Det finns album som knockar en direkt. Halvvägs in i första spåret och man är redan såld. ”Bringer Of Pain” var ett sådant album. ”No More Hollywood Endings” är det inte. Det finns album som bara är bra när volymen är på 11 och rutorna skallrar. Som man inte kan ”finlyssna” på utan som kräver sin rätt till brölighet och in your face attityd. Tyvär kan vi inte kryssa i den rutan här heller. Det finns även album som först kommer till sin fulla rätt i ett par hörlurar av hög klass i ett tyst rum kanske med en liten valfri dryck upphälld i ett tillhörande glas. Där körer och gömda ljudspår får blomma ut för fullt och höja en melodi till nya nivåer. Nej inte den rutan heller. Det finns även album som först kommer till sin fulla rätt efter ett antal spelningar. Som tar tid. Kanske är det en ruta vi kan kryssa i framöver men efter tre genomlyssningar är vi inte riktigt där heller.
Vad är det vi får så? Jo vi får ett album där Noora och hennes fantastiska röst lyfts fram ännu ett snäpp. Där innehållet i texterna mognat och kanske totalt sett är ett strå vassare än på föregångaren. Däremot har både gitarr riff och keyboard mattor fått ta ett stort steg tillbaka. Nu finns de där fortfarande men mer i bakgrunden som ett komplement till Nooras röst. Musikaliskt är de ett skickligare, tightare band på alla sätt men det känns som att de ändå hålls tillbaka. De får aldrig ta i riktigt från tårna. Något som den här typen av power pop/metal nästan kräver för att fungera fullt ut. Även Nooras röst har trots att den dominerar fått ta ett litet steg tillbaka. Där hon på föregångaren nästan lät arg och verkligen fick både hammare och städ att vibrera av attityd sjunger hon här mer ”vackert” dock fortfarande med styrka. Där leverar hon som vanligt och det finns ingen melodi hon inte kan sjunga. Från viskandes upp till högsta ton sitter det där perfekt.
Vi får egentligen för att hårddra det ett mognare Battle Beast där höga toppar skalats ner och låga dalar lyfts upp. Slätstruket är möjligen ett skällsord men kanske mer riktigt och musiken är riktad mer mot modern rock och framförallt radiostationer där dylikt material spelas dagarna i ända.
Vi får dock några godbitar. Refrängen i inledande ”Unbroken” sitter där, Violinerna i ”No More Hollywood Endings ” lyfter en ganska medioker skapelse, ”Eden” har en bra vers som tyvär planar ut i refrängen men med ett skönt elgitarrssolo. ”Unfairy Tales”, Endless Summer” (wtf? hur tänkte de där?) och ”The Hero” är tyvär inget vidare men i ”Piece Of Me” tillåts både gitarrer och Noora helt plötsligt få låta sådär arga som bara Battle Beast kan. Bravo!
”I Wish” är finstämd och vacker och visar Nooras mångfaldhet som sångerska, ”Raise Your Fist” har ett skönt driv nästan lite Sabaton liknande. ”The Golden Horne” är albumets power metal bidrag. ”World Of Fire” känns som ett spår som blev över efter förra albumet. Helt ok men som föll bort i urvalet. ”Bent And Broken” är powerballaden som brukade lyfta varje album i slutet av åttiotalet men här faller det tyvär ganska platt. ”My Last Dream” avslutar albumet utan att lämna några jätteavtryck. Medryckande refräng och distade gitarrer men i övrigt utan tryck.
Som ni märker får vi dock en hel del godis. Problemet är att det inte är en Gott & Blandat påse. Istället är det mer som att man stått i sin lokala matvarubutik framför lösgodiset och istället för att välja ut favoriterna blundat och plockat lite på måfå. När man sedan på kvällen skall avnjuta sitt inköp till den hyrda filmen får man både sött, surt, beskt och salt. Lite om vartannat. Helheten håller helt enkelt inte ihop utan vi får ett riff här , en refräng där. Power metal till power zzzzzz.
Så. Dags att ändå kryssa i en ruta. I mitt fall kommer det inte bli i skivbutikens beställ ruta. Istället blir det till ett par konserbiljetter när de besöker vårt vackra land framåt maj. För där tror jag att några av albumspåren verkligen kan förgylla min kväll. Här räcker det dock inte på långa vägar till ett toppbetyg.
Band: Battle Beast
Titel: No More Hollywood Endings
Genre: Power Metal, Heavy Metal, Pop Metal
Skivbolag: Nuclear Blast
Releasedatum: 22/3
Bästa spår: Eden, Piece Of Me
Betyg: 6/10
Av: Magnus Blomqvist
