Jag blir lotsad in i en av intervjubarackerna och just den här äger ett av mina varmaste minnen någonsin. Det var här jag intervjuade Lita Ford som är en av de största i min värld. När tjejerna kommer in så är det som att slås av en vägg av energi och adrenalin. De börjar genast prata om allting som var redan innan spelningen och de ber gång på gång om ursäkt för att de inte ger mig en syl i vädret men jag bara ler och ber dem fortsätta. För det är ju det här vi vill ha inte sant?
Mona: Vi började spela halv tolv, så vi gick upp vid sju idag.
Emlee: Jag sov skitdåligt för jag var så nervös!
Mona: Vi bodde i Växjö på ett hotell, det är lite för dyrt att bo här, vi får betala med hela gaget om vi ska bo här så vi bodde i Växjö på stadshotellet där.
Guernica: Men det är ett fint stadshotell där! David och Mats två fantastiska vänner hade hyrt världens största lägenhet i Karlshamn så de bjöd in oss, mig och min sambo, att sova där. Och det var tyst och världens skönaste säng men nervositeten har ju varit igång hela natten. Så jag vaknade också flera gånger!
Pauline: Vi såg giget och det var så att in i Bombens bra alltså, den här nervositeten som ni pratar om den märktes inte alls.
Emlee: Nej men det slog över till nån sorts adrenalin, det här giget har varit väldigt viktigt för oss. Vi har känt liksom att det här är våran chans att visa att vi menar allvar så?
Guernica: Vi finns här, vi har varit här förut under ett annat namn och nu är vi ett nytt band. Well, alltså, vi har ju spelat och gigat hur mycket som helst vi är ju musiker, men det här bandet har nytt namn så det är viktigt och man vill bevisa sig. Man vill visa folk att vet du vad? Vi är faktiskt jävligt bra också! Ni kan gilla dom, men ni kan gilla oss också!
Moa: Och allt sitter inte i varumärket.
Guernica: Allt sitter inte i varumärket och vi bygger upp ett nytt varumärke. Vi är väldigt tacksamma i alla fall att folk var där och jag blev faktiskt, jag grät när jag gick av scenen för jag kände sån otrolig liksom, Overwhelming, du vet känsla av glädje och det var en så fantastisk känsla att bara känna att jag tog in hela giget. Jag såg alla människor i publiken. Det var så jävla fantastiskt och vi har gjort såna feta gig i liksom Tyskland och så. Och de är också fantastiska såklart. Men det är någonting speciellt att göra på hemmaplan. Det är någonting annat och det känns.
Moa: Ja, det känns i hjärtat. Man såg massor av folk man känner igen, en från scouterna och hon från Katrineholm… Vad heter hon? Hannah! Hannah och Elle, dom var där först av alla. Dom ställde sig i mitten längst fram och bara stod där och väntade på oss! Och en stod och hade vår LP och man blir bara så himla glad! Alla som hade våra tischor på sig. Alla fans som betyder så himla mycket för oss.
Emlee: Kärlek, det är bara glädje och kärlek
Guernica: Glädje och Kärlek och man bara känner, Hur långt kan vi ta det här? Det känns skitpeppigt. Jag vet att jag, du vet, min hjärna går väldigt mycket bra framåt hela tiden. Nästa gång står vi på Rockstage Woho!!
Emlee: Lite hybris nästan.
Guernica: Nej, inte, det är inte hybris, men jag hade ju kanske glädjehybris? Jag hade hybris 2019 när vi spelade med Thundermother. Då fick jag sådan jävla hybris deluxe, då tyckte jag att jag skämdes över mig själv dagen efter, men nu känner jag faktiskt bara sån här, alltså genuin glad känsla och jag bara kände mig så här, jag har kommit till ro med vem jag är som sångerska. Vem jag är som performer. Jag älskar att spela med Emlee och Mona och även Mia som vi hade med oss på bas idag. Hon är fantastisk och vi är ett så jävla fint gäng med fina individer med fina värderingar. Det är bara så här det är, så mycket glädje. Att, hur kan man inte vara glad? Det är ingen hybris då. Då är det bara att man bara, fan vad är jag glad!
Emlee: Jag menade inte någon negativ hybris. Man behöver såna här gig ibland också för att känna lite fan vad vi är bra liksom! Känna lite hopp och pep!
Guernica: Det är sant. Det är bara för att jag har negativa anknytningar till hybris, att man är så här jävla pinsam och måste skämmas av en Youtube intervju i 100 år.
Moa: Ja men man kämpar och har inga pengar och bara försöker hanka sig fram och då är det väldigt skönt att komma till Sweden rock där man verkligen blir omhändertagen och får såhär trerätters middag och allt är uppstyrt. Och i logen en liten ostbricka, du vet det är så himla fint, man är tacksam för det lilla. Och så kommer det några jättefina tjejer i kostym som ska köra en till artistbyn och så där, det är jättefint.
Guernica: Men, har du några frågor? Vi behövde komma hit och ventilera! Haha!
Pauline: När ni klev upp på scenen idag. Det var en sån jävla skön känsla, jag såg män i sextioårsåldern som stod där med armarna i kost och bara jaha, vad är det här för någonting? Och sen såg man det där att det liksom börjar guppa lite och så börjar de röra sig längre fram för att se. Det måste ju vara en skifthäftig känsla.
Emlee: Det är det bästa kvittot man kan få, det är såna här saker, som att man får igång en publik. Det är liksom det är den mest självklara feedback i världen och saker som att man får bli bokad igen på ställen man spelat på innan och att folk kommer på ens gig igen, alltså det betyder ju allt. Vi har alltid varit så, även i vårt förra band att för oss spelar det ingen roll om det är 7000 pers i publiken eller tio för alla som kommer för att se oss förtjänar att få vår show. Oavsett om de är intresserade eller inte får vi fart i publiken, men också den här svåra publiken som ÄR svår att få igång, det tar vi som en utmaning. Men vi tar den gärna!
Moa: Ja, men verkligen, och under soundcheck idag så såg jag ut här över området och då sa jag att om det inte kommer så många i kväll så kommer vi i alla fall ha spelat för Emlees mamma. Vi spelar för hela familjen.
Guernica: Det är bara att göra det, det är målet, att spela. Vi har ju verkligen varit så här, allting kan dokumenteras, vi är okej med det. Vi måste ju få ut att vi existerar, det är bara så. Jag gjorde en grej med TV4 imorse innan giget och de var lite försenade och jag var nervös inför giget så när det väl kom igång så stod jag där och bara “Hej hej” och gjorde det och sen kom de och sa att ni börjar om typ 10. Och jag har inte ens bubblat (en metod för att värma upp rösten inför gig), fattar du? Jag satte mig på en trappa, bad sambon att ställa timern på två minuter och bubblade så gick jag på och hoppades på att jag hade röst.
Moa: Sen gled du upp och var värsta Axl Rose på sidoscenen och grejer!
Guernica: Ja, jag vet att Axl Rose har lite tveksamma saker han är gjort och jag tror jag tror att alla vill bara disclaima här. Jag vill säga det tydligt för alla kvinnor som lyssnar att jag tycker det är svintråkigt att alla rockmusiker som vi gillar från åttiotalet sjuttiotalet, alla gubbarna de har gjort jävligt tveksamma grejer. Jag tror faktiskt ingen kommer undan och det är himla sorgligt så att för mig är det så här jättejobbigt att veta att Axl Rose som är en stor inspiration för mig, har gjort skeva grejer. Men uppfatta mig rätt. Jag menar, alla har gjort shit grejer liksom och det är himla tråkigt att ens inspirationer har varit så jävla äckliga mot kvinnor, men jag älskar vad de gör musikaliskt. All respekt och obviously har jag tagit till mig det väldigt mycket för att jag har gjort prima Axl och gick ut på alla tungorna och bara, vill leva life där ute på tungorna. Men! Jag tycker det är fel, jag tycker inte det är okej. Jag tycker faktiskt det är äckligt och jag tycker det är väldigt tragiskt och det gör ont i mitt hjärta och jag blir liksom heartbroken av att alla gubbar har skeva tendenser.
Moa: Det är ingen som kommer undan. Inte mina idoler heller, jag tror liksom inte mina idoler Van Halen, Jimmy Page och Jimmy Hendrix. De kommer inte undan det heller.
Guernica: Okej, nu har vi ingen som kommer undan där. Ingen gör ju det, men man får ta det som att vi gillar det som de gjort musik musikaliskt. Nu vänder den här intervjun! Haha förlåt! – Det står ju Jävlar på din keps, fan vad roligt!
Pauline: Jag brukar säga att när jag har den när jag kommer till jobbet är det bäst att alla bara håller Käften. Men här så är det mest för att synas.
Guernica: Är det inte lite svårt ändå för oss kvinnor i musikbranschen? Förlåt, nu fortsätter Jag på samma tantrum. Man vill ju vända en situation när man vill framåt. Vi vill göra om, vi vill göra rätt och att våra influenser är män som har varit dåliga? Det är skitfucked, men jag hoppas att om 20 år eller som de skojade när vi blev intervjuade precis. De frågade när ni är 70 liksom kan ni stå på scen då? Då hoppas jag att vi kan ta det på oss. Att vi vart med och förändrat det.
Pauline: Det är ju precis så det ska vara! Det var lite kul, för några veckor sedan intervjuade jag tre nioåriga flickor som var med på ett musikkollo förra sommaren som fortfarande hänger ihop som börjat skriva egna låtar och när jag ställde frågan, hur länge ska ni hålla på? Ja, i alla fall tills vi är 70!
Guernica: Men gud vad kul! Det värmer i hjärtat faktiskt!
Moa: Vi var också med på ett musik-kollo faktiskt och jag hoppas att det att det bildades något band där för att vi bildade några band på själva kollot under de här två dagarna. Men jag hoppas att de fortsätter och att de spela där med! På Stureplan i Skara på den fritidsgården där!
Guernica: Vi ska faktiskt hålla i ett kollo i Stockholm med, i Upplands Väsby, värsta Europetown.
Moa: Rockens vindar blåser där!
Emlee: Vi brinner jättemycket för det här. Vi fattar ju också att vi är med i en våg nu. Som vi kanske är med och bär fanan för dessutom och vi tar det på jättestort allvar och med heder. Vi har ju själva vuxit upp med liksom. Med tveksamma förebilder, men också, jag tror vi alla märkte när de dök upp, för mig var det Avril Lavigne så där som var lite rockig tjej, och man var så hungrig efter sånt där.
Moa: No Doubt också med Gwen Stefani!
Guernica: Precis för mig var det också Gwen Stefani. Huge inom rocken alltså.
Moa: Jag tänkte just på Gwen Stefani, att få en chans liksom. Jag själv fick ju en chans att spela med Ola Salo och det gav mig väldigt mycket mer och jag tänkte också att det här med att bara få chansen. Jag såg den här dokumentären om No Doubt och de hade den här andra sångaren, en man som gör massa cirkuskonster på scenen och hjular och sådär. Men han tog ju livet av sig och då tänkte de att man måste hitta en ersättning till honom. Så tänkte de ett tag men sen insåg de att men vi har ju Gwen, hon är ju jättebra! Och tänk om hon inte fått chansen? För jag anser att hon är typ en av världens bästa frontfigurer. Tänk om inte hon fått chansen att stå i centrum och verkligen fronta bandet. Men nu fick hon det och se vad som hände liksom.
Guernica: Om man jobbar på att fler kvinnor får liksom bättre självförtroende och tro på sig själva, eller att de i alla fall har illusionen om att tro på sig själva så kan man göra en förändring. För det är så jag känner att jag har tagit mig fram, att jag bara fake it til you make it liksom hela vägen, att man i alla fall har den, liksom det är någonting i huvudet som snackar som liksom säger gör det bara!
Det här är ett jättetramsigt exempel, men för någon vecka sedan var vi DJs på en rockbar i Stockholm som heter Mammut. Och vi bokade det och vi aldrig varit DJs innan så vi gjorde en riktig Pippi Långstrump där, hur svårt kan det vara liksom? Vi gör det. Sen gick vi in och så gick det bra! Vi hoppas det i alla fall, folk var rätt fulla, men bortsett från det hade vi jättekul och vi spelade metal hela i kvällen och det var fantastiskt. Och jag tänker att fler kvinnor måste ha den känslan att vi kan killgissa, vi kan köra på. Du vet, du behöver inte alltid veta bäst. Du kan veta 50 % och bara kötta på, för det är det vi kvinnor måste komma över. Jag menar inte att killgissa är fantastiskt. Men jag tycker så här, du behöver inte alltid vara på expertlevel för att göra någonting. Vi tar ju våra saker på jättestort allvar. Det låter jättekonstigt när jag säger det, men i livet så tror jag att man som kvinna kan lära sig väldigt mycket av att bara tänka att du behöver inte vara bäst. Bara sök, sök jobbet även om du bara har 30 % eller 50 % av kompetensen de ber om sök jobbet! Fucking gör det bara, prova hela tiden, killar gör det och de kan ingenting! Inte alltid alltså, jättemånga killar är jätteduktiga! Men ni fattar vad jag menar. Liksom really? Hur hamnade du här? Och sen så tänker man på tjejer som är så här svinduktiga och de vågar inte ens söka jobbet!
Moa: Nej kvinnorna de tänker, jag ska nog inte söka det för att det ja, alltså det där. Den där grejen i arbetsbeskrivningen stämmer inte, man kan inte det.
Guernica: Nej exakt och det är typiskt för kvinnor och det är det jag känner. Vi kanske inte är världens bästa rockband, men vi utvecklas. Så bara gör det! Som när vi var DJs, vi lär oss på vägen! Men det handlar om att ha liksom lite livmoder och bara köra på.
Moa: Hahaha! Det var ett tag där när vi DJade som vi skulle cranka upp volymen, men sen så upptäckte vi efter ett tag att, nej, det är inte volymknappen. Det där är pitchknappen.
Gänget gapskrattar och härmar hur det lät ut i högtalarna.
Guernica: Emlee satt ute sålde mearch och jag och Moa satt och valde låtar så när vi spelade våra egna låtar så sa Emlee att det låter inte helt rätt…
Moa: Vi pitchade slightly smurfsound
Guernica: Och alla bara köpte det ju! Vi fick inga tydliga instruktioner. Vi körde och det är ju det vi ska göra tjejer, bara köra, bara köra! Skäms inte, är det inte perfekt bara gör det igen för att fuck it!
Emlee: Skit i det där, liksom se felet som en lärdom istället och ta det med dig till nästa gång.
Guernica: Tack, det var det jag ville säga.
Moa: Vi ville spela Painkiller i en mycket högre tonart. Det var det som var meningen!
Guernica: Lite tur ändå att Emlee satt där ute och sålde ändå.
Moa: Men nu kan vi det! Nu vet vi hur man gör!
Emlee: Ja men det var ju just när vår musik kom. Sin egen musik kan man ju så väl. Det var väldigt lite liksom, men det var bara nej. Det här känns ja, fel.
Moa: Ja typ en halv halv halv ton.
Pauline: Jag har skrivit en liten rapport över dagen. Vi brukar göra det, skriva lite om festivalen, spelningar och så och om er så skrev jag att The Runaways och Vixen skulle antagligen gilla det här om de stod och tittade.
Unisont: Åååååhhhh Tack!
Moa: Jag hoppas också det!
Pauline: Jag är 45, så de var en stor anledning till att jag väcktes in i musiken och ett av de största ögonblick i mitt liv var när jag fick intervjua Lita Ford här faktiskt i det här rummet.
Guernica: Åh och nu vet vi det med, och att du aldrig kommer glömma det. Och jag hoppas du aldrig glömmer att du intervjuat oss här! Hahaha! Vi gillar ju att snacka, släpp inte lös oss såhär! Hahaha!
Pauline: Men det är ju det som är det bästa! Ett band som har roligt och det har ni ju? Det är det som blir det intressant att lyssna på och se på. Och när ni står på scen så känner man den här energin och glädjen och ni gör ju att folk blir glada.
Guernica: Kolla nu, nu är jag snart gråt färdig här. Det är så himla fint. Jag vill inte gråta. Ja, det kanske kommer sen, men alltså det betyder väldigt mycket. Tack! Vad fint av dig!
Moa: Ja verkligen tack!
Guernica: Vi ska ta en riktig grouphug innan vi lämnar det här!!
Vi reser oss upp och tar en lång grouphug och ett par sköna foton innan vi lämnar baracken och pratar om Headbangers Call och kommande spelningar. Tjejerna är fortfarande höga på adrenalin och vi skrattar och stojar och deras energi smittade av sig och hängde kvar resten av dagen! Har ni inte sett dem live erkommenderar jag det varmt! Jag är så nöjd med att få se dem på Sveriges mysigaste festival Skogsröjet i Augusti!
The Gems kommer att spela resten av året i Sverige och övriga Europa!
Hela turnélistan hittar ni här!
https://thegems.se/tour/
/P ”The Poseur” Pousár