Då var det dags att prata lite om melodisk metal från Uppsala. Hexed är nämligen aktuella med nya studioalbumet Pagans Rising. Bandet har varit aktiva sedan 2015 och det här är deras andra studioalbum i ordningen. Du som läser kanske inte har någon aning om vilka de är, fullt förståeligt i så fall för det hade jag också i början så innan jag började lyssna på Pagans Rising kände jag mig tvungen att lyssna igenom förra studioalbumet Netherworld från 2018. Man skulle kunna beskriva bandets genre som någon slags melodisk progressiv metal med tydliga symfoniska inslag och en ganska melankolisk atmosfär. Nånstans mellan Evergrey och Delain skulle man kunna säga att stilen ligger.

Pagans Rising är som sagt andra studioalbumet med Hexed och det hela börjar direkt med titelspåret. Där går man rakt på sak redan från första sekunden, ett rejält tryck på sångrösten direkt och en låt som känns både episk och smått skräckinjagande. Strukturen är intressant, full fart i början och efter en kort paus kör man gasen i botten igen. Andra låten Resurrection har ett litet intro i början men känns så småningom nästan lika explosiv som första låten. Tyvärr känns ljudet något grötigare, nästan till den grad att man missar att det finns growl i bakgrunden. Vilket är väldigt synd.
På plats nummer tre har vi Stigma Diaboli som man förväntar sig vara mörk på grund av titeln men som visar sig snarare vara ljus och skulle kunna uppfattas som ganska radiovänlig. Ingen dålig låt men en lite för häftig kontrast gentemot de första två låtarna. Som tur är kommer Repentance därefter som tar tillbaka lite av den mörka atmosfären och faktiskt har en del ljusa stunder. Därefter går vi över till Incarnation som troligen är min favorit såhär långt. Varierad och intressant struktur och sångerskan Tina Gunnarsson tar nytta av sin fulla potential genom att ta några ganska höga toner.

I övrigt är det bara att konstatera att vi står inför ett album med ganska blandat innehåll, bortsett från några ljusare stunder finns det en blandning av låtar som känns alldeles för standard för att väcka någon större uppmärksamhet och en del intressanta idéer som känns en aning ofärdiga. Jämfört med förra albumet är soundet i sig mer kaotiskt och grötigt, vilket pajar min upplevelse som lyssnare. Hade vi snackat om ett nytt band vars medlemmar knappt har någon erfarenhet alls hade det här varit ett klart godkänt album, men i det här fallet ser det ut som om bandmedlemmarna en del erfarenhet från andra band och förra albumet hade en bättre och mer välbalanserad produktion samt lite mer intressanta låtar. Så det här känns lite som en svacka.
Kort sammanfattat skulle Pagans Rising kunna vara den perfekta definitionen av vad som kunde ha varit men aldrig blev. Det finns potential i bandet (det har de bevisat tidigare) och det finns bra låtar jag gärna lyssnar på lite fler gånger. Visserligen finns det andra låtar som lätt faller i glömska på grund av att de påminner om låtar från andra band, men jag är övertygad om att albumet hade kunnat få ett högre betyg om det inte vore för att ljudet sabbar för mycket. Visserligen kommer Pagans Rising trots allt få ett godkänt betyg, men det här är ganska långt ifrån ett album som är värt lite extra uppmärksamhet.
Du som läser kan alltid lyssna på albumet och få en annan uppfattning (vore intressant att läsa i så fall). Pagans Rising finns redan på Spotify, så ge det gärna en chans.
Band: Hexed.
Titel: Pagans Rising.
Genre: Symphonic progressive metal.
Skivbolag: ViciSolum Productions.
Releasedatum: 30 September 2022.

Lucas LMZ Zimmermann.