Vad gör man ett band när man byter en duracellkanin till sångare?
Man tar helt enkelt in en nygammal duracellkanin, för det är den bästa beskrivningen jag kan ge till Kenny Leckremo. Han far över scenen (och även ner i scendiket) med sitt långa hår och med ett konstant leende på läpparna. Han gör verkligen allt för att saknaden av Erik Grönwall ska bli så litet som möjligt och han lyckas med den äran.
H.E.A.T fick den lilla otacksamma uppgiften att ersätta Ace Frehley, men de gör den med den stora äran. H.E.A.T tillhör verkligen eliten av svenska live-band.
Samtliga medlemmar bjuder på sig själva förutom till viss del gitarristen Dave Dalone, som för en ganska anonym tillvaro ute på scen höger. Men lira gura, det kan han utan tvekan.
Setlistan sträcker sig i stort sett över hela karriären. Låtar från samtliga plattor utom Tearing down the walls framförs under de ca 55 min som bandet spelade. Merparten av låtarna hämtades från den senaste albumet och det kommande albumet Force Majeure som släpps i Augusti.
Att undertecknad lyckats med konststycket att missa detta grymma live band under alla dessa år, känns nu så här i efterhand som ett stort tjänstefel. H.E.A.T är en väloljad live maskin som verkar inte kunna få soppatorsk.
Summa summarum. Grymt bra spelning, mycket spelglädje men tyvärr lite för kort speltid.
Detta var min första konsert med H.E.A.T. Det blir definitivt inte den sista.
Setlist
One by one (H.E.A.T II)
Rock your body (H.E.A.T II)
Dangerous ground (H.E.A.T II)
Redefined (Into the great unknown)
Hollywood (Force Majeure)
Straight for your heart (Heat)
Come clean (H.E.A.T II)
Back to the rhythm (Force Majeure)
Beg, beg, beg (Freedom Rock)
1000 miles (Heat)
Living on the run (Address the nation)
Nationwide (Force Majeure)
Text och bilder Ulf Romedahl