Konsert AC/DC Ullevi
Det legendariska hårdrocksbandet AC/DChar gästat Ullevi i Göteborg och genomfört två konserter med amerikanska The Pretty Reckless som uppvärmningsakt. Fredagen den 1 augusti satte man nytt svenskt publikrekord för hårdrock då hela 64542 personer gästade arenan!
The Pretty Reckless inleder båda kvällarna och man slås av att hur otacksamt det måste vara att knappt hälften av åskådarna finns inne på arenan och att många av de som är där bara är intresserade av vad som komma skall men samtidigt är det en jättechans att visa upp sig för en så stor skara åskådare som man annars förmodligen inte hade lockat. Min uppfattning är att The Pretty Reckless består av några riktigt kompetenta musiker som ändå står tillbaka något för att ge plats åt den stora stjärnan i bandet, den oerhört duktiga sångerskan Taylor Momsen som också gjort sig ett namn som skådespelerska. Taylor gör ett enastående jobb uppe på scenen och ju längre spelningarna pågår desto mer intresserar sig åskådarna för bandet. The Pretty Reckless har ganska många lugna låtar på reportoaren och bjuder på rock´n´roll som jag tycker emellanåt gränsar till country. Jag kommer att följa bandet nogrannare och med större intresse framöver. Bra jobbat!
AC/DC showerna inleds med en film med en bil som kör i full fart för att hinna till Ullevigaraget i tid för konserterna och arenan fylls av öronbedövande motorljud som sedan går över i inledande If you want blood, you got it. Båda spelningarna besöks av nästan 65 000 personer och totalt 128 557 åskådare och nu är publiken med från början till slut. Australiensarna har lirat sin rock`n`roll sedan 1973 och har gjort massor av låtar som även letat sig utanför hårdrockspubliken. Det bjuds således på en hitkavalkad som få rockband kan leverera. Vi får sjunga allsång till klassiker som Back in black, Hells Bells, High Voltage, You shook me all night long, Thunderstruck, Highway to hell och TNT med flera. AC/DC rockar i två timmar och femton minuter båda kvällarna med en ändring i setlisten då måndagens Dog eat dog bytts ut mot fredagsmysiga Hell ain´t a bad place to be. Som ni märker är låtvalet idel, ädel kanonlåtar och saken är den att bandet skulle nog kunnat spela lika länge till och fortfarande hållt sig till sin klassiker som den stora allmänheten åtminstone kännt igen refrängerna på. Matt Laug trummor, Chris Chaney bas och Stevie Young kompgitarr ackompanjerar den siste kvarvarande originalmedlemmen och gitarristen Angus Young och den nye sångaren Brian Johnson som dock varit med sedan 1980 och idag räknas som en riktig AC/DC ikon. Det är dessa båda herrar som spelningarna kretsar kring. Den 77 årige! Brian ångar på med sin speciella hesa rockröst och är den som sköter det lilla mellansnack som görs mellan låtarna och han ser överlycklig ut när publiken svarar på noterna. Angus gitarrspel har alltid stått i centrum för bandet och så är det dessa båda kvällar också då han med sitt karakteristiska skuttande förflyttar sig runt på scenen spelande sin gitarr. Visserligen ärAngus bara 70år men man undrar ändå hur karln orkar och dessutom bjuder han på ett i mitt tycke aningen för långt solo innan extranumren. Men det har han också gjort vid samtliga tillfällen jag sett deras shower. Båda spelningarna är skulle jag säga typiska AC/DC gig där det mesta känns igen från förr. Med 10 år sedan senaste Sverigebesöket undrade jag hur mycket åldrandet påverkat Brian och Angus, en oro som visar sig obefogad då de med klass, självklarhet och energi levererar på topp. Två helt fantastiska sommarkvällar på Ullevi men nu undrar jag om det blir något mer Sverigebesök?
For those about to rock (We salute you)
Setlist
If you want blood (You got it)
Back in black
Demons fire
Shot down in flames
Thunderstruck
Have a drink on me
Hells Bells
Shot in the dark
Stiff upper lip
Highway to hell
Shoot to thrill
Sin City
Dog eat dog (måndag) Hell ain´t a bad place to be (fredag)
Dirty deeds done dirt cheap
High Voltage
Riff Raff
You shook me all night long
Whole lotta Rosie
Let there be rock
T.N.T.
For those about to rock (We salute you)
av Marcus Ahlberg