Jeff Scott Soto är en man med en över 35 år lång karriär. Legendarisk sångare när Yngwie Malmsteen slog igenom med sitt Rising Force innan han gick sen vidare och bildade Talisman med Marcel Jacob.
Nu på senare tid känner vi honom som medlem i supergruppen Sons Of Apollo plus att han har sitt eget band Soto.
Den 6 november släpper han sitt sjunde studioalbum som soloartist och i januari 2021 släpps dessutom ett sprilans nytt album med W.E.T
Redaktör Romedahl ringde upp Jeff och fick ett trevligt samtal om den kommande plattan, Sons Of Apollo och fraser på svenska som bröderna Anders och Jens Johansson förnekar att dom har lärt Jeff på det glada 80-talet
Hej där Jeff. Hur mår du?
Jag mår bra. Försöker hantera detta underbara 2020, som blivit året som vi egentligen bara vill glömma. Det är ändå galet att vi är i en historisk tid i våra liv som vi egentligen inte vill vara en del av.
Du släpper ditt sjunde soloalbum ”Wide awake in my dreamland” den 6 november. Är det en födelsedagspresent till dig själv eftersom du fyller år den 4 november?
Det var av en ren slump. Skivbolaget hade valt datumet och jag sa att ”det är toppen för det är bara två dagar efter min födelsedag”, vilket de inte visste så det var helt slumpartat. Egentligen skulle albumet ha släppts i juli. Allt var klart i februari, men så slog pandemin till så vi sköt upp albumsläppet med förhoppning om att pandemin skulle gå över snabbt, men eftersom det inte blev så kände vi att nu kan vi inte hålla på det längre.
Vad kan fansen förvänta sig av skivan?
Min producent och låtskrivarpartner Alessandro Del Vecchio, som förövrigt har skrivit all musik på skivan, hade en vision som var att ta fram de viktigaste elementen från min tidigare karriär och min röst som han älskar och sedan sätta ihop allt det till en skiva. Men han sa ingenting till mig om detta, för hade jag vetat om det så hade jag nog varit tveksam för att jag hade känt att det hade plagierat mitt förflutna, och det visste han så han sa ingenting till mig. Jag tyckte att alla låtarna var grymma och det var först senare som jag märkte att någon låt lät som Talisman och någon annan lät som andra saker som jag gjort. Så i korthet kan man säga att detta album visar det bästa av vad jag gör just nu med influenser från min tidigare karriär.
Håller verkligen med dig om att det finns influenser från Talisman, för när jag lyssnat på skivan så känner jag absolut igen delar soundet som ni hade.
Jag tror att en hel del av det kommer ifrån när Alessandro jobbade med Marcel när han skulle spela in sitt debutalbum med bandet Agent Forever. Marcel producerade skivan så jag tror att Alessandro lärde sig mycket av honom plus att Alessandro blev väldigt influerad av Talismans musik.
Hur kom du på idén till albumtiteln?
Jag hade faktiskt albumtiteln klar redan innan Covid-19 pandemin kom, men av en ren slump så passar den in med allt som händer just nu, med den rådande situationen i världen med all nedstängning.
Från början så skrevs titelspåret som en slags motsats till det som pågår runt om i världen, och då särskilt med tanke på det som pågår här i USA. Det råder väldigt delade meningar bland medborgarna när det kommer till politiken och särskilt i frågor rörande de socialt utsatta grupperna i samhället. Det var så mycket som hände innan Covid-19 och det var det som titeln reflekterade kring. Men nu när man tänker på det, ställer jag mig frågan; hur kan detta vara verkligt? Det måste vara en dröm. Tyvärr så är det inte det.
När jag kollar låttitlarna så återkommer ordet ”love” ganska frekvent – vad beror det på?
Jag skriver ofta texter som kan betyda två olika saker. Som till exempel ”Love is blind” som handlar om min styvdotter, som nu är i tonåren och går igenom de där sakerna som vi själva gjorde när vi var i tonåren. Så detta var mitt lilla personliga brev till henne, som en liten påminnelse om att jag och många andra har gått igenom detta, så vi vet hur hon känner fast de flesta barn inte tror att deras föräldrar förstår någonting. Detta är mitt sätt att berätta för henne att innan du kan älska någon annan eller något annat så måste du älska dig själv, och ibland är den innersta kärleken blind, så ”Love is blind” är ingen kärlekssång i den meningen utan den handlar om att älska dig själv innan du kan älska någon annan.
Så allt jag skriver har ett dubbelt budskap. Man tror att låten handlar om kärlek men i själva verket kan den handla om något helt annat.
Om du skulle vakna upp i din drömvärld. Hur skulle den se ut?
I min drömvärld skulle jag få fortsätta att jag göra det som jag har gjort så länge för resten av mitt liv. Jag älskar att sjunga, stå på scen och att resa vilket jag har haft lyxen att få göra de senaste decennierna.
I min drömvärld ingår även att vara ”on top of the world” och fortsätta att göra det jag älskar utan att känna att jag missar något. Jag vill inte känna att jag saknar min egen säng eller andra saker som jag har hemma. Jag vill verkligen känna att jag gör dessa saker i en skön takt. Det är min drömvärld.
När vi ändå snuddar vid ämnet så skulle jag vilja fråga lite saker om din karriär. Du har gjort över 85 albuminspelningar. Blir det något firande när du når det magiska 100-sträcket?
Om du lägger ihop allt som jag gjort; allt från egna album till album där jag är med och enbart sjunger en låt eller där jag sjunger en duett med något band eller artist, så har jag nog redan sprängt den gränsen. Men om man ska räkna på skivor med något band, något av mina soloprojekt eller något annat av mina projekt där jag sjunger lead så har jag inte en aning om hur många album som jag har gjort. Jag ser det inte som tävling så egentligen vet jag inte var den där magiska ”100:e albumet-gränsen” är för något.
Har du någon speciell inspelning som du är lite extra stolt över?
Min absoluta favoritinspelning är helt klart Humanimal-plattan som jag släppte med Talisman 1994.
Nu säger jag inte bara detta till dig för att du är svensk, men varje gång som jag får denna fråga så är det alltid den jag vill gå tillbaka till. Det var en av de där gångerna som det uppstod magi och det var även den första och enda gången som vi satt tillsammans som ett band och skrev låtarna ihop. Jag flög till Sverige och vi repade varje dag. Jag skrev texterna medan vi skrev låtarna och det var första gången i min karriär som jag spelade in ett album på det sättet.
Jag har gjort det ensam många gånger efter det men just denna gång var första gången vi gjorde det som ett band. Jag älskar produktionen, låtarna och den metoden vi använde för att sätta ihop allting, så det var fantastiskt.
Du har jobbat och samarbetat med många kända musiker genom åren. Har du någon kvar på din bucket list som du skulle vilja samarbeta med?
Jag brukade förr i tiden ha ett bra svar på det, men ju äldre jag har blivit och ju mer jag har gjort musikaliskt som jag har kunnat addera till min karriär, så får jag nog säga att sista pusselbiten till en fulländad karriär har lagts i och med bildandet av Sons Of Apollo.
Att få vara med i ett sådant band är verkligen en jackpottkänsla – som att få arbeta med ”The best of the best”. Jag brukar ofta säga att ”det här är den bästa kalibern av musiker i världen. Varför får just jag sjunga för dem?”
Efter att ha spelat med Sons of Apollo så finns det egentligen ingenting kvar på min musikaliska bucket list, för det bandet är det som har satt pricken över i:et för min del. Det är verkligen en supergrupp och det är helt otroligt hur vi har utvecklat bandet och kunnat göra så mycket olika saker så jag tror verkligen har fyllt min bucket list.
Jag håller verkligen med dig om begreppet ”supergrupp”, för det är ett gäng otroliga musiker du får jobba med. Jag älskade er liveplatta som ni släppte förra året med The Plovdiv Psychotic Symphony!
Oh, tack så mycket. Det var lite skrämmande för vi hade bara hunnit repeterat en gång med orkestern och det var låtar som vi aldrig hade spelat förut. Så dagen innan showen repeterade vi låtarna och det var faktiskt första gången som jag sjöng låtarna – den andra gången var på DVD:n.
Hur kom du med i denna supergrupp?
Mike, Derek och Billy hade ett band tillsammans som hette PSMS, med Tony McAlpine på gitarr. De hade släppt två skivor och turnerat en del. 2016 turnerade vi tillsammans i Sydamerika, då mitt band, Soto, var förband till ett band som Mike och Billy hade, som hette Winery Dogs.
Vid det laget så hade Mike och Billy bestämt att de ville göra en ny skiva med PSMS, men kände att denna gång så ville de ha en sångare med då de två första skivorna var instrumentala.
Eftersom vi var förband så såg Mike mig sjunga varje kväll och blev intresserad. Inte kanske just för showen, men han scoutade mig för att se om jag var den sångaren de sökte efter.
I november 2016 ringde Mike mig på min födelsedag och sa ”grattis – om du vill så erbjuder jag dig att sjunga på den kommande PSMS skivan”. Detta var stort för mig för det var aldrig snack om att jag skulle på någon audition. De ville inte ens testa mig på att sjunga några låtar och höra hur det lät, eller om personkemin funkade mellan oss, utan jag antar att de gick efter vad jag hade gjort tidigare, och det ryktet jag har, som gjorde att de ville ha med mig på detta. Om vi snabbspolar framåt i tiden, till tidigt 2017, så hoppade Tony av vilket gjorde att vi ville ändra namn, för det nya som skulle komma skulle låta helt annorlunda från PSMS. Det var då som Ron ”Bumblefoot” Blummenthal kom in i bilden och det resulterade i Sons Of Apollo.
Varför tror du att så många vill jobba med dig?
Jag tror att jag har en stark arbetsmoral och att jag kan göra så mycket olika saker och inte vara en som bara kan en enda sak. Jag är både respektfull och ödmjuk över att jag fått möjligheten att leva på musiken och det tror jag att folk märker. Jag är en genuin person, så det är det som jag tror att svaret på din fråga är.
Vad är dina starkaste sidor som musiker?
Jag tror att mina starkaste sidor överlag är att jag är lika mycket musiker som att jag älskar, och känner mig bekväm med, att jag kan skriva en bra melodi till i stort sett vilken låt som helst. Jag har jobbat med så många människor och deltagit i så många sessioner där de har bett mig att vara med i låtskrivarprocessen. I många avseenden har det varit grejer som har varit långt ifrån min expertis, men jag har alltid hittat ett sätt att hitta en bra melodi med en bra ”hook” eller texter som gör låten starkare så där ligger min starka sida.
Du har väldigt många projekt och band som du är involverad i. Hur hinner du med allt?
På samma sätt som en vanlig 9-16 jobbare har tid över till sin familj, semestrar, vänner osv. så är detta det som jag försörjer mig på 24/7. Jag har nästan för mycket tid över för om jag hade fyllt alla mina dagar enbart med jobb så hade jag nog kunnat göra 50 album/år bara för att det är mitt jobb. Jag skriver musik, jag är en del av musiken, jag är en del av spännande projekt som håller mig exalterad och det är något som jag vill hålla på med. Det ger mig nya utmaningar, nya teman, nya saker att skriva om och komma på nya melodier för detta är ju mitt levebröd. Egentligen ser jag det inte som ett jobb och jag tänker inte ens på om jag har tid för allt bara flyter på.
När vi ändå pratar om dina projekt så vill jag fråga om ett av dem – nämligen W.E.T. Ni släpper ett nytt album snart. Kan du berätta mer om det?
Albumet är klart och det kommer att släppas i januari. Det positiva med den tid vi lever i nu med att vara fast på hemmaplan har gjort att jag kunnat vara mer kreativ med innehållet än under normala omständigheter eftersom jag i normala fall turnerar otroligt mycket och under turnerandet är min tid är ytterst begränsad att få till saker och ting. Med W.E.T. var det tänkt att påbörja inspelningarna i augusti och jag hade förmodligen fortfarande jobbat med albumet i detta nu, men tack vare Covid-19 så kunde vi börja tidigare så därför kunde vi slutföra skivan tidigare än förväntat.
Kan du ge säga något om hur skivan kommer att låta?
Allting som du kan förvänta dig av W.E.T. Vi kommer röra vid saker som vi inte har gjort tidigare men vi försöker inte röra oss så långt ifrån de album och låtar som folk älskar med detta projekt. Erik och Robert har väldigt bestämda tankar kring vad skivbolaget vill ha från oss och även vad de fans som har upptäckt oss förväntar sig av detta, vilket vi respekterar och håller oss inom de ramarna, samtidigt som vi vill bjuda på något nytt och spännande utan att röra oss för mycket åt vänster.
Är det något av dina gamla band som du skulle vilja återförena?
Egentligen inte. Jag tror att det enda band som jag skulle vilja göra någonting med är Talisman och det är inte på grund av pengar eller så. Jag skulle vilja göra det för att hylla det musikaliska arvet som jag och Marcel skapade tillsammans. Jag tror att fansen hade uppskattat det för jag vill inte byta ut något för någonting nytt. Jag kommer inte att säga att detta är det nya Talisman, så glöm det gamla. Istället vill jag utöka och förvalta det musikaliska arvet och det legendariska som vi en gång skapade. Men vem vet – någon dag kanske vi gör något mer? Just nu är dock alla upptagna med sina grejer så det ligger just nu vilande och väntar på oss.
Om du skulle vakna upp till ett album varje morgon för resten av ditt liv. Vilket skulle det bli?
Oj, vilken svår fråga – det är som att be mig att nämna mitt favoritalbum genom tiderna. Men jag måste nog välja ”Sign O´ the times” med Prince, för det är absolut min favoritplatta med honom som jag tror att jag aldrig skulle tröttna på även om jag fick lyssna på den varje dag för resten av mitt liv.
När vi ändå pratar om Prince så har du nämnt att han, Freddie Mercury och Steve Perry är de musiker som du influerats mest av. På vilket sätt har dom inspirerat dig?
Hela min RnB-bas och allt det som jag gillar med soul och svart musik – allt det har jag fått ifrån Prince.
Om vi pratar vit soul eller att sjunga gamla Motown med en touch av rock och pop så kommer det från Steve Perry – allt det andra har jag fått från Freddie. Att vara en frontman, göra olika typer av musik utan att sätta någon begränsning för sig själv, samt behovet och önskan att vara så mångsidigt som möjligt som sångare har jag fått ifrån Freddie.
All den mångfald som har jag fått från dessa tre individer definierar allt som jag gör. Till och med när jag gör ett metalalbum så hittar jag ett sätt att få med den grund av RnB och soul som jag står på. Mike Portnoy sa i en intervju nyligen att en grej som han älskar med mig som sångare är när jag lägger in RnB och soul i proggmusiken – vilket han säger att han tror ingen har gjort på det sättet förut. För mig är det en stor komplimang att få från en som Mike. Det känns stort när han säger så för det betyder att han faktiskt hör en liten del av soul i det vi gör fast vi är influerade av hårdrock och metal.
Du har gjort så många intervjuer vid det här laget men finns det någon fråga som du aldrig får av någon som du skulle kunna prata om i timmar?
Det skulle vara om man grävde djupt ner i arkivet över mina absoluta favoritband. Till exempel om någon skulle vilja diskutera kring hur Queen skrev och lade upp sina låtar samt hur de lärde sig tekniken som gjorde en del av deras musik så populär – det skulle jag kunna prata om i timmar.
Alla känner vi ju till Covid-19 pandemin. Hur har den påverkat dig?
Naturligtvis har den turnerade delen av mitt liv ändrats, men om jag ska vara ärlig med dig så har det i det stora hela inte påverkat mig allt för mycket i negativ mening. Tidigare, när jag lade in Sons of Apollo i mixen tillsammans med mitt band Soto, Trans-Sibirian Orchestra osv. som jag har uppträtt med, så har det gjort att jag varit så otroligt upptagen att jag inte hunnit vara hemma på länge, så i början av året sa jag till min fru att jag verkligen skulle vilja ha ledigt resten av året och bara stanna hemma. Jag ville få sova i min egen säng och ta hand om saker i mitt hus som jag har jobbat så hårt för att få. Jag ville helt enkelt bara få vara hemma och inte behöva turnera och använda min röst på hela året och jag antar att min önskan gick i uppfyllelse. Så jag har använt min tid på ett bra sätt och vänt det negativa i att förlora turnédagar och spelningar till något positivt eftersom jag istället har kunnat jobba så mycket i studion och samtidigt spara på min röst. Det fanns en tid när min röst började låta lite trött och jag inte hade tid att vila upp mig ordentligt, men nu känner jag mig helt utvilad och är redo att ge mig ut igen och kan fokusera på sången utan att känna någon oro för om den ska hålla.
Kan du planera något för 2021 eller är allt fortfarande osäkert?
När vi får grönt ljus att ge oss ut på vägarna igen så är vi redo att åka. Bara med Sons of Apollo har vi bokat om turnén tre gånger, så vi är redo att åka när vi får klartecken att nu är det säkert. Som det ser ut nu så är vi bokade i april och maj plus större delen av sommaren. Vi håller tummarna att vi slipper boka om något mer, men i nuläget så ökar ju smittspridningen igen så jag känner mig väldigt orolig över situationen. Jag är inte så orolig över en andra våg av viruset, jag är desto mer orolig för alla restriktioner som förmodligen kommer att kvarstå under en lång tid, med förbud mot folksamlingar, festivaler och konserter m.m. för det kommer döda alla förutsättningar att kunna boka något över huvud taget.
Avslutningsvis så vill jag framföra att jag och andra i vår redaktion är stora fans av dig och vi älskar mycket av det du gjort genom åren.
Tack så mycket. (Jeff svarar på klockren svenska)
Hur är det med din svenska förresten?
Ha ha ha. Jag kan enbart de riktigt fula sakerna som bröderna Johansson lärde mig redan 1985 när vi turnerade med Yngwie Malmsteen.
Du vet, de där ”nödvändiga orden” såsom b*gj*vel, skit ner dig, jag vill k****a dig mellan pattarna. Du ser – jag minns det som igår, men de båda nekar med bestämdhet att det är de som lärt mig dessa saker för de vill inte kännas vid det.
Okej Jeff. Tusen tack för din tid!
Tack själv Ulf. Ha det så bra och hand om dig – förhoppningsvis ses vi när allt återgår till det normala, vad nu det nya normala kommer att innebära.
Av Ulf Romedahl
