Släppet sköts upp till 1 Juli pga leveransproblem. Inte för att allting var stoppat utan för att några leverantörer inte kunde hålla leveransdatum så de sköt upp hela releasen för att alla som förbeställt skulle kunna få skivan samtidigt. Rättvist. Och det låter som något Shinedown skulle göra.
Nu är plattan här och jag kan bara andas när jag lyssnar. Det här är ett så in i helskotta bra album! Det är musikaliskt fantastiskt. Det är ett kritiskt album och det är en helhet som smakar science fiction. Vi får följa med Shinedown på en resa till Planet Zero där vår mänsklighet blir belyst. Hur vi är och vad vi gör.
No Sleep Tonight startar upp oss med ett rejält hårt sound som får en att vakna direkt. Det är Som ett kulsprutesmatter i sovrummet på morgonen. Planet Zero landar direkt efter med ett djupt tungt gung som akompanjeras av en ilsken Brent Smith som talar om precis var skåpet ska stå. Det är metal i en hårdockskostym och med en tyngd som vi sett förut men kanske inte såhär intensivt. Mycket bra och välbalanserat.
Welcome är första steget ut i rymden, ett välkomnande till Planet Zero med regler för hur vi ska fortsätta. (ett mellanspel) Dysfunctional You är första steget ut på den nya planeten där vi får höra ett lugnare tempo där man beskriver hur kasst det faktiskt kan vara att vara människa. Snyggt upplagt med körer och en vansinnigt snygg melodi som vi är vana vid sedan innan när det kommer till Shinedown. Att lyfta fram en grymt bra melodi med stöd från instrumenten och en oklanderlig ljudbild.
Dead Don´t Die följer upp och det är ett skönt gung igen. Ett klassiskt Shinedownspår med några nya nyanser. Några filmcitat som stärker budskapet. Standardized Experiences är ytterligare ett mellanspel som har ett sound som påminner om Stranger Things (Lite kul då det just idag släpps nya avsnitt off topic men kul).
America Burning ger oss en bild av ett Amerika som brinner. Det är ett rätframt spår som har tyngd och som är skitigt och skramligt utan att tappa det klara som vi är vana vid från Shinedown. Det ligger en riktigt tung bas och jobbar i låten hela vägen fram och det förstärker bara låten i sig. Detta kommer bli en livefavorit om något! DO Not Panic mellanspelar in oss till A Symptom Of Being Human som är en av mina personliga favoriter på plattan. En lugn låt som handlar om att vi inte är perfekta, vi är mänskliga. Otroligt vacker med enkla medel. Det Berör. Don´t Worry It´s all just at symptom of being Human.
Hope glider upp och har ett vackert intro med gitarr och kör som leder oss in i en melodiös berättelse i lugnt tempo, tungt och skört på en gång. Något som få band lyckas med men som blivit något av en specialitet för Shindedown. Nästa mellanspel: A More Utopian Future.
Clueless and Dramatic trummar in och det ligger ett marschtempo som kan få vilken punkare som helst att börja känga. Tungt och rått med nyanser av musikalberättande. Jäkligt talande. Sure Is Fun landar med en lite lustig känsla. Ett otippat tempo och en härligt annorlunda rytm i sången. Lekfullt och nästan roligt. Något annorlunda som gör att man vaknar till igen! Vad händer? Vad är det de vill säga med det här? Lyssna och avgör själva!
Daylight är ett sådant där spår som berätter något igen. Mänskligheten och hur det är att vara människa. Hur vi kan missuppfatta det mänskliga och tolka det fel. Ett piano, en röst och något som berör. Något som Brent är sjukt bra på. Här kommer en kör in och lyfter upp allting till en ny nivå som stärker känslan och det är riktigt, riktigt bra. Mellanspel This Is A Warning. (80 talsfeeling deLuxe)
The Saints Of Violence And Innuendo rusar in och punkrockar upp en Shinedownmelodi samtidigt som det stundtals landar Sci Fi känslan igen. Det är ett ihopkok av vad albumet varit hitills och det blir grymt häftigt att höra. Det finns så många djup i den här låten så den bör höras några gånger innan man bedömer den.
Army of The Unerappreciated är ännu mer punk. Här har det skapats en rå och rak melodi som passar Shinedown som hand i handske trots att det kanske är lite råare än vad vi är vana vid när det kommer till dem. Det är adrenalin och det passar så jäkla bra i sammanhanget!
Och så kommer frågan: did you get What You Wanted? Och låten heter What You Wanted. Och det är klart, hur ska det annars sluta? VI måste ju kolla så man fått alla likes, alla tummar upp och det man behöver för att somna gott på kvällen. Bandet tackar för sig och hoppas att vi uppskattat åkturen, och det har jag. Hela vägen.
Albumet spelades in i studion de byggde själva när det inte fanns någon studio som tog emot under pandemin. Det kanske är just det som behövdes för det här albumet. Ett album som tar tag i ryggraden på oss som människor och rent musikaliskt är så in i helvete bra rent ut sagt och för dem som är intresserade av text och budskap är det här ett album som belyser oss och det moderna samhälle vi lever i. Brent var arg emellanåt när han skrev texterna, han var också förbryllad och fundersam över vad som sker i världen. Och det märks om man tar sig tiden att lyssna. Ljudet är i princip felfritt, de har tagit sig tid att hitta soundet som behövs för varje låt utan att ta fokus från helheten vilket gör att det trots de stundtals mycket skiftande stilarna blir ett flow som inte störs av för stora skillnader.
Så vad gör vi? Vi lyssnar, vi njuter och gör precis vad vi vill med musiken precis som vi brukar. Och jag vill ge det här albumet en tia, så då gör jag det!!
Band: Shinedown
Label: Atlantic Records
Genre: Hårdrock/metal
Favoritlåtar: A Symptom Of Being Human, The Saints Of Violence And Innuendo och America Burning
Betyg:
/P ”The Poseur” Pousár
