Nu kan man lugnt konstatera att hösten gjort sin ankomst. Då är det inte bara kyligare väder och färgglada löv som är ett faktum utan även nya spännande releaser, och en av dom är Birthrite som är namnet på debutalbumet med svenska bandet The Mind Palace. Utifrån den lilla fakta som finns tillgänglig har bandet varit aktiva sedan 2022, grundades i en lägenhet nånstans i Skåne och man debuterade i maj 2024 med en självutgiven tvåspårig EP vid namn Vol: 1. Trots bandets relativt korta aktivitet och att man ger ut musik helt på egen hand har man hunnit med en del spelningar, bland annat på Sweden Rock Festival.
The Mind Palace består av Jenny Fagerstrand Fjordevik på sång, Robin Frejd och Kim Wrigén på gitarr, Dino Helmefalk på bas och Jacob Johansson på trummor. Själva musiken skulle kunna beskrivas som 70 och 80-talsinspirerad hårdrock/metal med texter där man utforskar ockulta och mystiska teman. Första spontana referensen som dök upp i skallen på mig var Ghost, som mycket riktigt verkar vara en av bandets största förebilder. Debutalbumet Birthrite släpps den 17 oktober och innan det hade jag tänkt yttra mig om det. Är det en värdig albumdebut? Låt oss ta reda på det.
Albumet inleder med ett episkt och halvmytiskt intro på knappt en och en halv minut, därefter kastas vi in i första låten Carpe Noctem. En sprallig dänga som verkligen skriker AOR/hair metal. Inte konstigt att man kan tänka lite på Ghost då även de har skrivit låtar med starka inslag av dessa subgenrer senaste tiden, annars kan man även bli påmind om bland annat Danger Danger eller Alice Cooper. En ganska bra början som visar tydligt bandmedlemmarnas talang, diggar Jennys röst skarpt redan, men rent objektivt är låten ingenting nytt under solen och kan uppfattas som rätt genomsnittlig.
På plats tre har vi Inferno som fortsätter i ett liknande musikaliskt mönster, men känns ändå något tyngre och orgelinslagen gör att det känns lite mer som nutidens Ghost. Strukturen känns lite mer kreativ och sånginsatserna är rätt lyckade. Detta må vara ett debutalbum, men hittills låter det verkligen som erfarna musiker. Därefter möts vi av Blood Moon som i mitt tycke är albumets första riktiga höjdpunkt, det må vara en ganska typisk genomsnittlig rockballad, men den är ändå korrekt skapad och uppnår ett tydligt klimax mot slutet efter att ha börjat svagt och byggts på progressivt. Klockrent gitarrsolo i övrigt.
Spår nummer fem är fjärde låten Touch The Sky som kan uppfattas lite som en korsning mellan H.E.A.T. och Ghost. Fortfarande ingenting originellt eller nyskapande (vilket kanske inte ens är meningen), men ändå skickligt gjort och både refrängen och gitarrsolot är riktiga fullträffar. Första oväntade överraskningen kommer i form av Witch’s’ Vow där man lyckas bjuda på nånting mer symfoniskt och teatraliskt tack vare rätt pampiga orkesterinslag. Väldigt intressant och en klar höjdpunkt, strukturen är väldigt kreativ och här tar man ljudlandskapet Ghost börjat bygga upp ett steg längre.
Sist ut har vi The Mind Palace, Plaguebearer och Jungfrun. Det två första diggade jag skarpt, i synnerhet Plaguebearer vars catchiga refräng fastnat i min hjärna. Det sistnämnda känns som en kort folkvisa med svensk text och funkar ganska utmärkt som ett fint outro.
Som nystartat band behöver man inte alltid uppfinna hjulet för att bli hyllad av skribenter och nå ut till en stor publik. Låta sig inspireras av och emulera musik som redan skapats av många andra kan vara ett recept på framgång om det finns talang i bandet och man lyckas göra det skickligt. Ghost har visat detta ganska tydligt under sin karriär, Hellacopters och The Hives har inte heller varit särskilt musikaliskt innovativa från start men har ändå varit tillräckligt bra för att uppnå framgångar och efter det jag nyss hörde kan nog lugnt påstå att The Mind Palace förtjänar att betraktas som ytterligare ett sådant exempel.
Trots att det mesta av innehållet inte är innovativt och kan uppfattas som genomsnittligt är jag rätt imponerad över kvalitén och nivån, både inom det musikaliska och själva produktionen. Än mer med tanke på att bandet är självständigt och spelar in, producerar och mixar allting på egen hand. Det är inte ofta man stöter på såhär skickliga debutanter och jag skulle inte alls bli förvånad om något skivbolag intresserar sig för bandet efter att Birthrite släpps.
Gillar du band som Ghost eller Blues Pills kan jag rekommendera The Mind Palace väldigt starkt. Albumet släpps som sagt den 17 oktober, det är alltså mer än en vecka kvar tills dess, men två av nio spår finns redan ute som singlar och det finns även äldre låtar. Gå gärna in på Spotify eller Bandcamp och lyssna. Ge även bandet lite kärlek på deras sociala medier, det är de värda.
Band: The Mind Palace.
Titel: Birthrite.
Genre: Hard rock/heavy metal.
Skivbolag: självutgiven.
Releasedatum: 17 oktober 2025.
Lucas LMZ Zimmermann.