Det har tidigare idag snackats om nya videon med Paradise Lost och nyss recenserade vi det nya med Mono Inc., så jag tycker att vi fortsätter med mer mörk musik. Ytterligare ett band inom Tysklands mörka scen står på tur och dessutom veteraner inom det hela då dom varit aktiva sedan början på 90-talet. Crematory från Mannheim (Sydtyskland) är nämligen aktuella med femtonde alstret Unbroken. Vi snackar dessutom om en personlig favorit i genren för min del, så mina förväntningar inför det här skivsläppet har varit relativt höga. Första singeln The Downfall var en fullträff… gothic/death metal när den är som bäst och precis vad man förväntar sig av Crematory. Andra singeln Unbroken, där Robse i Equilibrium gästar, var däremot inte lika övertygande. En låt vars text handlar om att Crematory fortfarande njuter av det dom gör trots nästan två decenniers aktivitet… inge fel med det direkt, men man hade kunnat göra ett bättre jobb då låten är rakt av enformig och Robses insatts tillför inte direkt nånting speciellt. Han må vara grym i Equilibrium, men i det här fallet var hans insats svag.
Albumet börjar med just Unbroken, behöver nog inte säga mer om det hela så vi går över till andra låten Awaits Me. Den låten är däremot ganska klockren och hade i mitt tycke passat bättre som första låt. Bra balans mellan mörk growl och clean sång kombinerat med ösiga gitarrer och melankoliska keyboard-insatser. Rise And Fall kan uppfattas som lite mer melodisk och melankolisk, mönstret i melodin må låta bekant men ändå en ganska okej låt. Behind The Wall är klart industriell och väldigt aggressiv/straight forward. Definitivt en klar favorit. The Kingdom domineras av clean vocals och även om man sänker tempot ett snäpp är låten relativt hård. Inside My Heart sänker tempot ännu mer och känns lite som en tung ballad. Melankolisk och smått episk på samma gång. Vet inte om jag törs säga att Inside My Heart är ytterligare en favorit, men ändå rätt bra. Nästa låt The Downfall behöver jag nog inte säga mer om (*hihi).
I överlag skulle jag kunna säga att Unbroken ligger på ungefär samma nivå som förra albumet Oblivion. Alltså ett bra album utan tvekan. Produktionen är i stort sätt felfri, det elektroniska dominerar inte i överdrift och både gitarr och sång har störst fokus. Önskar att andra band i den här stilen tar det här som exempel… det är så ett gothic metal-album ska låta. Innehållet känns intressant och varierat, och det är bara bra att Crematory står fast vid sitt signatursound. Hade önskat att det fanns några låtar på tyska också, som i dom äldre albumen. Sedan Oblivion verkar dom ha lämnat det helt bakom sig och det är rätt synd. Även om den här musiken helst ska vara på engelska var det ändå intressant att Crematory valde att lägga till några låtar på tyska. Iallafall, bästa låtarna är The Downfall, Voices, Broken Heroes, Awaits Me, Inside My Heart, As Darkness Calls och Behind The Wall. Svagaste punkterna däremot får bli I Am och sista låten Like The Tides. Den förstnämnda har jazziga inslag som inte riktigt passar i den här typen av musik och sistnämnda känns som onödig utfyllnad… en standard akustisk ballad.
Det är nog allt jag har att säga, når inte hela vägen till ett toppbetyg men förtjänar ändå ett högt betyg. Har du gillat det här bandet länge lär du garanterat uppskatta det du hör och du som inte känner till Crematory bör defintivt ge dem en chans. Gillar du industrimetal i överlag lär Crematory definitivt vara nånting för dig.
Band: Crematory.
Titel: Unbroken.
Genre: Gothic/industrial/death metal.
Skivbolag: Napalm Records.
Releasedatum: 6 mars 2020.
Bästa spår: The Downfall, Voices, Broken Heroes, Awaits Me, Inside My Heart, As Darkness Calls, Behind The Wall.
Betyg: 8’5/10
Av. Lucas LMZ Zimmermann.
