Det första man tänker när man hör talas om metal från Göteborg kan inte vara annat än melodisk dödsmetal, inte så konstigt då det var där den subgenren skapades från första början. Men Göteborg är mycket mer än så och ett exempel på ett band därifrån som inte följer den trenden är power metal-bandet Vandor som i dagsläget råkar vara aktuella med sitt tredje studioalbum The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth (vet inte hur många gånger jag dubbelkollat för att säkra mig om att jag skrivit titeln korrekt). Det här är ett band som varit aktivt i lite över tio år och musiken i sig kan i princip påminna om det mesta i samma genre som finns i vårt kära grannland Finland. Bland annat kan man höra tydliga referenser till Sonata Arctica när de varit som bäst, kanske Celesty, Stratovarius, Cain’s Offering och så vidare. Sången och den typen av keyboardmelodier man använder i bakgrunden påminner mig dock om ett annat Göteborg-baserat power metal-band, alltså Dragonland.
Det här är ett band jag upptäckt ganska nyss och innan jag började skriva den här recensionen har jag självklart lyssnat lite på de två andra alstren. Förra albumet On A Moonlit Night (2021) tyckte jag faktiskt var väldigt starkt, det hade lätt kunnat hamna bland de årests bästa studioalbum om jag hade upptäckt det då. Det här gjorde mina förväntningar inför det här albumet väldigt höga, men innan jag kommenterar innehållet kanske jag ska berätta lite om konceptet då The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth råkar vara ett konceptalbum. Konceptet i fråga är någon slags krönika eller berättelse om en ensam vandrare som ankommer till ett rike som är både nyfött och uråldrigt, ett skuggförklätt kungarike format av de kvarvarande krafterna hos själar vars syften förblir ofullbordade.
Rent logiskt kan man tycka att det borde existera en Ember Eye Part I, men tydligen inte vad jag kan se och då kan man bli smått förvirrad. Med det sagt kan man börja ta sig an innehållet. Hur bra är The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth? Blev mina höga förväntningar besvarade med rättvisa? Låt oss ta reda på det.
Albumet öppnar eld direkt med Turn The Lights Out som är en ganska genomsnittlig melodisk power metal-dänga med smak av nutida Stratovarius och kanske lite Rhapsody i bakgrunden. Helt okej, men ingenting jätte märkvärdigt då man hört liknande melodier så många gånger i olika sammanhang. Refrängen ser ut att vara på väg mot någon typ av episkt klimax men når inte riktigt hela vägen dit. På plats två har vi Another Life som innebär en ganska tydlig förbättring jämfört med förra låten. Strukturen är så mycket intressantare och refrängen funkar bättre, dessvärre känns gitarrsolot en aning fattigt i början. I övrigt hade den här låten kunnat vara nånting Twilight Force eller finska Thaurorod kunnat släppa.
På plats tre har vi Why Do I Remember Me? och här kan man lugnt konstatera att det glada och spralliga i de två första låtarna går över till en dos mörker som kontrasteras av en strimma hopp i refrängen. Ingenting nytt under solen för mig då jag har hört liknande mönster i bland annat låtar med Rhapsody (låten Rain Of A Thousand Flames är ett exempel på det), men görs det korrekt går det att uppskatta och så är fallet. Nästa låt är Portal Of Truth, alltså titelspåret. Musikaliska mönstret är ganska likt förra låten, men om förra kändes mest melankolisk i verserna går Portal Of Truth till en lite mer ”nu jävlar känsla”, vilket är ganska passande för låttiteln i fråga. Tyvärr trillar den lätt bort ur hjärnan av någon anledning, det kan vara så att den behöver fler genomlyssningar då det är rent tekniskt en bra power metal-dänga. Kommer inte på någon annan logisk förklaring till varför den inte kändes minnesvärd i första genomlyssningen.
På femte platsen har vi Disease som trots dystra titeln visar sig vara en låt full av ljus och glad energi. Det här skulle jag kunna kalla för albumets första riktiga höjdpunkt. Melodierna är rätt kreativa och funkar väldigt bra tillsammans, sånginsatserna är top notch och strukturen är rätt händelserik. En sån där låt som väcker liv i inbitna power metal-nörden inom mig. Därefter går vi över till The Unhinged Shadow som är en instrumentell dänga lite över 3 minuter. Med det sagt kan man lätt misstänka att det bara är ren filler, men bjuder ändå på ett varierat och rätt intressant ljudlandskap.
Mot slutet har vi Last One Of Our Kind, Further From The Light som egentligen är ett intro till One With The Night och sist ut har vi Storm In My Heart. Last One Of Our Kind är nog låten jag uppskattade mest i slutklämmen och skulle kunna vara en av albumets två bästa låtar tillsammans med Disease, One With The Night med sitt intro är rätt okej fast den påminner mycket om andra låtar i albumet. Storm In My Heart däremot är en genomsnittlig episk ballad som tyvärr inte tilltalade mig särskilt mycket, men det kändes ändå ganska korrekt att avsluta med en sådan.
Med allt det här sagt, blev mina höga förväntningar besvarade med rättvisa? Tyvärr inte. The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth håller inte riktigt samma höga standard som förra albumet, men jag kan samtidigt förstå att sätter man ribban sådär högt en gång är det jättesvårt att hålla kvar ribban där i framtida album. Det här utesluter dock inte att The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth ändå är ett ganska bra melodiskt power metal-album som garanterat kommer uppskattas bland fans av genren i fråga. Produktionen är korrekt, låtarna är välgjorda, det är lätt att hänga med i albumets koncept och det är uppenbart att det finns talang bland medlemmarna i bandet.
Det är allt jag har att säga om albumet i fråga. Under mina förväntningar, men jag finner ingen anledning att inte ge albumet ett godkänt betyg. The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth finns på alla plattformar sedan den 30 januari, så lyssna gärna igenom det och uppskattar du det du hör får du jättegärna följa Vandor på sociala medier.
Band: Vandor.
Titel: The Ember Eye Part II: The Portal Of Truth.
Genre: Melodic power metal.
Skivbolag: Dragonforged Records.
Releasedatum: 30 januari 2026.
