Det trettonde albumet från giganterna Opeth, In Cauda Venenum som betyder giftet finns i svansen vilket kan menas ett oönskat slut.
En härlig lyssning då det nästan är två olika album, den Svenska versionen skrevs först och sen fick Herr Åkerfeldt kalla fötter så då blev det en Engelsk variant också. Tog mig ordentligt med tid för detta då det är mycket att ta in, ville lyssna på båda versioner såklart för att få en ordentlig helbild.
Det är helt klar det mest experimentella albumet hittills utgivit, men oerhört välskrivet så de har nog använt all erfarenhet för detta verk. Jämfört med tidigare album så är större delen av spåren mer mjuka, finns ju spår som har det klassiska Opeth stilen med dist som Svekets Prins, Hjärtat vet vad Handen gör och Charlatan.
Skillnaderna mellan versionerna är just sången, den Svenska är mer mjuk vilket ger den en helt annan upplevelse och den Engelska är mer vass i kanterna. Musiken passar utmärkt med texten och stämningen hålls igenom hela albumet, ”mellan” rösterna ger en intressant tvist till skivan som fyller det hela mer. 10 spår som tar lite över en timme att gå igenom, eller det dubbla om man ska köra båda.
Detta är verkligen ett album som växt med varje lyssning så kommer kanske vara en klar favorit senare på året men får se. En intressant utveckling från album till album, kan bara vänta vad framtiden har att erbjuda.
Passar dem som gillar Katatonia, Gojira, Nevermore och Riverside
Skivbolag: Nuclear Blast, ModerBolaget
Genre: Progressive Metal/Rock
Bästa spår: Minnets Yta, Ingen Sanning är Allas, Banemannen
Engelsk variant: Heart in hand, Lovelorn Crime, Continuum
Betyg: 9/10
av: Robin ”Gråben” Gustafsson
