Okej, ni som läst vad jag skrivit här innan vet att jag inte är något fan av Behemoth, men jag tänker ge deras nya skiva ”The Shit ov God” en chans i alla fall. Vi får helt enkelt se hur det går.
Det inleder med låten ”The Shadow Elite”. En kort stund bygger de upp litet stämning innan smattret sätter igång. Efter det går det någon minut innan de lyckas fånga in mig när man får en kort paus i smattret. Där ges låten nämligen mer struktur och efter det fungerar det betydligt bättre.
När jag lyssnar på låt nummer två, ”Sowing Salt”, så inser jag att jag nog än en gång har råkat på Behemoth när jag är på helt fel humör. Det här är musik man skall lyssna på när man åker med lokaltrafik under rusningstid. Det är musik att gömma sig i när man egentligen bara vill skrika och löpa amok med ett tillhygge. Det finns en hel del i den här låten som fungerar även i lugnare tillstånd för mig, dock. Den har tydligare melodier och även om det är sedvanligt kaos så finns det också en tanke bakom det. ”A method to the madness” så att säga.
När vi sedan kommer in på titelspåret så måste jag väl adressera balrogen i rummet: Det är en fruktansvärt lökig titel. Nergal har sagt att de valt ”en så provocerande titel” med viljan att vara raka och direkta istället för subtila. Jag vet inte riktigt om effekten de ville ha är att man himlar med ögonen och skakar litet överseende på huvudet, dock.
Låten är inte skit, utan tvärtom rätt bra. Det sämsta med den är nog talspåret de har en bra bit in, för det känns inte riktigt som det passar in utan tar mig snarare ur stämningen än djupare in i den. Efter fem minuter har passerat känner jag dock faktiskt att jag saknar kaoset och tycker det börjar vara litet väl långsamt. Det är väl problemet med när band vill köra jävligt långa låtar, det är få låtar som kan hålla i över fem minuter här i världen.
Men det fortsätter så här skivan igenom. Jävligt snabbt spel varvas med mer stämningsfulla melodier. Ibland passar det ihop, ibland inte.
Det jag absolut inte kan klaga på är dock Nergals sång. Det låter helt enkelt fruktansvärt bra. Att skivan är skickligt spelad kan man inte heller undvika att nämna. Det är fortfarande inte min grej, men jag förstår bättre att andra verkligen gillar Behemoth.
Sammanfattningsvis, om du vill ha extrem-metal att lyssna på i rusningstrafik eller på nattlig väg hem efter något som gjort dig förbannad så är det här helt rätt skiva.
Artist: Behemoth
Albumtitel: ”The Shit ov God”
Bolag: Nuclear Blast
Release: 250509
Genre: Black metal
Betyg:
