I morgon släpper Hammerfall sitt nya album Hammer of dawn som passande nog kommer 25 år efter att debutalbumet ”Glory to the brave” släpptes.
Vi fick en pratstund med gitarristen och den nyblivna 50-åringen Oscar Dronjak
Tänkte börja med att önska dig ett stort grattis i efterskott på 50-årsdagen genom att ställa en klassisk fråga; hur känns det?
Tack så mycket! Det är inte så stor skillnad egentligen, men samtidigt blir jag mer medveten om min dödlighet och tänker på något sätt lite mer på det.
När vi ändå är inne på milstolpar så är det 25 år sedan ni släppte debutalbumet ”Glory to the brave” – kan man säga att ”Hammer of dawn” är en 25-årspresent till er själva?
Hahaha… Det var ett annat sätt att uttrycka det på. Vi har faktiskt försökt återskapa den där livekänslan som vi hade när vi spelade in ”Glory to the brave”, så det passade ganska bra att albumen kom 25 år efter varandra.
Om jag säger att ”Hammer of dawn” är lite mer power metal än ”Dominion”, som var lite mer heavy metal, vad säger du då?
Om power metal bara är hastighet så stämmer det väl, för den här skivan är väl lite snabbare än de flesta andra skivor vi gjort. Det var ganska omedvetet från vår sida, för det var inte förrän vi hade satt ihop de 10 låtarna vi ville ha med på skivan som vi upptäckte att det var många som gick lite fortare än vad vi hade räknat med – men någon power metal är det fortfarande inte tal om, tycker jag.
Ni har delat upp producentrollerna på skivan. Jacob Hansen har producerat sången medan Pontus och ni andra har producerat resten. Kan du berätta mer om det?
Vi har jobbat på det här sättet de senaste plattorna. Vi spelar in bas, gitarr och trummor i Castleblack studios som är vår egen studio. Fredrik Nordström är ju med på ett hörn också, han spelar in trummorna och hjälper till att ställa in ljudet för gitarr och bas och sen tar vi över själva. Gitarr och bas spelar vi alltså in utan hjälp, för vi behöver inte en producent som går in och rotar i låtarna – de är redan färdigskrivna när vi börjar spelar in dem. Det är inte så att vi inte vet hur vi ska sluta låtarna och tänker att ”vi får se vad som händer i studion”. Det tankesättet existerar inte här, utan när vi går in i studion så ska vi i princip bara spela in våra instrument och det klarar vi av alldeles utmärkt av själva. Vad Fredrik gör däremot är mixen – det är hans stora roll och det han är absolut bäst på skulle jag vilja säga. Han håller absolut världsklass när det gäller att mixa grejer och det spelar ingen roll vilken genre det handlar om. Det jobbet han gör där är extremt viktigt för oss så det är så vi har valt att lägga upp det. Sen gillar Jocke att jobba med någon som inte bor i Stockholm – han vill komma bort från vardagslivet så han kan koncentrera sig 100 % på inspelningen av sången. Det är så han vill jobba, till skillnad från mig som gillar att vara hemma. Jag gillar känslan att få vara hemma fast man jobbar varje dag med inspelningarna. Joacim jobbar på ett annat sätt och i normala fall så brukar ju spela in med James Michael i Los Angeles, vilket vi gjort i tio år nu, men tyvärr så vi fick inte åka in i Nordamerika när det var dags att spela in den här gången, så vi fick hitta på en annan lösning och då dök Jacob Hansens namn upp ganska snabbt. Vi känner folk som jobbat mycket med honom och vet vad han är för en person, plus att hans meritlista pratar för sig själv, för han har ju gjort väldigt många grejer. Visst, det var ett oprövat kort för vår del men, samtidigt så är det en världsproducent så vi visste att det skulle bli bra och det blev ju det också.
Hade ni några fler låtar att välja mellan än de som kom med på skivan?
Nja, det fanns visserligen massor av utkast på låtar som var färdiga från allt mellan 30 och 100 procent, men de låtar vi valde utgjorde tillsammans den bästa skivan. Det finns absolut grejer som vi sparar till nästa skiva. Jag gillar att sätta ihop en platta från start till slutet där jag inte bara gör ett gäng låtar och ser vart jag hamnar. Jag skriver lite musik och några låtar och sen, efter ungefär hälften, så går man tillbaka och ser på vad som är gjort. Vad har jag mer för idéer som går att tillföra låtarna? Så gör jag kanske mer av de idéerna och försöker få klart dem så de ska passa in på skivan. På just den här skivan så är jag faktiskt väldigt nöjd med hur det blev, för alla 10 låtar fyller sin funktion. Hade vi tagit bort en låt så hade det varit någonting som saknats, så jag är väldigt nöjd med det sättet vi skrev skivan på och att det inte bara blev väldigt massa låtar.
Jag pratade med Pontus Norgren innan ”Dominion” kom, han sa då att den var en av de bästa plattorna ni hade gjort fram tills då. Hur ser du själv på ”Hammer of dawn”?
Så känner jag väl alltid i viss mån, men det är något speciellt med ”Hammer of dawn”, för hela vägen från start till mål så var det är mycket energi i framförandet från alla håll – allt från trummorna till sång, så är det är jäkla drag hela vägen. Jag tycker nog att det är det bästa vi gjort på länge, för jag själv släpper inget som jag själv inte tycker är det bästa vi gjort på länge, eller som åtminstone är jävligt bra. Sen har jag inte riktigt fått distans till skivan än eftersom den inte har släppts än och det var ju bara några månader sedan vi avslutade inspelningarna. Men den här gången har jag lyssnat mer på låtarna under inspelningens gång än vad jag brukar göra och jag har inte tröttnat på dem en enda gång så jag tror att detta kommer bli en viktig milstolpe i vår karriär.
Hade ni några låtar kvar från ”Dominion” som kom med nu?
Ja, faktiskt. Två låtar var mer eller mindre färdiga innan ”Dominon” spelades in. Men jag valde att inte lägga på dem på den inspelningen för att de kom till i slutet av alltihop och vi hade nästan hela skivan färdigskriven. Jag kände då att, om vi skulle spelat in en av låtarna till ”Dominion”, så hade den bara försvunnit i mängden. Jag kände att en av låtarna har något speciellt som jag tyckte var väldigt bra, så jag ville ge den en chans att få blomma ut och inte bara bli en av de sista låtarna på förra plattan. Så jag sparade den och det blev ju ”Brotherhood”, som är första låten ut på ”Hammer of dawn”, och det är jag väldigt nöjd med för nu får låten den plats som den förtjänar.
Kul att du nämnde just ”Brotherhood”, för jag hade en fråga om den. Den handlar i mångt och mycket om din och Joacims vänskap; är det första gången som ni blir lite mer personliga i en låttext under er karriär?
Egentligen inte. Just den här låten handlar om alla typer av relationer, som vänskap t.ex. Nu är det Joakim som skrivit texten, jag läser ju bara orden så jag vet inte hans tankar bakom den. Jag tolkar den mer ett hårdrocksband (i det här fallet vi) och deras relation till fansen. För vi alla kommer ju därifrån att vara fans och vi är ju fans fortfarande. Men vi började som fans av hårdrock så vi vet ju hur våra fans känner sig. Och det är kul att känna den här samhörigheten med bandet, så det är så jag tolkar den.
Sen har ju jag och Joacim spelat ihop i snart 26 år och det är ju väldigt länge, nästan overkligt länge, så det är klart att vi har en speciell relation. När vi träffades första gången 1996 i replokalen så kändes det verkligen som att det var meningen att vi skulle bli ett band. Jag kände ingen på den tiden som verkligen sa att ”denna typ av melodisk hårdrock älskar jag”. Det var många som tyckte om det på olika sätt, men Joakim var inte rädd för att säga att ”detta är min bakgrund och jag älskar många av de här banden”. Jag insåg att vi hade väldigt mycket gemensamt och när vi började snacka om vilken musikalisk bakgrund vi hade; vilka favoritband vi hade, vilka som var våra influenser och hur det ultimata hårdrocksbandet skulle se ut, så hade vi väldigt mycket gemensamt. Det är nog därför vi fortfarande sitter här tillsammans och fortfarande kör efter en så här lång tid ihop.
Ja, det är ju mer än halva ditt liv. Men visst blev Jocke en liten paniklösning som ersättare till Mikael Stanne?
Det stämmer. Vi hade ett gig planerat med Hammerfall som krockade med en turné som Mikael skulle göra med Dark Tranquillity, så han kunde inte vara med. Tanken var egentligen att Jocke bara skulle vara en temporär ersättare, men det klaffade så jäkla bra så det var egentligen inget snack om att Jocke skulle vara kvar i bandet. Jag tror inte ens vi pratade med Mikael om det, utan när han kom tillbaka efter turnén så var det inte liksom mer med det för han fattade ju grejen. Inget ont om Mikael, men detta var hans första trevande försök att sjunga rent för han hade ju bara growlat innan, så han var ju ganska begränsat medan Joakim hade ett jättestort register. Så när Joakim sjöng låtarna så blommande de ut på ett helt annat sätt än när Mikael sjöng dem. Det var väldigt skönt för mig som låtskrivare och sen när jag och Joakim började skriva tillsammans så var vi överens om att ”så här ska det vara”. Jag tror faktiskt att Mikael inte brydde sig för Dark Traquillity är ju hans skötebarn så han var nog cool med det också.
Jag hade hört att ni hade planer på att eventuellt tänkt att skjuta upp albumsläppet på grund pandemin och därmed inte kunde turnera på den. Stämmer det?
Nej, det stämmer inte. Planerna har hela tiden varit att spela in en platta 2021 och släppa den under 2022. Det vi dock gjorde var att flytta fram släppet i sex veckor. Från början, eller om det var i mitten, av januari till den 25 februari var för att hinna få LP-skivorna i tid. Detta är ett jättestort problem för alla i branschen för hela produktionen av vinyler tar mycket längre tid för alla vinylfabriker är överbelastade så, det jäkligt svårt att få ut skivorna i tid. Normalt sett så brukar vi ha en deadline på tre månader, men nu var den fem månader för att vi skulle få in allting så vi skulle hinna trycka vinylen. Jag vet att många band som hade en senare deadline än oss hade väntat ett år att få sina skivor så vinylfabrikerna jobbar för fullt men de hinner ändå inte med.
Sen undrar jag litegrann om eran merch; ni ska snart släppa en comicbook med tillhörande actionfigur. Kan du berätta mer om det?
Det var ett engelskt företag som heter Incendium som kontaktade oss. Jag tror att de hade gjort något med Helloween innan. De såg antagligen vår figur Hector (som prytt samtliga våra skivomslag förutom ett) och tyckte att det gick att göra något ganska bra av det här konceptet så att säga. En actionfigur kändes extra roligt för det har vi aldrig gjort förut. Vi har ju haft honom som stående gubbe men då fastgjuten – som actionfigur kan man ju börja armar och ben och sätta ett vapen i handen på honom så det ska bli kul när det släpps. Det lilla jag har sett ser jäkligt coolt ut!
När släpps detta?
Nu borde jag ha koll på det, men jag har för mig att den kommer i mars…
Ni släppte en ny T-shirt inför hockeyturneringen i OS, där Tre Kronors Mathias Bromé fick vara modell. Nu undrar jag om det fanns någon tanke på att göra en video liknande den som ni gjorde med curlingtjejerna inför OS 2006? Då blev det ju guld…
Hahaha, om det är det som krävs får vi väl göra det! Sanningen är att detta är en gammal tröja som vi har plockat upp igen. Mathias har spelat i Mora IK och vi har haft ett långt samarbete med dem då Joakim är från Mora ursprungligen och dessutom är ett stort fan av Mora IK. Vi har sponsrat dem i rätt många år nu och det är tack vare det samarbetet som vi har skapat den här tröjan men det är typ två sedan – det var i alla fall innan pandemin började. Nu när han kom med i OS-truppen så tyckte vi att det var en kul grej att få ut den igen, för att visa vårt stöd. Förhoppningarna är att det ska gå bra, men någon video har det inte varit tal om.
Det hade ju annars varit lite kul att se er på hal is igen så att säga…
Hahaha. Ja, att få snöra på sig ett par grillor hade inte varit fel.
Videon har ju ändå blivit en klassiker, där ni kör med era kvastar och skinnkläder.
Det var en kul grej bara. Vi hade släppt Hearts on fire fyra år tidigare med tillhörande video så den hade egentligen gjort sitt. Men lag Norberg ville göra en kul grej och vi ställde upp för upp för vi tyckte det var roligt. Vi tänkte inte så mycket runt det utan vi lät det företaget som skulle göra videon sköta allt. De hade en idé hur videon skulle se ut så vi lade oss aldrig i det utan vi var bara med, såvideon var deras men själva låten var vår. Jag tycker det blev skitbra och det var förbannat roligt att spela in den. Sen var det så kul, för alla i bandet gillar sport, att då kunna få vara med och bidra till en olympisk guldmedalj var ju otroligt roligt – för så nära en olympisk medalj kommer vi aldrig att komma igen, så man blir ju otroligt stolt. De berättade för oss att de bland annat laddade upp med att lyssna på Hearts on fire under själva OS, inför finalen mot Kanada. Det tyckte vi var skitcoolt naturligtvis!
Ni har släppt en hel del typ av merch med vin, champange, whisky, vodka och nu med en kommande comic book:en osv. Kan det bli för mycket merch?
Nej, det tror jag inte – kolla bara på Kiss. Jag tror det är ganska lugnt; om vi tar alkoholen som ett exempel så är det väldigt begränsade upplagor och när det väl är slut så kommer det inte tillbaka, det är mest en kul grej bara. Just champagnen är exempelvis Joacim väldigt engagerad i. Han tyckte det var askul att åka ner till Champagne och prova lite och vara med och ta fram den produkten som vi sen buteljerade och sålde. Vill man inte ha det så behöver man inte köpa det. För oss är bara en kul grej så jag inte det kan bli för mycket. Så länge som vi håller oss ifrån likkistor, luftgitarrsträngar eller liknande så är det ändå okej.
Ni gjorde en fotosession tillsammans med de f.d. medlemmarna Magnus Rosén, Stefan Elmgren och Patrik Räfling i samband med att Legacy of kings fyllde 20 år. Fanns det någon tanke att på något sätt göra något live med den sättningen igen?
Nej, det har det aldrig funnits. Det var enbart på grund av en intervjusession som alla träffades igen. Vi satt i studion och pratade om Legacy of kings och det blev en bonusgrej till DVD:n som kom ut till jubileumsutgåvan, mer än så var det aldrig tal om. Det var mest en kul grej för fansens skull att göra en sådan sak.
Finns det några planer på att göra något liknande som gjorde i Dalhalla när ni firar 30 år som band?
Nej, egentligen inte. Man ska väl aldrig säga aldrig, men jag tvivlar på det. Nu har vi inte gjort något på två år rent konsertmässigt sett, plus att Dominionturnén blev stoppad efter ungefär hälften nu och nu har vi en ny platta på gång som vi vill ut och spela med, så jag tvivlar på att vi kommer att ägna tid åt någon nostalgi på samma sätt som vi kanske annars skulle kunnat göra. Det finns inga planer, men man ska aldrig säga aldrig som sagt.
Hur många låtar från Hammer of dawn tror du att ni skulle kunna slänga in i en kommande setlista?
Fyra eller fem brukar vara ganska standard för vår del men, det beror på lite på hur lång speltid vi har, vart vi är och hur upplägget ser ut.
Ni ska ju ut på turné med Helloween med start i Oslo den 25 mars. Hinner ni få ihop allt med all logistik, flygbiljetter osv.?
Det är absolut tajt om tid, men jag har faktiskt inte en aning hur upplägget är för det är Helloweens management som bestämmer om det ska bli av eller inte, eftersom det är de som bokar och sköter om allt. Men förhoppningsvis så kommer de se till att allt flyter på som det ska göra, sen vet vi inte för vi är som sagt inte insatta i allt utan vi är ju enbart med som en del av turnén. Vi har ingen beslutanderätt, utan vi bara hänger på, men vi hoppas att det ska lösa sig.
Hur ser era turnéplaner ut efter att ni är klara med turnén med Helloween?
Det finns massor av festivaler som ställdes in under 2020 som har blivit framflyttade till 2022. Sen till hösten ska vi ut och spela igen – ingenting är bokat men det finns massor av planer.
Text: Ulf Romedahl
