Varje gång man sitter med en ännu inte outgiven skiva inför att man ska bedöma kvaliteten och beskriva hur det låter drabbas man av en viss anspänning. Man känner en liten rädsla att man ska behöva ta fram sågen och kapa, vilket inte är roligt då man har en förhoppning att det ska gå bra för alla. När det gäller svenska Thundermother som albumdebuterade 2014 med Rock´n´roll disaster denna rädsla extra stark eftersom jag numera är att betrakta som ett fan av bandet. Jag är osäker på när jag hörde Thundermother första gången men minns att jag tyckte det lät bra och tänkte att det är ännu ett av alla lovande band som aldrig får den uppmärksamhet de förtjänar. 2019 fick jag för första gången möjligheten att se och höra Thundermother på Sweden Rock Festival vilket jag också gjorde och föll pladask. Filippa, Guernica, Majsan och Emlee ägde verkligen scenen och var kaxiga och självsäkra och bjöd på en mästerlig rock´n´roll show och av publiktillströmningen att döma var det fler än jag som reagerade likadant. Året efter släppte man albumet Heat Wave som jag tycker är en otroligt bra skiva med låtar som Driving in Style, Dogs from hell och Back in ´76! Dessutom har jag följt bandet på sociala medier och noterat att Thundermother måste vara ett av de hårdast arbetande banden. Pandemi och inställt turné? Inte då. Thundermother väljer att kuska runt i framförallt Tyskland och spela på lastbilsflak och mindre ställen med liten publik så att avstånd kunde hållas. Så nu infinner sig oron och frågeställningen. Kan Thundermother upprepa succén från 2020?
Det första jag lägger märke till när jag hör öppningsspåret The light in the sky är såklart att man stilmässigt håller sig till den AC/DC inspirerade variant av rock´n´roll som tidigare varit vägvinnande. Öppningsspåret känns gjutet även som ett öppningsnummer på framtida gig eftersom man med viss kaxighet presenterar bandet med textrader som ”We are running this game, it will never be the same” och ”We are light in the sky tonight”. Titelspåret Black and gold handlar om att mörker går att vända till guld och jag tänker på resan som bandet har gjort. Från att ha varit på väg uppåt som enhet lämnade alla bandet utom Filippa som valde att köra vidare med samma namn och en ny sättning. De nya bandmedlemmarna verkar verkligen trivas tillsammans och lyckas förena hårt arbete med glädje! I balladen Hot mess briljerar Guernica med sin sång och visar vilken lyckträff det var att just hon rekryterades. Guernica besitter en enastående rockröst som är lite lätt skrovlig men i nämnda låt får hon också visa prov på ett större register, vackert så man får rysningar. Nu höjs tempot på skivan i och med låtarna Wasted och Watch out varav den sistnämnda just nu är en favorit från skivan med sitt Aces High liknande intro och sin attityd där bandet också visar prov på variation. I don´t know you, Looks no hooks, Loud and free, Try with love och Stratosphere är alla högklassiga låtar som hämtat inspiration från många klassiska band men som låter nya och fräscha och var och en av dom är fantastiskt bra! Skivan avslutas med sorgsamma Borrowed time som mycket väl beskriver min konsertupplevelse med Thundermother 2019. En stund av lycka där alla bekymmer skjuts åt sidan men att man efteråt måste möta vardagen igen. Jag kan tänka mig att Thundermother menar att texten handlar om deras lycka som de just nu upplever som band.
Mitt råd till er alla är: KÖP! Black and gold är en skiva som stärker Thundermothers position som ett av Sveriges ja kanske världens bästa rockband. I öppningsspåret sjunger man: ”We are here to stay ” och det är jag säker på stämmer. Så länge glöden finns där så kommer högkvalitativ rock´n´roll att levereras. Bandet har etablerat sig i toppen för att stanna! Skivan är full av energi, attityd, kaxighet och glädje! Min oro var helt klart obefogad. Stort tack till Emlee Johansson trummor, Mona LIndgren bas, Guernica Mancini sång och Filippa Nässil gitarr för underhållningen!
Artist: Thundermother
Titel: Black and gold
Skivbolag: AFM records
Release date: Fredagen den 19:de augusti 2022
Bäst på skivan: Den knallhöga lägstanivån, alla låtar håller mycket hög klass.
av Marcus Ahlberg
