Jag var 19 år när jag 1985 upptäckte Night Ranger och den klockrena plattan ”Seven wishes”. Efterföljande ”Big life” 1987 bjöd på löjligt medryckande lyckopillret ””Color of your smile” och singelhiten ”The secret of my success” från Michael J. Fox-filmen med samma namn (”Nyckeln till framgång”).
Jag hade dock redan upptäckt bandets fantastiske gitarrist Brad Gillis, som 1982 hoppade in i Ozzy Osbournes band på ”Diary of a madman”-turnén efter Randy Rhoads tragiska bortgång (och efter ett kort besök av bluesgitarristen Bernie Tormé), och som lirade på den numera klassiska liveplattan ”Speak of the devil” (vilken man som vinyl- och Ozzy-fan givetvis bör ha även i Englandsutgåvan med titeln ”Talk of the devil”). En gravt nedsupen och sörjande Ozzy behandlade dock Gillis som skräp, så denne återvände efter turnén till Night Ranger. Och det är vi tacksamma för – för det är i Night Ranger Gillis hör hemma.
Tillsammans med basisten och sångaren Jack Blades och trummisen och sångaren Kelly Keagy bildade han stommen i det band som än idag står starka inom den traditionella, melodiösa hårdrocken. Som musikalisk lekman är det för övrigt bara ett fåtal gitarrister jag på bara några sekunder kan placera och Brad Gillis är en av dem.
Problemet var att de efter ”Big life” hamnade i en utförsbacke som de inte riktigt har återhämtat sig ifrån. De har aldrig lyckats återskapa den magi som de åstadkom med de fyra första plattorna mellan 1982 och 1887. Den som har klarat sig bäst är Jack Blades, som 1990 bildade Damn Yankees tillsammans med Tommy Shaw från Styx och Ted Nugent (och eviga smörhiten ”High enough” som nådde tredjeplatsen på Billboardlistan).
Men efter två långa uppehåll är de dock tillbaka igen och här kommer nu bandets trettonde studioalbum, ”ATBPO”, som passande står för ”And the band played on”. Så hur låter det då? Kortfattat så känns majoriteten av första halvan av skivan spretig och intetsägande, medan den under andra halvan vaggar en tillbaka i fina gamla Night Ranger-spår.
Öppningsspåret ”Coming for you” låter lite skatepunk. Det känns som att bandet vill visa sig vitala, men de känns mest bortkomna. Efterföljande ”Bring it all home to me” är som en avslagen, amerikansk variant på ”You shook me all night long”. Så långt sitter man som ett frågetecken.
I tredje låten, och första singelspåret, ”Breakout” vaknar gubbarna till liv. Brad Gillis är äntligen Brad Gillis, och Jack Blades är äntligen Jack Blades. Det är inget mästerverk, men det svänger och låter som Night Ranger ”ska” låta.
”Hard time to make it easy” är poppig, bluesig boogierock, och det bör man kanske inte ägna sig åt om man heter Night Ranger, och balladen ”Can’t afford a hero” lyfter aldrig ordentligt. ”Cold as December” låter förvisso Night Ranger men blixtrar aldrig till.
Sedan exploderar de i ”Dance”, en av årets absolut bästa låtar hittills och min första riktiga sommarplåga på åratal. Jag har vaknat flera dagar i rad med denna snurrandes i huvudet. Inledningen är en oblyg stöld och mix av ”We will rock you”, ”Crimson and clover”, ”Wild thing” och en kakburk fylld med ytterligare klassiker – och man köper det rakt av. ”Dance” kommer att vara den enda låten som jag kommer att dansa till de närmaste åren.
På ”The hardest road” gläntar Tom Petty på dörren, och då öppnar man givetvis. I ”Monkey” reser gossarna tillbaka till mitten av 80-talet, och då köper man lika givet en enkelbiljett med turnébussen. Sedan knackar plötsligt Ace Frehley på i ”A lucky man” och letar efter sitt plektrum som han tappade i slutet av ”New York groove”. Jag släpper fortfarande in Gillis & Co utan att blinka. Avslutande ”Tomorrow” ger kanske en hint om vad de har för planer från imorgon och framåt. Om man vill höra Night Ranger i sitt esse finns det dock inga plattor som kommer i närheten av deras fyra första, men ”ATBPO” är ändå det bästa de har levererat på över 30 år, trots den väldigt svajiga första halvan av skivan. Och ”Dance” kommer att få dig att dansa 2021 ut.
Band: Night Ranger
Titel: ATBPO
Genre: Melodiös hårdrock
Bästa spår: Dance
Skivbolag: Frontiers Music
Releasedatum: 2021-08-06
Av Tony Johansson
