Wombbaths historia är litet brokig, med olika namn, olika medlemmar och så till sist den senaste uppsättningen som startade antingen 2014 eller 2015 beroende på hur man räknar. Oavsett så kommer de här med sin femte fullängdare på tio år.
Introt kan inte beskrivas som annat än klassiskt, och just ”klassiskt” är vad jag återkommer till som beskrivande ord igen och igen under genomlyssningen.
A Symphony of Dread drar ned litet på takten från den första låten, men utan att det känns såsigt. Det är behagligt, mörkt och tungt, kanske med någon form av oheligt sakral känsla. Den ger rysningar längsmed ryggraden på bästa möjliga sätt.
I Discord Of Doom drar man upp farten igen och med oroväckande körer i bakgrunden så ger låten först ett jagande intryck. Det är lycksbådande och nästan en aning ångestframkallande. Stämningen skiftar dock sedan och det känns förlösande. Det är ett väldigt episkt stycke som är lätt att engagera sig i och som framkallar flera känslor utan att vara det minsta otydligt eller rörigt.
Vill även särskilt nämna Deep Hunger som ger mig lust att någon gång få röja rejält live till det här bandet, samt The Damned And The Slain som rycker tag i lyssnaren och är väldigt driven.
Sången från Jonny Pettersson har bra vidd, kapacitet till riktigt djupa monsterartade growl men utan problem att lägga in andra tonlägen. Det känns otvunget, men imponerande.
Det är klassisk death metal och jag har svårt att se att det här albumet skulle kunna göra någon som uppskattar det besviken. Jag blir inte direkt överraskad av några inslag, men samtidigt så kan jag inte heller ogilla något. Allt låter väldigt genomtänkt och låtarna är enhetliga utan att någonsin bli tråkiga. Det är snyggt och tight spelat, det är bra mixat. Det är helt enkelt ett väldigt proffsigt och elegant utfört mörker.
Artist: Wombbath
Albumtitel: The Ascendence
Bolag: Pulverised Records
Release 2025-03-14
Genre: Death Metal
Betyg:
