Kalmarbandet Sabancaya är ett färskt metalband som snabbt tagit plats på den svenska metalscenen.
Despirited är Sabancayas debutalbum – och det är en riktigt grym debut!
Produktionen är, inte förvånande, grym för ett debutalbum. Efter att ha pratat med dem tidigare vet jag hur engagerade de är i sin musik och det märks. Gitarrerna är melodiska och drivande där riffen sitter precis där de ska för att skapa tyngd och aggression. Trummorna är vassa, det är snabbt och tungt utan att det blir brötigt. Sången är helt rätt.
När man hört introt i Obedience kommer det ett mörker rakt ut i etern som knyter ihop soundet direkt. Det är enkelt att bara lyssna och ta in det rent musikaliskt men jag har haft tur och fick texterna skickade till mig och det är lite som att hänga med i en berättelse.
”Never alone, is the one who chooses the path of God.
Never alone is the one who calls heaven his home!
Clear visions of His noble throne.
I must be obedient or I won’t walk those streets of gold.”
Sanctified Suffering har ett riktigt snyggt tempo med snygga bryt i riffen som verkligen leker med rytmen i både melodi och användandet av texten! Sjukt intressant! På sina ställen leker man också med ljudet, det blir brusigt och det blir en helhet ihop med berättelsen där ”huvudpersonen” blir utsatt för hemska saker och ber desperat om hjälp.
”Forworn and sedated, sleeplessly dreaming
I feel his anger pierce my bones
So tired but silently screaming
Ambient beeps and whirs relentlessly drones”
Paradise Ablaze är ett mer rakt spår men det finns några detaljer i trummorna som gör att det stundtals blir strået vassare. Ca 1:50 in får vi höra ett extremt klassiskt gitarrsolo. Jag sitter bara och ler för det är verkligen den här typen av metal som jag växt upp med.
Beyond The Scope Of Light har en thrashigt skön start och det känns något mer tekniskt än innan. Jag älskar den växelvisa sången mellan den grova och den skarpa rösten. Det ger en underbar helhetsbild samtidigt som det förstärker deras storytelling.
Christless Ascension växlar upp ett steg till och vi får höra härliga melodisk riff som stärker sången mycket väl i refrängen. Att sedan får höra ett grymt gitarrsolo som knyter ihop allting i den här över fem minuter långa låten är ren fröjd. Jag älskar hur sammansatt allting är!
”Rise! You shall rise!
Let your light guide me?
Blind! You are blind, blinded by
the light your lord has promised
Christ! I can’t obey our christ!
Even if darkness shall fall”
Wrath är en skön tempoväxlare igen. Det är en låt som bjuder in till headbanging framför scenen och det är svårt att sitta still när de här låtarna kommer. Det är en extremt skön ljudbild i detta som man märker är väl bearbetad. Det är inte tänkt att man ska bry sig extra mycket om en enhet i bandet utan bandet är enheten.
Patricide börjar knyta ihop säcken i den här storyn. Det är starkt och jag är mycket imponerad av hur bandet har hittat en så tydlig ton i sin debut! Patricide är definitivt en av favoriterna på plattan där jag kan njuta av allt som klassisk metal har att bjuda på. Det är en djungel att söka i för att hitta något som kan bjuda på så bred metal men jag vet ju att de här killarna verkligen inspireras av allt som de tycker är bra och inte är rädda för att blanda stilarna. Och de gör det så jäkla bra!
”Help me quiet this hell in my mind
This lifeless husk i’ll leave for them to find
There is no God here to hide behind.
Can you smell the sulphur? Seems your path was misaligned
Your trembling voice ricochets of the walls
Your dying screams forever will echo in these halls”
Epitaph avslutar det här med ett skönt ös som bara gör att man vill ha mer och då är det ju tur att man kan lyssna på det en gång till! Skivan växer mer och mer för varje gång jag lyssnar på den och jag hör nya detaljer som bara gör att det är kul att lyssna om. Den här skivan passar nog de flesta som gillar klassisk metal men som är sugna på att höra den yngre generationens take på det. Sabancaya är verkligen ett band som jag tror och hoppas kan gå långt och med tanke på hur hårt de jobbar med gig och att repa och skapa så bör de lyckas. I alla fall enligt mig!
”Sins and virtues are fading away
The epitaph on our tomb is all that will stay
Contorted and fragile are the spikes peeking through
A smile on my lips as I look back at you”
Band: Sabancaya
Album: Despirited
Betyg:
