bli för mycket.
MW Jo men more is more vet du väl, hahaha
RN hahaha ja just det ja det var ju så ja.
MW Too Tough på plattan det är den låt som för mig är mest Survivor. När ni skriver låtar tänker ni någonsin aktivt, men vi försöker gå åt det här hållet.
RN Men vi gjorde nog lite det på den här plattan. Om den förra var kanske lite mörkare, lite hårdare bestämde vi oss för vi kände att vi ville tillbaka åt det hållet liksom. Leif kom ju med en del inspel som just kanske kan kännas Survivor och det har han ju fått jäkligt snyggt alltså.
MW För mig för mig är One Toch min favorit på hela plattan och kanske för att när vi når refrängen så har den inte den där hela allsången. Refrängen utan det är just One Touch som sjungs i en stavelse typ och sen fortsätter refrängen med en berättande sångmelodi jag tycker det är jädrigt snyggt.
RN Jag känner att jag håller med om det. Jag får en somrig känsla med en kall öl och så smackar det till med ONE TOUCH
Albumomslaget
MW Om du själv väljer ut den en favorit, skulle du kunna göra det?
RN Det är jättesvårt. En låt som jag gillar jättemycket det är Ready To Break och det är en del som ligger på refrängen där som jag haft jättelänge och som vi jobbat på och det enkla gitarrsolot in tycker jag om jättemycket. Men alltså All Night är bra…jag gillar också One Touch så att…det är jättesvårt. Vi har pratat om det in bandet “vilken är din favorit?” och svart blir i regel vette fasen alltså
MW Så när ni sätter ihop en en setlist för ett gig är det svårt att veta vilka man ska plocka med sig då eller?
RN Nja när man kör live så märker man kanske att låtar som känns jättebra på skiva kanske inte funkar att spela live och tvärtom. Det finns liksom låtar som vi provat med lite bluesig touch som kanske är plattans favorit men funkar jättebra att spela live och som går att jamma jättebra på.
MW Men om du gick igenom hela katalogen i har tror du att skulle tror du att du skulle tycka alla var roliga och spela live?
RN Väldigt hög procent, sen är det vissa som är svårare att få till live. Jag vet en låt som jag tycker jättemycket om ifrån första plattan Never Surrender. Vi har ju kört den live ett antal gånger, men den är inte så lätt att få till bra och ändå om du lyssnar hur vi producerar våra plattor, det är ju inte tonvis med pålägg. Om jag tittar på hela låtkatalogen så är det jättemånga som jag skulle vilja spela live. Sedan en låt som jag verkligen verkligen gillar att spela live fortfarande är Time for a Miracle, jag får gåshud när vi öppnar med den. Så skulle jag behöva välja en låt så skulle i alla fal den hamna väldigt högt.
MW Ja det tror jag den gör hos fansen också.
RN När jag lyssnar på den nya…en sak faktiskt så känner jag mig jättenöjd och jag vet Kent sa och han har helt rätt att Mårten Eriksson som producerat nya plattan han har lagt till lite småsaker och verkligen lyft för låtarna och hur soundet blev och vi är supernöjda med resultatet. Mastringen av Plec har ju också varit jättebra.
MW Det var ju tur du lyfte fram Mårten för jag tappade tillfälligt hans namn här. De plattor ni spelat in hur många har Mårten varit inbland i?
RN Det är ju Time For a Miracle-plattan som Mårten gjorde mixen. Sista plattan här nu så är inspelningarna med trummor gjorda här på musikmakarna och P-O Edin och bas är lagd hemma hos Mårten i hans studio i källarn och likaså mina gitarrer. Leif lägger sina keyboards hemma hos sig och Kent spelar in all leadsång hos Mårten och så körerna hemma hos Leif. Denna gång har vi inte åkt iväg någon gång.
MW Men den personal som har jobbat runt era tidigare plattor och att komma tillbaka till Mårten vad skulle du säga att det har betytt?
RN Ja men det var nog bra, vi var eniga frågade Mårten och han var intresserad dessutom är han superproffsig, Det är ju han som skrev denhär Genom Eld och Vatten med Sarek så det hänger ju guldskivor när man kommer in hos honom och framförallt få han en och spela bra. Han är sjukt nogrann. Han körde ju med mig då han ville undvika göra några editeringar i efterhand. Det är ju en sak att spela rätt men du ska ju spela bra!
MW Jag känner mig väldigt nöjd med intervjun. Varit ett väldigt kul snack så tack för du tog dig tid. Hälsa killarna och kör hårt.
RN Ja men tack så hemskt mycket och tack för ett trevligt samtal, ha det gott.
