Det är inte metal. Eller det kanske finns spår av metal? Rock är det i alla fall. Det vet jag! Med rytmer och sång som påminner lika mycket om Beastie Boys som klassisk Ram Jam har Thomas Raggi skapat något som verkligen sticker ut.
Det finns en del toner som känns som det växte fram under början av 2000- talet efter grunge, britt-pop och den progressiva perioden. Jag tycker verkligen om det här och på något sätt så är det perfekt att det släpps i början av december. Det ligger en lite mörk underton i det hela och samtidigt kan man inte låta bli att röra sig i takt med det och njuta av detaljer som Gitarrsolot i Keep The Pack som har helt magiska sound som bara gör att man ler stort.
I Lucy startar man upp med ett modernt rockintro. Det är en fantastisk feeling här som skulle passa bra i en film med vemod och hårt mot hårt. Det är en häftig balans med den här låten som väger över lite mer åt det rockpoppiga hållet utan att det blir en alltför soft ton. Det är fortfarande tyngd och rytm i det som pressar framåt. När man sedan landar i Cat Got Your Tongue går man tillbaka till den där känslan av ösigt rock med en talande sång som lyfter det till en skön svängig nivå som skulle väcka vem som helst på morgonen. Även om Raggi är känd för att spela i Måneskin så är det här något som känns så väldigt annorlunda. Visst skulle man kunna rota och hitta något att jämföra men jag tycker inte det behövs. Det här är något eget. Det är något som har fått växa fram och det hörs. Det finns en stabil grund att stå på för att sedan leka fram det som spelats in. Hela plattan känns som en genomgående tanke. Man har byggt och byggt om tills det är som att kliva in i huset som är Raggis huvud. Och jag gillar det. Man får lyssna in sig och försöka hitta det där lilla extra men det är inte svårt, det går rätt fort att känna det som vibrerar här.
Lyssna så förstår ni vad jag menar!
Artist: Thomas Raggi
Album: Masquerade
Lable: Epic
Betyg:
