Fotograf & Skribent: Tova Hellberg
Första helgen i juli var det äntligen dags för mig att besöka Time To Rock Festival. För mig var det första gången och jag hade sällskap av min pappa denna gång. Festivalen var igång i 4 dagar, men jag var bara där i 3. Ni kommer alltså få läsa min upplevelse av festivalen. Vad tyckte jag om de banden jag såg? Vad tyckte jag var bäst på själva festivalen? Och vill jag besöka festivalen igen? Vad tyckte jag om maten? Läs denna rapport för att få svar!
Vi börjar med lördagen den 6:e Juli, dagen jag anlände. Eftersom det var första gången jag besökte festivalen, visste jag inte vad som skulle vänta mig. Det var lätt att hitta utlämningen av armbanden, och där hämtade jag ut mitt press-armband. Sen skulle jag hitta presstältet där fotovästen väntade. Det var inte tydligt utsatt var presstältet var men den snälla personalen på festivalen visade mig rätt så jag kunde gå och hämta den. Denna festivaldag blev väldigt kort för mig, då jag var trött efter en lång resa, Örebro – Knislinge, men jag hann med en av höjdpunkterna, Pretty Maids.
Jag har sett Pretty Maids flera gånger tidigare och hade därför höga förväntningar, men denna konsert visade sig vara över mina förväntningar. Att några av bandmedlemmarna varit osams innan och inte spelat tillsammans på några år, märktes inte under de 90 minuterna som de var på scen. Det kändes som att de hade väldigt roligt på scen. Ken Hammer och Ronnie Atkins såg glada och fräscha ut och min upplevelse var att Ronnie Atkins sjöng bättre än någonsin. Trots strul med Hammers gitarr och ett strilande regn verkade de glada. Jag är glad att jag fick se dem ännu en gång. Dessutom fick vi höra favoriter som ”Little Drops of Heaven”, ”Walk away”, ”Rodeo”, ”Red Hot and Heavy”. En riktig fullpoängare redan första kvällen alltså.
(Se bilder från spelningen i galleriet nedan)
Då går vi vidare till söndagen, den 7:e Juli. Den andra dagen för mig men den tredje dagen av festivalen. De band som var höjdpunkterna för mig denna dag var: Doro, Janne Schaffer samt Aldo Nova.
Hade det varit en vanlig söndag hade jag gått och lagt mig vid 21 då jag börjar mitt jobb kl 06:00 på måndagar, men nu kunde jag slappna av och vara på konsert vid den tiden istället. Det var regn i luften större delen av dagen men inget som påverkade negativt.
Vi börjar söndagen storslaget med Janne Schaffer, vår svenska legendariska gitarrist. Det var en bra och intressant konsert även om jag följde den från långt håll. Janne Schaffer är en gitarrist jag har tyckt om sen jag var liten, det var roligt att äntligen få se honom ”live on stage”
(Se bilder från konserten nedan)
Sen var det dags för Doro och det var inte heller första gången som jag såg henne live. Det är riktigt bra drag när hon tar över scenen. Jag tycker att hon och hennes bandmedlemmar alltid levererar, med det menar jag att det är tydligt att de tycker att det är roligt att vara på scen och leverera fantastisk musik. Jag var nöjd med setlisten då hon spelade både eget material samt material från Warlock. I setlisten fanns bland annat ”All We Are”, ”Rase your fist in the air”, ”Für Immer” & ”Fire in the sky” men också hennes cover av Judas Priest’s klassiker ”Breaking The Law”
Har du inte sett Doro live, gör det. Du kommer inte bli besviken.
(Se bilder från spelningen nedan)
Aldo Nova stod på scenen när natten var på intåg och mörkret hade lagt sig över Knislinge. Jag tyckte det var en bra konsert. Publiken var engangerade och han spelade många av sina stora hits som ”Foolin’ Yourself” , ”Monkey On Your Back” samt ”Ball and Chain”. Överlag var det en bra konsert men det framstod tydligt att det var problem med ljudet denna spelning. Det märktes då ljudet försvann och Aldo Nova själv skrivit på sin hemsida att hans utrustning inte fungerade där, han fick låna från andra på festivalen. Jack Frost som gitarristen heter (Nej inte snögubben…) blev jag väldigt imponerad över då hans energi var fantastisk på scenen. Det var tydligt att han tycker om det han gör och brinner för det. Jag personligen hade en bra konsertupplevelse och var glad att få höra min favoritlåt ”Foolin’ Yourself”.
jag är glad att jag har fått se Aldo Nova live!
(Se bilder från spelningen i galleriet nedan)
Då har vi kommit till måndagen den 8:e Juli och sista dagen på festivalen. Vilket var bitterljuvt.
Denna dag var jag på festivalområdet tidigt för jag ville se mina absoluta favoriter från barndomen, Electric Banana Band. Jag har väntat sen jag var liten för att se Electric Banana Band med de fantastiska karaktärerna ”Trazan och Banarne”. I början var det nästan overkligt att stå framför legendarena Lasse Åberg och Klasse Möllberg, kunde inte förstå att jag äntligen såg dem live och dessutom hade fått chansen att fotografera konserten. Det var ett drömögonblick för mig. Av nostalgiska skäl måste jag erkänna att denna konsert var höjdpunkten på hela festivalen. De spelade många låtar som jag tror alla i publiken kunde och det var låtar som ”Balla Trazan Apansson”, ”Maya min Maya” ”Zvampen” ”Banankontakt” och sen ett medley där en snutt av min favoritlåt ”Jag ska bli som en delfin” var med. Samt att vi fick den klassiska genomgången om hur man joddlar tillsammans med Banarne. Jag älskade det. Det var också roligt att se hur engagerad publiken var, och se olika generationer som är uppväxta med Trazan & Banarne.
(Se bilder från konserten nedan)
Några timmar efter Electric Banana Band var det dags för ännu en favorit hos mig, Michael Monroe. För mig är Michael Monroe ett lyckopiller, dels för energin han har på scenen men också såklart för musiken och jag tycker att valet av låtar de kör live, aldrig gör mig besviken. Om du har sett honom live vet du också att han gör lite galna saker live, han svingar mikrofonsladden runt halsen, klättrar högt upp på ljusriggen samt sjunger bland människorna i publiken som är längst fram. Vi bjöds på musik från olika eror i Michael Monroes karriär. Vi fick låtar från tiden i Demolition 23 därifrån bjöd de på ”Nothin’s Alright” och ”Hammersmith Palais”. Från Hanoi Rocks-eran fick vi ”Malibu Beach Nightmare” och ”Don’t you ever leave me” och sen från solokarriären fick vi höra ”Ballad Of The Lower Eastside” som är en av mina absoluta favoritlåtar och ”Stained Glass Heart”. Jag är väldigt nöjd!
Sen var det tyvärr dags för sista bandet för årets festival men det var inte vilket band som helst, utan det var legendarerna i Uriah Heep. Klassiker som ”Gypsy”, ”Easy Livin’” spelades och det hördes tydligt att publiken var inbitna fans då de sjöng med.
Jag tycker att det märks tydligt att dessa herrar i bandet är erfarna, de vet vad som förväntas av dem och de levererar det stilfullt tillsammans på scen. Mick Box är en fenomenal gitarrist och jag upplever honom som självsäker. Han interagerade även med oss fotografer, han log och tittade in i kameran och sen tackade jag honom med en tumme upp och fick ett leende och tumme upp tillbaka. Men alla medlemmar i bandet gör ett superbra jobb denna kväll. Ett riktigt värdigt avslut på festivalen.
(Se bilder från spelningen i galleriet nedan)
EN KORT SUMMERING AV FESTIVALEN
Vad tyckte jag om de banden jag såg?
+ Electric Banana Band & Michael Monroe var höjdpunkterna på hela festivalen.
+ Pretty Maids, Doro, Janne Schaffer och Aldo Nova var också fantastiska!
Vad tyckte jag var bäst på själva festivalen?
+ Fotograf-kollegorna!
+ Alltid ett plus när det finns toaletter som man kan spola på samt handsprit när man har tvättat händerna.
– En händelse som gjorde mig lite besviken, men som inte beror på Aldo Nova är att under konserten kommer det, vid två olika tillfällen fram två män till mig som frågar mig om jag tycker det är en bra konsert. Jag svarar att ja, det tycker jag, får då till svar ”Nej det tycker du inte.. det här är så dåligt” båda hade ungefär samma fråga och svar till mig. Jag hade kunnat bortse från dessa två kommentarer, men tycker att det är tråkigt att man måste berätta sitt missnöje till någon som inte kan påverka det, alls.
Vad tyckte jag om maten?
+ Tyvärr tog jag inga bilder på maten jag åt.. Men jag åt en toast som innehöll kyckling, ost samt kantarell-ost och den var fantastisk god! Till min besvikelse när jag var hungrig sista var just min favorit slut, så jag fick hitta något annat att äta. Jag åt istället högrevsburgare sista kvällen och den smakade också bra.
Vill jag besöka festivalen igen?
+ OHJA!! Är det bara bra band som som ska spela så har ni en hängiven fotograf och besökare som kommer att finnas på plats 2025!
Bilder från övriga konserter:
Vandenberg
(Se bilder från spelningen i galleriet nedan)
Sator
(Se bilder från spelningen i galleriet nedan)
För att avsluta denna rapport på ett värdigt sätt, vill jag dela med mig av en oväntad händelse som skedde inne på V.I.P området där jag satt för att umgås med pappa mellan konserterna. Vi sitter på en bänk med solen i ryggen och då nämner pappa ”Titta, där är Aldo Nova” och helt riktigt kommer Aldo Nova med fru gående från ingången av V.I.P området, de kommer då och sätter sig bredvid oss och pratar lite. Det var en häftig upplevelse som jag kommer att bära med mig, tyvärr tog jag ingen bild med Aldo Nova. När det senare inpå natten och det var dags för Aldo Nova’s spelning stod jag redo med kameran och han vinkade till mig från scenen. Det kommer jag aldrig att glömma 🙂
Tack till Time To Rock för en fin upplevelse och vi ses förhoppningsvis 2025!
//
Tova Hellberg
Skribent & Fotograf på Rockbloggen.se
& https://www.facebook.com/tovaphotographer
