Rockbloggen har fått en pratstund med Mats ”Mappe” Björkman från Candlemass och vi träffas på Br Ohlsons garlic & shots på Södermalm i Stockholm som är en krog att rekommendera för hårdrockare som besöker eller bor i Stockholm med omnejd. Inredeningen består av massor av prylar från hårdrocksvärlden som t.ex. soffan från D.A.D.s skivomslag Riskin´ it all (1991).
Anledningen till besöket är att Candlemass firar 40 år som band under parollen 40 years of doom. 1985-2025!
Samtalet inleds med lite snack om Candlemass kommande spelning i Aten den 13 september då Messiah Marcolin ska göra en spelning med bandet och Mats säger:
J-a det har blivit så jäkla hypat det där giget. Vi gör ju 40-års jubileet nu och börjar i Tyskland på midsommarafton sedan är det nästan varje helg och vi ska till Brasilien, Italien och Argentina bl. a. men just det där giget är någonting som vi har pratat om ett tag. Vi har ju haft våra duster men vi har itne det längre. Messiah kommer hit ibland och tar en bärs och så där och vi håller kontakt via sms så jag frågade honom om vi inte ska göra en spelning ihop och han tände på det. Vilka får en chans att lira ihop igen efter nästan 40år? Och det har blivit så hypat. Jag gjorde en intervju med Rock Hard från Grekland för ett par månader sedan och han berättade att festivalen har aldrig varit med om något liknande. Det är alltså folk från 27 olika länder som har köpt biljetter. Jag trodde han skämtade. Då blir man fruktansvärt glad för att vi tycker at vi är bra men vi är definitivt inte ett band som skriker ut det, definitiivt inte. Och det är samma med grammisnomineringen i USA vi förstår inte riktigit vad var det som hände? När vi gjorde första skivan Epicus, Doomicus, Metalliicus. Det var jag, Leif Edling och Matz Ekström.Dom stod och repade och ville ha en gitarrist som kunde spela lite tunga riff och jag svarade att jag spelar inte längre men jag kan komma och lira lite och vi hade så roligt. Vi garvade mest hela tiden. Vi var ungefär som ett korplag i fotboll. Vi ville spela lite för att ha kul och få komma ut och umgås med folk på kvällarna.
Kallade ni er fortfarande Nemesis då?
Nej det var Leif Edling och Matz Ekström från Nemesis som skulle göra Candlemass då så de startade ett nytt band men såklart det gick lite hand i hand i början för vi spelade ju t.ex.Under the oak. Tales of creation (1989) är egentligen en Nemesis baserad platta med låtar som skrevs för det bandet. Jag kände inteLeif då men vi hade gemensamma vänner så då frågade han mig om jag inte kunde komma ut till Upplands Väsby för de var ett par grabbar som lirade tunga riff. Så där startadeCandlemass och då var det vi tre. Det var inga som ville spela med oss för det var Europe och Treat som gällde och jag förstår det. Leffe sjöng i Nemesis men ville absolut inte sjunga i Candlemass så letade efter en sångare men fick inte tag på någon trots att vi frågade ett stort antal tänkbara namn men det var helt enkelt inte inne med musik som den vi gjorde så vi var ju riktiga underdogs. Folk kom ju till oss och klappade oss på ryggen och att ni är gulliga som håller på med och tror på det här och vi kämpade på. Och så står man 40år senare på en grammisgala i USA! Vi lyckades ju inte vinna men jag har den plaketten för nomineringen i källaren här. Det är bara vi och Ghost från Sverige som har lyckats med det och det trodde jag inte skulle komma. För vi hade bara kul och ingenting annat. En dag sa Matz att jag känner en taxichaufför som sjunger lite, han heter Johan Langquist, jaha men ring in honom då så testar vi och det var så han kom med på Epicus men när vi frågade om han ville vara med i bandet blev svaret att det var inte riktigt hans stil och han hade ett eget band som var på väg att få skivkontrakt och det skulle han satsa på. Han hjälpte oss att göra skivan och det var vi nöjda med för självklart tyckte vi att han skulle ta den chansen han fått. Så där av är vi bara tre på bilderna från Epicus. Johan gjorde ett briljant jobb så vi kunde släppa plattan.
Vi skulle göra den här skivan och stod och repade Demons gate, Under the oak och Crystal Ball och vi skickade en demo till Black Dragon för vi gillade dom banden som dom hade, Manilla Road t.ex som vi var influerade av och det slumpade sig så att gitarristen iManilla Road råkade vara på kontoret när bolaget fick tapen och han har berättat att de som lyssnade undrade vad är det här? Men att han stod på sig och sade att det här måste ni signa. Vi hade ju inte haft en krona i budget när vi spelade in demon men det slutade med att vi skulle spela in. När vi hade spelat in ringde Black Dragon med invändningen att det fattades 6 minuter för att de skulle kunna ge ut skivan. Ni måste spela in 6 minuter till och vi hade ju inte fler låtar då. Då ringde Leif mig och jag glömmer aldrig det här, och så säger han att jag har ett svinenkelt riff vi kommer att sätta det på 5 minuter. Jag har gjort det enklaste riffet bara som utfyllnad till plattan. Det var Solitude! Den enda låten vi aldrig har tagit bort från vår setlist. Det var en utfyllnad som blev vår största låt. Så funkar det ibland. Titta bara på Nirvana. De hade förmodligen inte en tanke på att deras Smells like teen spirit skulle bli en världshit. The final countdown med Europe är ju en megahit som dom var nära att välja bort och den är ju hur stor som helst, som Abba liksom.
Ni repade i Upplands Väsby sade du, när jag var på The tritonus theatre pratade brödernaStyrbjörn och Ragne Wahlqvist (Heavy Load) om en studio som låg i något berg där det var svinkallt.
Ja det var ju där vi spelade in första plattan. Det låg i universitetets tunnelbanestation. Du fick gå ner på perrongen och hoppas att någon kunde öppna åt dig och folk som skulle åka tunnelbana undrade vad fan står han och bankar där för? Vi gjorde även lite på Nightfall där också men sedan gick vi vidare. Det var en källartrappa ner, stenväggar, fuktigt. Alltså det gick inte att stämma gitarrerna, om man lyssnar på den. Jag brukar säga det om folk står och repar något från Epicus plattan. Om vi tillfälligt tar in en vikarie t. ex.. Du kan inte repa till den och försöka stämma din gitarr för det finns ingen stämning som stämmer utan det är lite olika här och där. Vi kan såklart stämma gitarrer men vi hade ingen koll på hur man skulle justera för att få till det i den miljön utan det blev, skit i det, kör bara. Och det var så mycket kärlek i det också att vi gjorde det där. Vi var ju där varje dag och varje dag fick vi banka på den där jävla plåtdörren. Jag glömmer aldrig. Bom bom bom och folk som skulle till jobbet på morgonen stod där och undrade vad fan håller dom på med.
Finns den kvar?
Heavy Load gjorde sig av med den ganska snabbt efter och startade en studio i Solna men där var vi aldrig. Det var ju därför vi tog med dom på Södra Teatern på The tritonus theatre. Var det någon som skulle säga något var det ju dom för dom var ju med när vi spelade in och trodde på oss. Tyvärr har ju Ragne gått bort nu men Heavy Load ska fortsätta eftersom det var Ragnes önskan.
För min del så var det en period där i mitten av 80-talet då jag tyckte det blev för mycket av L.A. inspirerade band. Idag uppskattar jag deras musik men då skulle alla låta likadant och det formligen vräktes ut nya band som Poison, Warrant och Cinderella. Pär Fontanders Rockbox var på den tiden vägen till ny musik och jag minns att han spelade The Samarithan och At the gallows end vilka fick mig att upptäcka Candlemass. Det var så befriande med ett band som bröt mönstret.
Du har rätt att du kommer ihåg det är helt otroligt. Faktum är att det är många som har följtCandlemass så länge som säger det att Rockbox var en start för dom och det har inte jag förstått förrän för några år sedan. Epicus fick ju väldigt bra cred så fick ju ett skivkontrakt och det var då Messiah ringde. Det finns en promotionbild på oss fyra. En enda för Matzhoppade av sedan. Vi hade ju ingen sångare och Messiah ringde till Leif som sedan ringde till mig oxh berättade att det har ringt en galen person från Skåne. Han ringer och spelar uppSolitude och hans morsa håller i någon ackustisk gitarr och spelar Solitude, jag förstår ingenting och han säger att han ska komma till Stockholm och att han ska bli sångare iCandlemass. Vi känner ju inte ens karln. Vad ska vi göra då sade jag? Han kom ju med lik kistor och skit och baxade in i lokalen och hade hyrt en lägenhet i Väsby och vi bara stod som frågetecken och undrade vad är det här för en snubbe. Men han gick in och han bara körde och då sade vi ”Ok, nu har vi en sångare”
Det var då vi förstod att om vi spelar in Nightfall då kommer vi att kunna spela live. Vi hade första giget i Jönköping och jag tror inte skivan var slöppt ännu. Det kom 20 personer men sedan fick Nightfall så bra recensioner i Kerrang och liknande tidningar som fanss då så att vi fick spela på Dynamo Open Air och det var väl vårt egentliga startskott. Det var bara en massa thrash metal band som lirade på festivalen. Forbidden och Exodus bl. annat och där kom vi mitt i mellan. Det fanns ju knappt den typen av musik som vi spelade. Det var väl vi, Trouble och Saint Vitus som spelade doom. Vi fattade ingenting men folk tog till sig det vi spelade. Det blev väl så som du sade att i den här mattan av thrash så blev det ett avbrott när det kom ett band som spelade lite annan musik och faktum är att när man spelar den musiken vi gör är det enkelt att få det att låta bra. Har man en bra ljudtekniker så låter det bra. Dynamo Open Air var det som satte igång vår karriär på riktigt. I den vevan fick vi också spela på anrik mark i form av gamla The Marquee i London. Vi fick spela två kvällar där och det var stort för där hade många större band som t.ex Iron Maiden spelat i början av sina karriärer.
Sedan kom Ancient Dreams (1988) fortfarande med Messiah.
Ja jag tycker låtarna från den. När vi kör dom nu The bells of Acheron och Bearer of pain så är dom fantastiska och Mirror mirror också förstås men jag var jävligt besviken på produktionen på den plattan. Jag tyckte det var bedrövligt. Då tyckte jag det lät som någon robot som spelade låtarna men när jag tittar tillbaks på den nu, när vi kör live så är den plattan väldigt populär. Den är bra men man ska lyssna på låtarna live. Låtarna är väldigt bra men produktionen kunde varit bättre. Och sedan gick vi över till Tales of creation. Och som vi pratade om tidigare den är ju baserad på ett koncept som Leffe gjorde under Nemesistiden. Under the oak ligger ju både på den och påEpicus, så det blir lite konstigt. Jag älskar Tales of creation. Jag tycker att produktionen på den är ascool för att vara 80-tal, låtarna är fantastiska. Den tycker jag blev hur bra som helst, faktiskt. Sedan kom liveplattan. Det var på den tiden man släppte dubbel liveplattor, vilket jag älskar. Det gjorde alla mina favoriter som jag lyssnade på då. U.F.O., Thin Lizzy, Status Quo och Aerosmith.Det var liksom en grej och det var ju stort för du hade inte Youtube och sånt utan skulle du lyssna på liveinspelningar så var det ju plattor som gäller. Våran fotograf Uffe Magnusson som har hängt med oss i alla år och tagit alla bilder. Han är lika gammal som jag så han fattade ju vad jag snackade om. Han sade till mig att ”Om ni någon gång gör en dubbellive platta då vill jag ta alla bilderna så ska vi göra ett collage. Lite senare skulle vi spela på Fryshuset och då bestämde vi oss för att göra en dubbellive och det är den som många kommer ihåg från Messiah tiden och giget vi kommer att göra med honom i Aten kommer att baseras på den. Det är en väldigt bra best of. Det är ju våra bästa låtar från dom första skivorna. Det känns svårt att byta ut något. Vi har ju i och för sig den vita skivan medMessiah också när han kom tillbaka en kort period.
Nu känns det som att vi kommer in i en strulig tid för bandet. Det är långt mellan skivorna och många medlemsbyten?
Ja liveskivan kom 1990 och ja det strulade lite. Vi råkade ju i luven på varandra så att säga såMessiah fick sluta och Thomas Wikström kom in. Och då gjorde vi Chapter VI.
Ja och den är väl också väldigt välrenommerad?
Nu är den det ja. Den var inte det när den kom. Det är rätt sjukt när man pratar om den i dag. Då lät det så här ”Åh Thomas Wikström han spelar ju bara pop. Vad är det här för skit” men den fick bra recensioner. Idag kommer folk till mig och säger att ni borde ju spela den i sin helhet. Den är ju fantastisk men det var det ingen som sade 1993. Jag har en kompis som är ett stort fan av bandet och som samlar på Chapter VI skivor. Han har alla möjliga utgåvor. Ryska skivor och allt möjligt och då blir man såhär att det är rätt häftigt att den blir upptäckt nu och den är faktiskt bra. Det är många bra låtar på den. Men efter det så blev det rena kaoset. Leffe startade Abstract Algebra.
Ja du själv var inte med under en period.
Nej jag lade ner allting som handlade om musik och började jobba med Kalle Sändare.
Hur kom du in på det? Han är ju Göteborgare dessutom.
Ja men han bodde i Stockholm och jag har alltid varit ett stort fan av honom.
Man sitter ju gärna kvar lite extra på toan här med tanke på att Kalle Sändare spelas därinne.
Ja det ska vara på. Varje gång. Nej men grejen med honom är jag var ett fan sedan jag var 12 år. Morsan och farsan lyssnade på honom men jag hade ju aldrig träffat honom. Jag tycker att han var ett geni. Hassan är inte närheten. Han är på riktigt, tycker jag. Sedan gjorde han några plattor på slutet. Jag har ju haft alla hans skivor. Men speciellt en skiva mot slutet är inte bra. Det är inte roligt helt enkelt. Det finns ett samtal som är bra men resten är bedrövligt. Den allmänna uppfattningen blev då att han var slut som busringare. Men jag sade att nej han är inte slut han har haft fel folk som har jobbat med honom. Dom har ringt 10 samtal och spelat in 8. Du ska spela in 500 samtal och sedan välja ut guldkornen. Det handlar inte om honom utan om vem han pratar med. Då hade jag en kompis som heter Håkan som också var ett fan och vi hade lite kontakt med sonen och då nämnde vi det här. Vi sade att om vi hittar Kalle så ska vi göra en kanonskiva med honom så det föll sig så att jag åkte och hämtade Kalle varje torsdag och fredag i ett halvår. Vi köpte tidningen och fikade och satt och ringde. 1996 släpptes skivan och det finns folk idag som säger att det kan vara Kalles bästa. Sedan startade vi ett eget bolag och gjorde fyra plattor till. Vi blev jättegoda vänner. Han med på mitt bröllop och han var nästan som en farsa för mig. Han var överintelligent, gubben.
Leffe frågade ju mig om jag inte ville vara med och spela och jag svarade att jag hade lagt ner men jag var hemma hos Leffe och lyssnade på några låtar eftersom skivbolaget ville ge ut Abstract Algebra materialet som Candlemass för att kunna äska en större budget men det blev att det släpptes två Candlemass skivor där ingen av oss andra som varit med tidigare var med. 2001 var CD:n väldigt stor så då skulle de fyra första plattorna digitaliseras. Messiah ringde mig för jag bodde i Borås då och i Göteborg fanns det ett Candlemass cover band som hette Ancient Dreams och dom var utklädda till oss till och med. Jag hade inte varit i kontakt med Messiah på jättelänge men vi gick på en spelning i Göteborg och fick lite mersmak och då kallade vi till ett bandmöte för att se om vi kanske skulle göra någonting i samband med att dom där skivorna skulle återutges. Och då ville Sweden Rock ha oss och därefter hörde en massa festivaler av sig och vi gjorde alla dom fast det inte var tanken med återföreningen. Men det blev en fortsättning men Leif sade att det kommer aldrig att bli en ny skiva och det är ju han som skriver låtarna. Vi gjorde en ny låt som hette Witches och då vaknade skivbolaget och ville att vi skulle spela in en skiva igen. Till slut sade Leif att ja jag har faktiskt låtar till en ny platta och den kom 2005 och då fick vi spela på alla dom här festivalerna igen. Skivan blev väldigt populär med Bllack Dwarf och dom här. Allt var top notch hela vägen och då kände vi att vi kör men så kom vi i luven på varandra 2006 och bestämde oss för att lägga ner Candlemass. Vi tyckte att nu har vi hållt på så länge så vad ska vi hålla på med det här för. Men då kom Leffe ner till mig i Borås och sade att jag har några nya låtar som jag vill spela för dig och det varKing of the grey islands och jag sade till Leif att det här är ju alldeles för bra för att försaka. Det är inga dåliga grejer du har skrivit. Jag tycker den plattan är fantastisk. Då hade vi ju ingen sångare så vi gjorde en audition och det kom kanske 10 sångare som vi inte riktigt fastnade för men då fick vi en inspelning från Robert Lowe som vi tyckte var klockren. Vi tog in honom. Tyvärr lyckades han inte genomföra gigen på ett bra sätt men vi kände att vi som band spelade bra.Robert är jättetrevlig och vi är inte ovänner på något sätt men han kunde inte leverera när spelade live så det gick inte. Men Leif hade redan material för nästa utgåva Death Magic Doom som han hade skrivit för hans sång så vi fortsatte turnera med samma sättning. Jag sade att jag kan inte hålla på så här jag hoppar av men blev övertalad att vi skulle spela in Psalms for the dead också och sedan stänga butiken för gott. Men när vi spelat in den så tyckte Leif att vi tar in Mats Levén som han hade jobbat ihop med i Krux och som hade spelat in demosarna till våra senaste plattor och som Rob hade att öva till så han kunde ju alla låtarna från dom skivorna. Så vi tog in honom på releasefesten och det var ingen som fattade någonting. Vad är det här? Och sedan blev ju han sångare i bandet.
Ni har ju haft några olika sångare genom åren men jag måste säga att jag gillar alla. Samtliga gör det bra.
Ja det är som du säger alla har bidragit med sin karaktär. Det är inte lätt att byta en sångare. Skivorna med Rob är fantastiska och jag vet när vi skulle göra en hyllning till Ronnie James Diopå Sweden Rock så sjöng han Kill the King och gjorde det så makalöst bra. Det var synd att han inte kunde förvalta det han hade. Men sedan kom ju Mats in och räddade hela Candlemass.
Jag såg Mats sjunga med Vandenberg på SRF i år och han gjorde det så jäkla bra.
Ja jag är helt säker på att det var jättebra han är ett proffs ut i fingerspetsarna. Motsatsen tillRobert. Det var så nära att vi lade ner där och då men han var räddningen. Han gjorde ju att vi kunde fortsätta åka ut och spela och vi fick inte reaktionen att nu har ni bytt sångare igen utan snarare att det var kul att vi fortsatte. Jag brukar säga det om vår återförening att vi träffades och skulle göra en spelning 2001 och vi håller fortfarande på. Vi har hållt på längre som återförenade än första vändan.
Nu är Johan tillbaka igen och det verkar flyga`?
Ja det var så sjukt. Door to doom var inspelad med Mats men så kom vi i luven på varandra igen och var nära att lägga ner men så satt jag och Leif i Midsommarkransen och tog en öl på en pub där och då kläckte vi idén att vi ringerJohan Langquist. Det kommer aldrig att hända sade Leif, har du kontakt med honom. Ja jag pratar med honom någon gång om åreet jag kan ringa honom sade jag. Jag frågade om han hade tid att komma till studion i morgon jag behöver lite hjälp med lite sång. Jag sade inte att vi tänkte få med honom i bandet igen och jo då han kunde komma men var ska vi vara någonstans? Du ska komma till Jakobsberg. Vilken tid kan du komma? Vi säger klockan 3 så då ringde jag våran ljudtekniker. Johan kom ner och gjorde Astorolus (The great octopus) och jag sade att det här är ju den nytändning som vi behöver och Leif sade samma sak. Så vi var tvungna att spela in plattan igen och skivbolaget var inte helt nöjda för det kostade ju dom kanske 100 000kr men vi sade att gör vi det här så har vi de pengarna igen. Toni Iommi(Black Sabbath) kom och lade solot på Astorolus och vi blev grammisnominerade i USA! Det var helt sjukt.
Var det lätt att övertala Johan?
Han tog det med hull och hår. Ja jag gör gärna det här sade han bara jag får veta strukturen på det hela med gig och sånt. Han gjorde hela plattan på tre dagar.
Han har släppt en soloskiva nu?
Ja och den är svinbra. Karln är världens finaste människa. Han är 62 bast och sjunger så bra. Ingenting är pålagt där utan det man hör är så han sjunger!
Jag såg Candlemass i Göteborg förra våren med en kompis som lyssnade mycket på er på 80 och 90-talet. När vi gick ut därifrån så var jag lyrisk över hur bra ni var men märkte att kompisen inte var lika nöjd. Han tyckte attMessiah saknades och då slog det mig att jag hade inte haft en tanke på det. Jag har lyssnat såpass mycket på de nya skivorna och på Live at Green Valley och sett er live flera gånger med Johan. Så att för mig är det han som är sångaren i bandet och han blev det på ganska kort tid. Jag tycker också att ni ger intrycket av att ha fått en rejäl nytändning.
Du har helt rätt i det du säger nu och jag tycker det är bra att du säger dom här grejerna. Bandet är mer harmoniskt än någonsin.Messiah har ju blivit någon husgud för många men det var någon som hade skrivit på sociala medier att originalsångaren var bättre änJohan och den personen fick så mycket skit i kommentarerna. Det var många som påpekade att originalsångaren var tillbaka i och med Johans återkomst. Många tror att det ärMessiah som är originalsångaren för att han var den förste som började spela live med oss så det kan jag förstå. Men för mig är det så att jag tycker att Johan är originalsångaren och dessutom bättre men det är klart att det finns en kultstatus i saker och ting. Som Paul Di´Anno i Iron Maiden. Det här förekommer ju i många band och det kommer vi att få leva med. Men jag tycker det är skönt att kunna säga att vi har tagit tillbaka vår originalsångare. Han heterJohan Langquist. När vi spelar live spelar vi mest från Epicus Doomicus Metallicus. Jag tror vi brukar spela 5 låtar från den och det är 6 låtar på skivan. Messiah gjorde det väldigt bra när vi frågade om giget med honom i Aten för han sade att om Johan går med på det så kör vi för det är han som är eran sångare och Johantyckte att det är klart att vi ska göra det. Messiah har ju varit en del av Candlemass.
Ja Epicus är ju verkligen en klassiker eller en milstolpe eller vad man nu ska använda för ord?
Den har ju blivit en klassiker. Jag tror den har blivit utgiven 40 gånger!
Men är det så kul att spela Solitude varje kväll?
Ja det är det. Den tråkig att repa men vi behöver ju inte repa den så mycket men att spela den live är något helt annat. Jag går ju fram där och spelar det lugna partiet i början av låten och jag tror det tar ungefär 7 sekunder så har folk fattat att det är den och då blir det ett jävla vrål alltså. Den känslan är helt enorm. Det blir inte tråkigt när man får den responsen. Icke. Vi pratade om det sist i logen Johan och jag. På senare tid har även Crystal Ball och Demons Gate fått liknande respons och jag sade det tillJohan att tänkte du på vilka som stod i front row? Dom var inte ens påtänkta när vi släppteEpicus och dom sjunger med i dom här låtarna, varenda ord. Dom är 20 till 30 år tjejer och killar och kan varenda låt. Det är nog den bästa cred du kan få. En ny generation gillar Candlemass och när vi släppte första skivan var det ingen som trodde på oss.
Det känns verkligen som att ni är större och starkare än någonsin?
Ja vi är faktiskt det. Så känner jag och det är Johans förtjänst för att han kom med och vi tycker det är skitkul nu. Han är så ödmjuk och det finns inget tjafs om någonting.
Jag tänkte att vi skulle prata lite om 40 års jubileet. Ni har släppt en EP. Black Star.
Ja vi bestämde att i och med att vi skulle fira 40 år så bestämde vi att vi inte bara skulle spela live utan att vi skulle släppa någonting också.Leif hade skrivit Black Star så vi lyssnade på den och tyckte den var Candlemass de luxe så vi släppte den på en EP tillsammans med en intrumental låt och två covers varav den ena är väldigt svår. Att ge sig på Sabbath bloody sabbath är tufft, man får vara hårfin där. Vi höll på väldigt länge med den i studion men när vi var klara så var vi överens om att det här kan vi stå för. Det är lite farligt att ge sig på en sådan låt men vi har bara fått positiv respons. Vi valde att göra den för att Sabbath är ju Leifs favoriter och utan dom inget Candlemass. Sedan hade vi gjort en cover på Trouble så nu blev det en cover från ett annat band som vi älskar.Pentagram och låten Forever my Queen och den är lite otippad men den var inte lika marig. Vi är jättenöjda med EP:n. Det räcker med fyra låtar det här året. Tanken var ju från början att vi bara skulle spela live. Så det här blev en bonusgrej i 40-års jubileet.
Räknas spelningen på Berns senare i höst som den stora 40-års festen?
Ja det gör den. Det är det enda giget vi gör i Sverige. Den kommer att bli svinbra!
Kan du avslöja någonting om den?
Vi har faktiskt inte planerat så mycket men vi kommer garanterat att köra Black Star och någon av de covers vi gjort. Men vårat fokus ligger väldigt mycket på Messiahgiget nu men på Berns blir det ju med Johan. Det kommer att bli skitbra.
I Aten blir det bara Messiah låtar?
Ja det blir det och från den vita skivan också. Det kommer i nyutgåva nu i augusti med lite nyinspelade gitarrsolon och så. För det är 20-års jubileum på den.
Det är också en film på gång?
https://www.kickstarter.com/projects/9livesofdoom/9-lives-of-doom-the-story-of-candlemass
Ja vi håller på med en dokumentärfilm som vi hållit på med länge. Den ska heta Nine lives of doom – The story of Candlemass och den ska gå upp på bio faktiskt. Till och med Jonas Åkerlund är inblandad. Vi har så mycket material som är filmat sedan 1988 så det är flyttkartonger alltså. Filmen ska vara ute innan årsslutet. Tanken är att det ska vara en film som man kan se även om man inte vet vilka vi är. Man ska kunna se att det är ett band som är ute och spelar. Vi har så otroligt mycket film från turnébussar, sjpelställen och när vi är ute i städer. Det kommer att vara mycket roliga grejer men det kommer inte att vara en konsertfilm. Jag tycker Anvil filmen är fantastisk. Den är ju sorglig men det kommer inte den här att vara.Anvil har ju verkligen gjort allting rätt i den filmen tycker jag. Man får se när dom kör matlådor till skolor och när det går åt helvete med deras manager och när dom missar tåg och skit.
Ni spelade ju in spelningarna på Södra Teatern kommer det att bli någon dvd eller konsertfilm från de gigen?
Dom spelingarna är inspelade med fyra kameror även bakom kulisserna och allting det var bara det att vi kom luven på dom som gjorde det där. Jag vet inte vad som hände men vi kunde inte jobba med det där. Men vi har köpt ut allt material nu så nu är det i våran ägo och det känns bra. Så det kommer att bli någonting men det ska ju klippas och sådär så jag vet inte när i tiden det blir något av det.
Ingen ny skiva på gång?
Just nu är det fokus på de projekt som är igång men vi har en tanke på en skiva till men det är lite beroende på Leif för ingen annan får skriva låtarna. Så enkelt är det. Han är hjärnan bakom bandet medan vi andra bidrar med det vi gör och Leif är jävligt noga med att framhålla det tycker jag. Han säger att utan mitt gitarrspel så blir det ju ingenting liksom så alla är viktiga.
Nej det är som i fotboll. Maradona skulle inte kunna spela själv.
Precis bra att du säger det. Jag får frågan ibland om varför jag bara spelar kompgitarr och aldrig några solon. Men vi har ju våra roller. Jag är bra på kompgitarr och Lasse är kung på solon. Varför ska jag spela solon? Och Lasse säger att utan Mappes komp så skulle inte mina solon funka lika bra. Fler band borde tänka så. Vi är ett lag i Candlemass och vi har våra roller. Man gör varandra bättre. Jag tror många band går bort sig där. Jag ser ibland band med två gitarrister där först den ene ska spela ett solo och sedan den andre och jag kan undra vad dom håller på med. Dom kommer att synas ännu mer om dom står för sin grej. Det finns likheter med att jobba i ett band eller ett idrottslag. Vi hade ju också lite sådana problem i början. Vi turnerade väldig mycket och när vi diskuterade saker i turnébussen så tyckte alla att det just dom tyckte var det rätta. Det är lite skönt med att man blir äldre och förståndigare. Man blir ödmjukare. Jag är yngst i bandet och 61 bast.
Jag får en känsla av att pensionen har varit nära många gånger men att den nu är framskjuten?
Ja den är framskjuten. Nu känner vi att vi har kul och jag älskar när vi ska ut och spela. Det har ju varit tider när det har varit mög att ge sig ut men det finns inte på kartan längre. Det kul att du som kommer utifrån säger så. Vi i bandet kan ju prata om att vi har roligare än på länge men kul att det syns också!
Stort tack för pratstunden och stort grattis till 40år!
Marcus Ahlberg