Amerikanska Death Angel tillbaka i år med ”Humanicide” som är namnet på deras nionde studioalbum. Som kanske många vet så grundades det här bandet i San Francisco 1982 och är idag kända inom undergroundscenen som en av ikonerna inom den så kallade ”Bay Area Thrash Metal” rörelsen på 80-talet (andra ikoner inom den rörelsen är till exempel Exodus, Testament och Metallica). Efter tre skivsläpp splittrades Death Angel men återförenades igen 2001. Även om Death Angel kanske inte längre är ett band jag lyssnar på väldigt ofta (det blir så när man upptäcker mer och mer ny musik) har jag alltid tyckt dom varit bland det bästa i sin genre, upptäckte dom nån gång i tonåren med skivan ”The Ultra-Violence” (1987) och eftersom jag hade en liten thrash metal-period så blev Death Angel direkt ännu ett självklart band i min samling.
Värt att poängtera är att det finns ett inbygt koncept i albumet (tro eller ej), hela ”Humanicide” skulle kunna uppfattas som en rejäl dos samhällskritik. Death Angel bjuder på 10 låtar (11 om man vill räkna in bonusspåret ”The Day I Walked Away”) med texter som sågar det moderna kapitalistiska samhället som gjort oss människor mer egoistiska och mindre empatiska. Titeln och själva skivomslaget speglar någon form av slätt där vi människor utrotat oss själva efter flera generationers hat, regression och våld och dom som finns kvar på jorden är djurarter (i det här fallet vargar) som kämpar för att leva vidare tillsammans med sina flockar.
Alltså säger ju det hela av sig självt att det här kommer vara ett ösigt och aggressivt thrash metal-album… visserligen hade det oavsett budskapet varit Death Angel det var frågan om (ett band som är veteraner i genren som sagt), men ändå… hårda samhällskritiska budskap kräver aggresiv och hård musik, vilket verkar vara ett faktum när man väl trycker på playknappen. Skivan börjar lagom starkt med titelspåret, därefter går vi över till ”Divine Defector” som höjer tempot en smula och ”Agressor” såg ut att vara en halvballad i början men blir bara ösigare och ösigare.
Stora överraskningarna kommer med låtarna ”I Came For Blood”, ”Immortal Behated” och ”Revelation Song”… den förstnämnda har starka hårdrock/rock n’ roll influencer som ihop med råa thrash metal-soundet ger en intressant kontrast, den andra är lite för balladorienterad och den tredje är en typisk hårdrock/heavy metal-låt som kanske inte riktigt är det man förväntar sig av en skiva som denna. Värt att nämna är att ”The Pack” går ifrån själva grundkonceptet och är en hyllningslåt till alla fansen och metalheads i överlag. Produktionen känns sisådär… den har sina bra och dåliga sidor, men vid sidan av det är det här ungefär vad jag förväntade av Death Angel (kanske lite mindre men iallafall) . Bästa låtarna får bli ”Alive And Screaming”, ”I Came For Blood”, ”Ghost Of Me”, ”Agressor” och ”Of Rats And Men”. Svagaste punkterna får bli ”Revelation Song” och bonusspåret ”The Day I Walked Away”… dom känns rätt opassande jämfört med resten av skivan och Death Angels sound i överlag.
Det är nog allt jag har att säga om ”Humanicide”, det finns onekligen en del som trycker ner albumet tyvärr… men i övrigt finns det nya guldkorn och konceptet i överlag är ganska vällevererat. Hade gitarrerna och sången varit liiiiiite vassare hade det blivit ett högre slutbetyg. Må hända att jag uppfattade ”The Evil Divide” som bättre, men ”Humanicide” är verkligen inget fiasko för det.
Band: Death Angel.
Titel: ”Humanicide”.
Genre: Thrash/heavy metal.
Skivbolag: Nuclear Blast.
Releasedatum: 31 maj 2019.
Bästa spår: ”Alive And Screaming”, ”I Came For Blood”, ”Ghost Of Me”, ”Agressor”, ”Of Rats And Men”.
Betyg: 7/10
Lucas LMZ Zimmermann.