D-A-D är väl ett powerpaket om något!? Jag har sett dem live flera gånger och de har aldrig gjort mig besviken. Visst har det funnits dagar då rösten kanske inte riktigt är med eller ljudet är kasst men med den scennärvaro de bjuder på och den fantastiska förmågan de har att få folk att skratta gör att det är förlåtet. Varje gång!
Jag har svårt att se att D-A-D skulle tröttna på det de gör och de gånger jag pratat med dem har jag fått uppfattningen att det här är ju deras liv. En enormt stor del av det och de använder musiken i både underhållnings men också terapeutiska syften. Skriv en låt. Gör dig av med det tråkiga, sorgliga eller svåra genom att spela det om och om igen. Och det gör dem. Och publiken älskar det. När Sleeping My Day Away drar igång och Bintzer låter publiken sjunga igång den fattar man hur älskade de är. Och det är en publik som består av allt och alla. Vad säger man? D-A-D hade kunnat vara husbandet på Sweden Rock Festival och ingen hade klagat (Säkert någon men ni fattar ju).
Toppbetyg även i år!!
Foto: Dennis Kjellander