Svenska, melodiösa hårdrocksband poppar upp som pojkband i Max Martin-djungeln, och i vissa fall har de något internationellt att erbjuda. Som Eclipse, Degreed eller Heat.
Seventh Crystal följer här upp sin debut från 2021 med ännu en platta som låter väldigt… svensk. Men i detta fall är det tyvärr inte i samma klass som nämnda band.
Öppningsspåret ”Wonderland” har ett bra driv, även om det inte bjuder på något nytt. Men efterföljande ”Higher Ground” är oerhört tam, ett snyggt piano till trots.
”Hollow” har en snygg refräng som för tankarna till Harem Scarem, men i övrigt är det inte mycket att jubla över. Detsamma gäller ”Million Times”, som vi bokstavligen har hört en miljon gånger tidigare.Det mest spännande är introt som påminner om Aphavilles ”Forever Young”.
”My Own Way” har helt okej verser men en refräng som är rena sömnpillret. På ”Imperfection” händer dock något. Den är väldigt snyggt arrad och för tankarna till underskattade Tattoo Rodeo och modern countrypop. Det är dessutom den enda låten där Kristian Fyhrs sång känns behaglig och inte så ansträngd.
”In the Mirror” är en ballad som inte leder någonstans (även om pianot är snyggt även här), och ”Next Generation” kunde ha blivit en snygg pophit om den inte hade varit så oerhört spretig.
Med ”Someday” åker vi återigen in mot ingenmansland och avslutande ”Rodeo” kunde ha varit av Pride of Lions-klass om den hade haft lite mer tryck och en vassare refräng.
Slutbetyget blir ändå klart godkänt. Det är inte direkt dåligt, mest bara mellanmjölkigt, men det hade kunnat bli så mycket bättre. Två saker som slår mig är bristen av en snygg produktion och gitarrsolon. Ljudet är dovt och inte en enda låt har ett gitarrsolo värt namnet.
Artist: Seventh Crystal
Titel: Melodiös hårdrock
Bästa spår: Imperfection
Skivbolag: Frontiers Records
Releasedatum: 2023-03-10
Av Tony Johansson
