Då var det äntligen dags. Så sent som igår släpptes We Are Chaos (*eller förlåt… WE ARE CHAOS) som är nya och elfte studioalbumet med Marilyn Manson. Men innan vi går in på innehållet så är det dags för en storytime med Lucas Martín Zimmermann. Tonåring och nybliven hårdrockare på 2000-talet, då var Marilyn Manson bland det coolaste man kunde tänka sig. Androgyna och groteska imagen, musiken (även om man knappt förstod nånting om vad han sjöng), hans provocerande scenframträdanden och musikvideor fick oss omogna fanboys att digga rejält och känna oss coolare än alla populära tuffingar i skolan tillsammans, trots att vi var outsiders och klasskamrater varken förstod oss eller ville ha med oss att göra. Det var då, med tiden mognar man och börjar analysera saker och ting lite djupare. Även om jag känner stark nostalgi för många av dom gamla låtarna med Marilyn Manson måste jag ändå säga att jag tappat intresset senaste tiden. Det kan bero på konstanta upptäckten av ny musik och nya band/artister, men det var nog mest albumen The High End Of Low (2009) och Born Villain (2012) som fick mig att strunta i Marilyn Manson.
På sätt och vis kan jag tycka att Marilyn Manson är ganska överskattad. Visst, han har talanger och det finns en anledning till att han blivit en världsstjärna. Det är förresten värt att beundra att någon som haft en extremt jobbig barndom med tiden lyckats göra hans mörka förflutna till en guldgruva. Men finns det nånting som blivit tydligt med åren så är det att han inte är det musikaliska geniet många kunde tro att han var, kvalitén i musiken hänger främst på musikerna han väljer att jobba med. Och apropå hans karriär som konstnär har många experter sagt att Mansons känns som ett nybörjarjobb och terapimålningar patienter inom mentalsjukhus brukar komma med när dom får papper, penslar och akvarellfärger. Det ligger definitivt nånting i det sistnämnda då Marilyn Manson helt klart har en väldigt mörk och negativ världsbild.
Hursomhelst, låt oss hugga in på musiken direkt. Det här nya albumets första låt är Red, Black And Blue som inleder med lite av ett horror-inspirerat intro för att sedan gå över till en simpel men rätt så fyllig basgång som kompletteras med garage-distade gitarrer och en refräng som kan uppfattas som en blandning av gamla och senaste Marilyn Manson. En ganska hård, mörk och aggressiv inledning som avbryts av titelspåret We Are Chaos som också är rätt så mörk men till tydlig skillnad från första låten så är den lugn och dyster. Trots allt går det inte att neka att det är en bra låt och en av anledningarna till att jag blev nyfiken på det här albumet (ja, vi snackar om albumets första singel). Don’t Chase The Dead tar tillbaka lite av hårdheten från första låten, men går ändå inte riktigt hela den vägen. Refrängen är i övrigt rätt så catchig och pianot i bakgrunden tillför en intressant touch. Paint You With My Love är en bluesig ballad, ganska standard men ändå rätt så skön och har en del intressanta element. Slutet är förresten ganska oväntat. Half-Way & One Step Forward känns också som en ballad men lite mer mörkrock-orienterad, en ganska simpel låt byggd utifrån en pianoslinga. Hittills den svagaste punkten då den känns mest som filler.
Responsen We Are Chaos har fått hittills är väldigt positiv och jag kan mer eller mindre förstå det då vi troligen står inför Marilyn Mansons mest solida skivsläpp hittills. Bortsett från att vissa låtar känns som onödig filler så är det väldigt varierat och innehåller en del kreativa idéer. Den som är ute efter nostalgikänslor lär inte bli helt besviken då det finns punkter som påminner en del om äldsta Manson-albumen. Dessvärre måste jag konstatera att We Are Chaos är mindre än vad jag hade förväntat mig. När man väl börjar lyssna så får man en uppfattning om att albumet kommer vara mestadels hårt och aggressivt då man får en rejäl dos av det, men i övrigt finns det väldigt lite av det så den som är ute efter nånting hårt lär bli väldigt besviken. Produktionen är i övrigt grötig och väldigt kaotisk, bara den grejen sänker albumet rejält. Hursomhelst, bästa spåren får bli Paint You With My Love, Don’t Chase The Dead, Broken Needle, Keep My Head Together, We Are Chaos och Solve Coagula. Svagaste punkterna däremot är Half Way & One Step Forward och Infinite Darkness.
Det är allt jag har att säga den här gången. Med sina brister och ljuspunkter är We Are Chaos ett helt okej album som förtjänar att bli godkänt. Helt klart bättre än don fyra andra albumen som släppts i senare tid tillsammans, men ändå väldigt långt ifrån att vara ett av årets bästa skivsläpp. Är du ett Manson-fan som fått en rejäl adrenalinkick och är väldigt nöjd över det du hörde tänker jag naturligtvis inte vara den som tar glädjen ifrån dig. Jag kommer trots allt godkänna det hela, men jag kan bara vara ärlig mot mig själv när jag skriver och jag har (*åtminstone) försökt vara så objektiv jag kan. Hoppas hursomhelst att det här varit en underhållande läsning.
Band: Marilyn Manson.
Titel: We Are Chaos.
Genre: Gothic rock/industrial metal.
Skivbolag: Loma Vista Recordings (Universal).
Releasedatum: 11 september 2020.
Bästa spår: Paint You With My Love, Don’t Chase The Dead, Broken Needle, Keep My Head Together, We Are Chaos, Solve Coagula.
Betyg:
Av: Lucas LMZ Zimmermann.
