Todd La Torre/Rejoice in the suffering

Todd La Torre föddes i St. Petersburg, Florida, USA. Han lärde sig tidigt att spela trummor och efter att ha tagit sig igenom skolgången började han försörja sig som trummis på olika klubbar och med olika band som mestadels spelade hårdrock och metal. Den unge Todd gillade också att sjunga men ansåg sig inte tillräckligt bra utan drömde om en karriär som trummis. Han hade funderingar på att starta ett Iron Maiden cover band när han blev övertalad att gå med i Floridabaserade metalbandet Crimson Glory och då som sångare. Åren 2010-2013 gjorde han såpass bra ifrån sig som sångare att medlemmarna Michael Wilton, Eddie Jackson och Scott Rockenfield från Queensrÿche uppmärksammade honom. 2012 spelade Queensrÿches dåvarande sångare Geoff Tate in ett soloalbum och medan de övriga gick och väntade beslutade de sig för att hitta en annan sångare och göra lite spelningar med låtar från Queensrÿches katalog men under namnet Rising West. Todd imponerade stort på de nya vännerna när han vid repetationerna visade sig inte bara kunna låtarna utan också framföra dom på ett lysande sätt. Under tiden Tate höll på med sitt projekt och de övriga med Rising West blev det meningsskiljaktigheter som så småningom ledde till att Todd La Torre blev presenterad som ny sångare i Queensrÿche. Anledningen till att Todd La Torre nu släpper en skiva i eget namn stavas pandemin. När Queensrÿche fick ställa in pågående turné 2020 bestämde sig Todd för att höra av sig till sin mångårige vän Craig Blackwell för att presentera sina idéer om Rejoice in the suffering. Kan jag glädjas i lidandet? Kommer det att låta Queensrÿche eller Crimson Glory eller som något helt annat. Jag sätter igång lyssnandet.

Öppningsspåret Dogmata överraskar mig med att inleda med ett knivskarpt riff som vittnar om att här sparas det inte på krutet. Det är fullt ös från start och låter inte alls som vare sig Queensrÿche eller Crimson Glory. Här bjuds man på rapp, hård heavy metal och Todd sjunger enastående men visar också att han klarar av primalskrik som för tankarna till ingen mindre än Rob Halford. Pretender fortsätter i samma stil och där blir det ändå tydligare att Todd försöker använda rösten varierat, man tror nästan att det är en duett mellan nämnde Rob och Todd. Fullt ös även här. Skivan fortsätter i samma stil även om Darkened Majesty ändrar tempo och pendlar mellan metal och lugnare partier. Skivans ballad är Crossroads to insanity som är ett vackert stycke. I Critical Cynic får Todd briljera med sitt trumspel. Apology är lite långsammare och ger lite Alice in Chains vibbar medan inledningen av Set it off låter mycket Accept. I avslutande One by One flörtas det lite med Black Metal och Todd försöker sig på lite growl.

Om skivan hade släppts under pandemin så hade den verkligen varit lite glädje i lidandet men timingen är inte helt fel nu heller under rådande lågkonjunktur, kriget i Ukraina och ovanligt många oroshärdar runt om i världen. Todd La Torre och Craig Blackwell har med lite hjälp av Queensrÿches producent Zeuss producerat en mycket bra Heavy Metal skiva! Det förutom Crossroads to Insanity fullt ös från start till mål. Todd La Torre briljerar både som sångare och trumslagare. Han visar här upp ett brett register som skulle kunna ge honom arbete i vilken genre som helst men jag är glad åt att han för det mesta håller sig till att ge sin egen röst mycket plats och att han emellanåt väldigt mycket låter som Rob Halford och ibland Michael Kiske! Craig Blackwell imponerar också storligen genom sina insatser på gitarr, bas och keyboard. Här finns influencer från flera stora band, dock tycker jag att det i mångt och mycket låter som en Heavy Metal version av Jeff Waters Annihilator. En skiva som rekommenderas starkt!