Skivrecension: Gathering of Kings – First Mission

Allt startade med en man. Ron Dahlgren. Grundare och chefredaktör för Rocknytt. Han hade en idé, en vision, en dröm om att skapa någonting nytt. En svensk version av Phenomena. Det engelska AOR/Hårdrocksprojekt skapat av Whitesnakes gitarrist Mel Galley och hans bror, albumproducenten Tom Galley som tillsammans med dåtidens giganter såsom Glenn Hughes, Brian May och John Wetton och ett antal andra av rockhistoriens största namn inom branschen släppte tre album mellan 84 och 93. Den svenska versionen som döpts till Gathering of Kings består av följande personer:Björn Strid – Soilwork (Sång), Rick Altzi – Masterplan (Sång), Apollo Papathanasio – Spritual Beggers (Sång), Tobias Jansson – Saffire (Sång), Jens Westin – Corroded (Sång och Gitarr), Alexander Frisborg – Helldog (Sång), Victor Olsson – Saffire (Låtskrivare, Leadgitarr på samtliga spår, Keyboard och Kör), Stefan Helleblad – Within Temptation (Gitarr), Martin Sweet – Crashdiet (Gitarr), Erik Mårtensson – Eclipse – (Gitarr), Nalle Påhlsson – Treat (Bas på samtliga spår), Richard Larsson – The Night Flight Orchestra (Keyboards), Chris Laney – Pretty Maids (Keyboards), Erik Wiss – Cap Outrun (Keyboards), Jonas Källsbäck – The Night Flight Orchestra (Trummor), Efraim Larsson – Streamline (Trummor), Robban Bäck – Mustasch (Trummor), Henrik Sethson – Casanovas (Bakgrundssång), Thomas ”Plec” Johansson (Producent), Ron Dahlgren (Projektledare/Exekutiv Producent) och Nina Dahlgren (Exekutiv Producent).

Puh. Många namn som ni ser. Dessutom bara gräddan av eliten. Musiker som även vet hur man rör ihop en soppa. För det är oundvikligt att inte nämna det gamla ordspråket om många kockar och soppan. Men här formas det istället till ett lag. Precis som i ett restaurangkök. Alla har sin uppgift. Alla vet precis vad de skall göra för att Gathering of Kings tillsammans även de skall få en stjärna i sin ”Guide of Melodic Rock Bands”. Faktiskt tycker jag att det är en av albumets största förtjänster att slutresultatet inte känns som en slarvig soppa utan istället känns den lika komplett som en brakmiddag på en femstjärnig Tapas restaurang. Många små beståndsdelar som tillsammans lirar i harmoni och får dig att skrika högt rakt ut! Muy Excelente!

Introt ”The Gathering” mjukstartar albumet och leder oss in i första riktiga spåret och tidigare förstasingeln ”Forever And A Day” med Björn Strid vid mikrofonen. Harmonin mellan Richard Larssons keyboard och Viktor Olssons leadgitarr är magnifik. Erik Mårtensson på kompgitarr och kör, Robban Bäck på trummor och Nalle Påhlssons drivande basspel kompletterar detta första spår till perfektion. Låtskrivaren Victor Olsson har dock bara börjat visa vad han är kapabel till. Tillsammans med Alexander Frisborg tar han i nästa spår ”Love Will Stay Alive” ut riktmärket för hur melodic rock skall låta för generationer att följa. Rick Altzi sjunger lungorna ur sig och får både varje Masterplan fan och oss andra att gå i total spin. Efraim Larsson sätter trummorna som om han endast satts på denna jord för denna uppgift. Nalle är lika mästerlig som vanligt och Apollo Papathanasio kompletterar med lysande bakgrundssång.

Spår fyra ”Endless Paradise” börjar ganska lugnt men allt eftersom byggs det upp till refrängen som är så enkel men ändåså genial! Jag lovar att här kommer det bli allsång i sommar! Tobias sång är utom denna värld! Ja ni som har Saffire-plattor hemma vet ju redan men det är ändå ett stort utropstecken! Nalle kompletteras här på trummor av Jonas Källsbäck, Victor (leadgitarr)och Stefan Helleblad (kompgitarr) tillsammans med Chris Laney på keyboard och överraskningen Henrik Sethsson som fått ledigt från dansband och schlager för att lägga bakgrundssång. Kommer bli mångas favorit.Spår fem ”Saviour” med lekfullt keyboardsolo och ett dito gitarr är lite lugnare. Inte direkt ”in your face” men med ett skönt groove. Apollo sjunger som en grekisk gud. Förlåt men referensen till sin namne passar såväl in med tanke på sammanhanget som musikeroch att han här är lite måttfull i ett positivt ordalag. Smakfullt, själfullt och ändå med styrka. En svår balansgång som här utförs till perfektion. Victor och Martin Sweet kompletterar varandra på gitarr, Nalles bas och Jonas trummor är i perfekt symbiosoch Richards keyboardspel är en fröjd att lyssna på. Alexander, Tobias och Ron! skapar stämningsfull bakgrundskör. Den lilla nedgången i tempo passar bra då spår sex bjuder på en ballad i form av ”Passing Rain”. En riktig klassisk hårdrocksballad självaste Scorpions kommer vara avundsjuka över! Ytterligare plus är att den aldrig känns som en ”powerballad”. Såsighetsfaktorn är lika med noll och i stället känns den helt naturlig i sin plats på albumet. Vi fick förmånen att vara på plats på förhandslyssningen ochdär berättade Rick allvarligt men med en skämtsam ton att han ALDRIG sjunger ballader. Hör gör han dock en lysande insats och undviker alla de fallgropar en hårdrocksballadstig utgör. Victor kompletterar med ett snyggt rent elgitarrsolo precis lagom smäktande,Tobias sköter återigen bakgrundssången med bravur, Eriks keyboardspel kompletterar snyggt och kompgänget med Nalle och denna gång Jonas på trummor ser att driva låten framåt utan att ta över.

I spår sju ”Out Of My Life” är vi tillbaka till good old melodic rock at it’s finest. Tobias tar steget fram och levererar för sista gången på detta album ännu en gång. När ska karln få sitt stora break bland massorna egentligen? Saffire är ett fantastiskt liveband och Tobias är dessutom som klippt och skuren som frontfigur. Ni får inte missa dem nästa gång de är i närheten av er hemort. Vi passar även på att gratulera då han blev pappa för andra gången just precis. Tobias understöds förtjänstfullt av Apollo och Nalle får sällskap av Jonas återigen i rytmsektionen. Victors gitarr är precis lagom bitsk i bakgrunden utan ta över och Richards keyboard kompletterar perfekt. Urstarkt spår i sin enkelhet med varierande tempo som bryter av snyggt och dessutom en ”killer”refräng! Klassiskt gitarr-riff inleder spår åtta ”Lonely Road”. Jens Westin ger oss en lite rockigare bluesigare röst som lyfter upp detta spår och ger oss en riktig rockrökare! Återigen med en killer-refräng! Hur gör Victor egentligen? Spår efter spår med allsångsrefränger utan att det känns radioanpassat. Dessutom som vanligt lägger han ett riktigt snyggt klassiskt elgitarrssolo. Erik Mårtensson får se upp! Victor tar inga fångar! Nalle och Jonas sköter återigen rytmsektionen, Erik Wiss hanterar keyboarden med oförtruten bravur och Rick tar steget tillbaka och lägger snygg bakgrundssång.

Spår nio ”Angels” bjuder återigen på en riktig rockrökare. Apollo har här ingen begränsning av låten och kan briljera. Killen har lungor som Gunde Svan! Chris snygga bakgrundssång matchar perfekt och på din Keyboard har han gå över än. En i grunden ren enkelsång uppbyggd mer runt vers/refräng a la klassisk Cooper/Child. Perfekt i bilen där man kan skråla med för full hals. Snyggt solo återigen av Victor! Nalle och Efraim oerhört stabila. I ”Long Way From Home” dyker albumets största överraskning upp. AlexanderFrisborg till vardags i Helldog sjöng på låten som demo och enligt Ron var det sedan inget snack. Det här var Alexanders låt! Snacka om fingertoppskänsla! Alexanders mer rena musikaliska stämma lyfter det här spåret långt upp i skyarna ovanför molnen. Jag är heltmållös! Vilken stämma! Några av er kanske hellre velat ha en mer klassisk raspig whiskey-röst men hey vet ni vad? Ni har fel. Stående ovationer och lovord kommer möta den här killen många gånger framöver i sin karriär det är ett som är säkert! Får du intenog med Alexander här finns Helldog med ganska nytt material på Spotify bland annat. Bara att söka. Låten vi pratar om nu är dock mer pampig än rockig. Passar dock ändå fint in på albumet och jag sträcker mig så långt som att jag faktiskt tror att det kommerbli mångas favorit till och med. Victor sköter både keyboard och gitarrer och Nalle tillsammans med Efraim är lika stabila som kinesiska muren.

Just Nalle blir lite historisk i LP-versionens sista spår. Ron hade ända sedan Carola gav ut sin specialskrivna bröderna Gibb-dänga ”The Runaway” haft den på hjärnan. Här har Victor lyckats få till en riktigt bra version. Det är så lätt att göra för mycket. Lägga till eller ta bort och vips är själva själen borta. Här får vi istället en perfekt mix mellan pop och rock. Dessutom med Björn Strid på sång. Ni förstår! Redan på förhandslyssningen kom allsången i gång. Sjukt sjukt hookig och låtskrivarna/discobröderna Robin Gibb (1949-2012) och Maurice Gibb (1949-2003)hade säkert älskat denna version. Nalle då? Vad var det som var så märkligt? Jo han spelar faktiskt även på en förlängd version av musikvideon till Carolas The Runaway. En video som tyvärr inte längre finnskvar på Youtube… How bout that ladies and gentlemen! Victor sköter keyboard och gitarrer, Jonas trummorna och Henrik Sethsson återigen på bakgrundssång.

Där slutade alltså LP-versionen. CD köparna bjuds på ett bonusspår i form av ”Battle Cry”. En lite hårdare låt mer power metal-aktig än melodic rock. Inget dåligt spår alls och Rick röst passar faktiskt lika bra här som på den tidigare balladen. Ändå köper jag helt att den lyfts bort på LP-versionen. Den fick inte heller fysiskt plats och i valet mellan den och något av de andra spåren var det helt rätt val. Victor, Jens, Nalle, Erik och Jonas tillsammans sköter musicerandet som om Power Metal var något de fått med modersmjölken. Låten kommer gå hem i stugorna hos dem som älskar höga toner och dubbeltramp.

Ni kanske trodde jag överdrev där i början. Men så är inte fallet. Få band och album har lyckats beröra mig som detta verk. Guns N’ Roses på sent åttio och hela nittiotalet. Faktiskt ända tills idag. De är alltid speciella för mig. H.E.A.T i toppform är något alldeles extra. Såväl The Night Flight Orchestra. Dessutom har Tobias Forge’s Ghost efter mycket om och men lyckats vinna mig över. Men här har vi ännu ett album som jag kommer räkna som en milstolpe i svensk rockhistoria. Det går faktiskt att göra en svensk ”allstar” platta och göra det bra. Det här är redan nu ett album som är historiskt. Tårarna har visserligen nu torkat och håret på armarna lagt sig. Men ge mig tio sekunder av ”Forever And A Day” och jag kommer sitta här och böla igen.

Extra credits: Till Ron för för utan dig hade vi aldrig fått uppleva den här historiska stunden. Dessutom till Victor Olsson som skrivit hela albumet. Vi fick en föraning redan förra året med Saffires album men här har killen fått sitt totala genombrott och exploderat i en kavalkad av gitarr och keyboard riff, killer hooks och melodiös uppfinningsrikedom som saknar motstycke i svensk melodic rock-historia! Världen är inte stor nog för detta geni.

1: The Gathering

2: Forever And A Day

3: Love Will Stay Alive

4: Endless Paradise

6: Passing Rain

7: Out Of My Life

8: Lonely Road

9: Angels

10: Long Way From Home

11: The Runaway

CD Bonusspår: Battle Cry

Av: Magnus Blomqvist