Skribent Mathias Westman
Foto: Eva Wistemar
Wycked Angel seglade upp på melodic rock himlen 2025 ifrån ingenstans. Bandet visades upp lite grand på sociala medier och snart kom också fösta singeln Going for the One. På kommande albumet Intensifier ligger Going for the One som spå nummer tre. Låten har chuggande riffgitarrerinledningsvis som helt avtar när sångerskan Jennifer JJ Svensson hörs ihop med stora 80-talstrummor, hanterade av Adde Larsson, tillsammans med distad bas, som spelas av Kriss Panic, innan gitarrerna kommer åter. I mitt tycke är det är en bra första singel som är snyggt varierad i ups and downs på skivan.
Tittar vi då på inledningen av skivan med titelspåret som inleder hela skivan tycker jag just att Intensifier inte håller samma klass. Det blir för mig ganska tydliga Mötley Crüevibbar och jag gillar ju inte Mötley Crüe, men för fans som gör det har ni säkert en dryga fyra minuters njutbar lyssning. Höjdpunkten på skivan däremot nås redan i låt två: Ladies of the 80’s. Här får vi ett riff som sätter sig på minnet liksom att både vers och refräng har en naturlig plats i låten. Ladies of the 80’s är en av fem!!! singlar, halva plattan släpps som just singlar innan albumets release som sker 30 oktober. Utav dess singlar har nämnda Ladies of the 80’s lägst antal streams på Spotify vilket verkligen förvånar undertecknad.
Att inledningen har haft en låt som inte tilltalar mig men två som gör det borgar ju för en spännande fortsättning och låt nummer fyra The Beat of My Heart (också en singel) är ännu en av de låtarna som verkligen tilltalar mig. Låten är den mest AOR-doftande på hela skivan, har en stark refräng och en tonartshöjning men är totalt sett en klart snygg låt.
Tonight är låt fem och också den senast släppta låtensom dessutom på spotify har fått flest streams utav de fem. Wycked Angel fortsätter att presentera stark melodic rock mix, här gör sig AOR:en klart påmind men definitivt åt det hårdare hållet. I Tonight kan jag däremot störa mig lite på är att bandgrundaren och gitarristen Sebastian ”Baze West” Westlund Myrén återanvänder vissa delar spelmässigt. Liret är annars definitivt kompetent där både rythmiken och en hel del utav sololiret är ett bra hantverk men i Tonight blir jag helt enkelt tudelad.
Resterande låtar är de som ni kommer att få höra med släppet den 30:e oktober. My Own Enemy är melodisk hårdrock ja till och med klara metalvibbar som kanske inte lyfter hela vägen. Loverdose däremot där metalingredienserna skruvats ner något har en annan dynamik. Refrängen skruvas ner och sjungs med markerande tydlighet och här kommer dessutom mitt favoritsolo, kort och koncist. Vem som spelar solot är inte specificerat och inte självklart för bandet har ju en till gitarrist i Euge Valovirta.
Lost Without Your Love har ett akustiskt intro ala MSG och är en powerballad som får allt mer power ju längre låten pågår och just power är det bandet representerar i sitt sound vilket säkert inte är konstig då mer eller mindre alla i bandet har en bakgrund i metalscenen. Det är bara JJ som Basse hörde på rockbaren i Göteborg sjungandes karaoke som inte har någon större erfarenhet innan och när man lyssnar upprepade gånger om och om tycker jag att det finns enstaka fraseringar som kanske inte sitter hundra procent. Med det sagt ska jag säga att JJ har en power i rösten som folk kan vara avundsjuka.
Albumet avslutas med en ren metalrökare i How I Feel och bandets självbetitlade låt Wycked Angel som är en favorit för mig då vi hamnar åter i AOR-land.
Totalt sett leverar Wycked Angel en stark debut där ett par låtar inte riktigt faller mig i smaken hundra procent men ingen utav dessa låtar får mig att vilja byta låt men med det sagt har Wycked Angel en hel drös låtar som kommer hamna på min spellista och skivan ska införskaffas när den väl släpps!
Betyg
