Precis som jag trodde när jag recenserade EP’n ”Hunter’s Moon” förra året så var ”Hunter’s Moon” lite av ett smakprov till ett framtida studioalbum. ”Apocalypse & Chill” är nämligen holländska Delain’s sjätte och nya studioalbum. Värt att poängtera innan jag skriver vidare är att Delain räknar på nytt med bara en gitarrist då Merel Bechtold valt att hoppa av och ”Masters Of Destiny” är den enda låten man valt att ha med från ”Hunter’s Moon”… i övrigt var man redan bekant med låtarna ”Burning Bridges” och ”One Second” då dom presenterats som singlar vid slutet av förra året.
”One Second” är förresten låten ”Apocalypse & Chill” börjar med… en rätt poppig låt med simpel struktur och en trallvänlig refräng som lätt sätter sig i hjärnan. Kan påminna om senaste Within Temptation… men måste ändå erkänna att jag gillar den, en riktig höjdpunkt i sin enkelhet och säkert en ny livefavorit för fansen. Nästa låt ”We Had Everything” inleder med lite av ett techno-aktigt intro… men börjar låta som Delain så fort sången och övriga instrument kommer in. Strukturen kan fortfarande uppfattas som simpel men ändå lite mer komplett och varierad än den förra… kan i början inte kännas standard men så fort en brygga kommer in lyfter låten direkt och det går bara inte att ogilla Charlotte Wessels sånginsatser… den kvinnan har verkligen inlevelse när hon är som bäst. ”Chemical Redemption” är ett typexempel på radiovänlig symphonic metal… en helt okej låt i sin enkelhet (inte mer än så) och ”Burning Bridges” kände man som sagt till sedan tidigare… aggressiva gitarriffen, growlen och den rätt tuffa atmosfären gör låten till en av dom hårdaste på skivan… definitivt en av mina favoriter. På femte plats kommer ”Vengeance” där Yannis Papadopoulos (Beast In Black) gästar… vet inte om jag törs uppmärksamma den som en höjdpunkt men en riktig fullträff där båda sångarna gör ett strålande jobb.
I förra albumet ”Moonbathers” hade ex-gitarristen Merel Bechtold ett viktigt finger i spelet och fick Delain att låta mörkare och tyngre än någonsin. Nu när hon inte är kvar i bandet kan det hända att man saknar henne en aning då Delain i det här albumet försöker dra åt två håll samtidigt… ena stunden låter det mörkt och tungt och andra gånger ljust, poppigt och radiovänligt. Vi snackar i andra ord om ett varierat alster… men det finns ändå en röd tråd som binder ihop allting och får konceptet att fungera. Som sist har man även lagt till en ballad på bara piano och sång (och fiol den här gången)… snackar om ”Ghost House Heart” och där finner vi ytterligare en klockren prestation av Wessels. Andra låtar jag uppskattade enormt är ”To Live Is To Die”, ”Masters Of Destiny” (även om jag redan kunde den), ”The Greatest Escape” och ”Legions Of The Lost” (som tycks ha ett politiskt budskap). Skivan slutar med tre intrumentala orkestervarianter av tre av låtarna på skivan. Produktionen känns ganska korrekt även om det finns ett å annat som hade kunnat bli bättre… och på det stora hela är ”Apocalypse & Chill” ett bra album… vet inte om jag gillar det mer än det förra, men jag är återigen nöjd över det jag hörde.
Det var allt jag hade att säga… gillar du Delain och den här typen av musik i övrigt lär du inte bli ett dugg besviken den här gången heller. Delain fortsätter att leverera bra grejer och är därför ett av nutidens mest stabila symphonic metal-band. Må hända att ”Apocalypse & Chill” inte når hela vägen till toppbetyg men ses ändå som en av årets höjdpunkter för min del.
Band: Delain.
Titel: ”Apocalypse & Chill”.
Genre: Symphonic metal.
Skivbolag: Napalm
Releasedatum: 7 februari 2020.
Bästa spår: ”To Live Is To Die”, ”Masters Of Destiny”, ”The Greatest Escape”, ”Legions Of The Lost”, ”We Had Everything”, ”Burning Bridges”, ”One Second”, ”Vengeance”, ”Ghost House Heart”.
Betyg: 8’5/10
Av Lucas LMZ Zimmermann.
