Även om Benediction skapades redan 1989 så upptäckte jag personligen dem rätt sent. Det var inte förrän vid albumet ”Scriptures” som släpptes 2020 (efter ett långt uppehåll) som jag trillade dit. Dave Ingram har en av death metal-scenens absolut bästa röster och en litet lurig karisma som också gör att deras musikvideos alltid är ett rent nöje att se på.
Således var jag rätt peppad när det kommande släppet ”Ravage of Empires” landade på mitt bord, och nu är det dags att dela mina intryck med er.
Den första låten A Carrion Harvest ger fullt ös redan från början. Jag känner direkt att jag nu har gett mig ut på en hejdundrande resa och blir väl förberedd för resten av albumets utformning. Melodin som används hade kunnat kännas repetetiv om man inte skött det så snyggt. Just när jag börjar tänka ”det börjar bli för my…” så gör de något annat. Det är extremt väl avvägt.
Nästa låt som står ut är den tredje i ordningen, Genesis Chamber. Tyvärr är det för att det i min mening är skivans svagaste kort. Den börjar bra med ett stämningsfullt tal och olycksbådande gitarrer. Sådana tilltag kan lätt bli lökiga och nog snuddar det vid den gränsen, men passerar aldrig över den. Ingram känns alltid litet som att han är full i fan, vilket gör att Benediction kommer undan med en hel del som andra band inte gör. Genesis Chamber känns i övrigt dock mindre medryckande och driven, litet plattare. Det är dock absolut inte dåligt på långa vägar. Jag lär inte hoppa över den när jag lyssnar på plattan, men jag lär nog inte hoppa fram till den heller direkt.
I Deviant Spine som kommer sedan har man också dragit ned på hastigheten jämfört med de första två låtarna. Den känns ändå mer inspirerad än Genesis Chamber. Jag finner mig själv sitta som på nålar när stämningar byggs upp och sedan förlöses i de fantastiska trummor som Giovanni Durst levererar.
När Engines of War sedan drar igång så kastas man direkt in i fart igen. Utan att ens ha lyssnat på texten är jag genast förflyttad till en konvoj av krigare i en postapokalyptisk ödemark, vilket är en känsla som består låten igenom.
Crawling over Corpses är en ur death metal-synpunkt väldigt romantisk låt, men jag är väl medveten om att ingen som inte är ett fan av genren kommer att hålla med. Det är dock en av de bästa låtarna på skivan, vilket gör att valet att släppa den först var smart och snyggt. Här är en länk till videon så ni kan höra själva, om ni missat den.
Den sista låten jag vill lyfta fram är Psychosister. Den är extremt medryckande, vilket är något som går som en röd tråd genom nästan hela albumet. Benediction är förbaskat medryckande och har levererat exakt vad man alltid hoppas på när de släpper nytt material. Det är musik att röja till, musik att festa till, musik att pigga upp den grå vardagen med. Kort sagt: Det är musik som gör mig glad, och förhoppningsvis gör den exakt samma sak för dig med.
Artist: Benediction
Albumtitel: ”Ravage of Empires”
Bolag: Nuclear Blast
Release: 4 april 2025
Genre: Death metal
Betyg:
