Ready To Rock!
Vägen har inte direkt varit spikrak för italienska Danger Zone. De bildades 1983 av gitarristen Roberto Priori och 1984 släppte de EP:n ”Victim of time”. Därefter följde några års gigande tills de 1989 spelade in sin första fullängdare ”Line of fire” – som hamnade längst ned i skivbolagets dammigaste källarförråd med etiketten ”släpps vid rätt…
Read More “Skivrecension: Danger Zone – Don’t Count on Heroes” »
Jag har alltid tyckt att det var grymt orättvist att Cinderella slängdes in i samma fack som pudelrockarna på 80-talet. Cinderella var så oändligt mycket mer och bättre än band som Warrant, Poison och White Lion. Cinderella var renodlad men hårdare rock. På samma sätt som Kiss och Aerosmith, men skivbolaget ville tydligen annorlunda med…
Read More “Skivrecension: Tom Keifer fortsätter att leverera!” »
Axe släppte deras självbetitlade debutplatta för exakt 40 år sedan. Året därpå kom ”Living on the edge”, men det var först med deras tredje release, ”Offering” 1982, som det började röra på sig (låten ”Burn the city down” är fortfarande en av deras topp 5-spår). I juni 1983 kom fjärde albumet, ”Nemesis”, och då fick…
Unruly Child satte ett rejält avtryck i AOR-världen med den självbetitlade debuten 1992. Kanske inte så anmärkningsvärt med tanke på att sångaren Mark Free hade varit med och gjort Carmine Appices King Kobra till ett slags inverterat Mötley Crüe, gitarristen Bruce Gowdy hade lirat med Stone Fury (och skulle sedermera producera Glenn Hughes fantastiska soloplatta…
När Geoff Tate och hans Queensrÿche 2002 var en grupp i harmoni släppte han sin första, självbetitlade soloplatta. Den är fantastisk. Det är långt ifrån Queensrÿches smarta och skarpa metall, snarare jämförbar med Joey Tempests ”Azalea Place” i förhållande till Europes musik. Tio år senare började dock drottningdömet falla samman, och hans andra soloskiva ”Kings…
Read More “Skivrecension: Sweet Oblivion feat. Geoff Tate – Sweet Oblivion” »