Nestor landade inte bara i våra svenska hjärtan för två år sedan. De tog sikte på världen och idag ropas det efter Nestor jorden runt! Debutplattan Kids In A Ghost Town fick toppbetyg i recensioner och deras konserter hade en lycklig och aktiv publik i princip var de än spelade. Det var en makalös start på vad som verkar vara en fortsatt succé!
Så Teenage Rebel landade i min mailkorg för ett par veckor sedan och jag har lyssnat aktivt, jag har lyssnat när jag läst och jag har lyssnat när jag tränat och vet ni vad? Det funkade till alltihop. Det som skiljer denna skivan från den förra är en något mer dämpad miljö. Det som var explosivt och superenergiskt där har tonats ner och lämnat plats för något som jag uppfattar som mer fokuserat och kanske lite mer individuellt. När jag intervjuade Tobias sa han att det var lite mer keyboards och lite mer luftigt denna gången och jag kan bara hålla med. (Ni kan läsa intervjun HÄR)
Att starta en skiva med med The Law Of Jante (Featuring Freya Miller) kan kanske uppfattas som lite kaxigt från ett band som faktiskt lyckats bli profeter i sin egen stad. Men jag tror att det är lika mycket en uppmaning till dem som lyssnar att faktiskt vara stolta över vad de gör och att faktiskt göra det man vill göra. We Come Alive stiger upp med den omedelbara 80-tals feelingen som är Nestors forte. De tuggande gitarrerna drämmer rätt in i kaklet och den där keyboarden får starta upp det hela med tydlig ton.
Foto: Henrik Mill
Teenage Rebel fortsätter med en känsla av ”riktig hårdrock”. Missförstå mig rätt nu! Det som fanns på debuten var en lekfull hyllning till stimorol-reklamens rocklåtar. Det lite glättigare och lättsamma medan man här direkt hör att det finns lite mer tyngd och ”grit” i det. Last To Know ligger också där på den lite mer dämpade nivån. Lite mindre stimorol och lite mer Breakfast Club. Det är häftigt hur de kan behålla ett typiskt Nestor-sound och hålla sig inom 80-tals ramen utan att behöva kompromissa med förändringar. De kanske inte är gigantiska skillnader mot första plattan men de som är där märks och är kanske bara ett par millimeter mognare.
Victorious är låten med den där videon! (Den HÄR) En anthem med en känsla av sweet revenge. Känslan när man fick skit från en lärare i gymnasiet som sa att man aldrig skulle bli något. Och när man möter den på stan kan man tala om att man blivit något mer och mänskligare än vad den någonsin kunnat bli. En vinst, utan att tulla på sin självrespekt. Caroline är en annan låt som verkligen har känsla och djup. Det är en låt som har ett lugnare tempo och som berättar en känslosam story. En låt som skulle passa in i vilken romantisk rulle som helst.
The One That Got Away är skivans ballad, och oj vad jag reser tillbaka till Folkets Hus och de sista femton pirrande minuterna. Pianokomp och en vacker och tilltalande melodi. Addicted To Your Love är ju en lämplig uppföljare här då. Mer tempo men med en längtansfull ton. Kärlekstörstande och drivande. Det kommer dansas i publiken när man hör denna. 21 fortsätter med en skön tempoökning. Det finns en härlig lager på lager känsla här och varje gång jag lyssnar på den hör jag något nytt som känns rätt. Har en känsla av att det här kommer vara en låt som kommer sjungas av publiken. Jag envisas med att nämna publiken eftersom Nestor är ett liveband, musiken de gör är perfekt för att spelas inför en enorm publik. Det låter ruskigt bra och välproducerat på skiva och det beror på det arbetet som lagts ner för att göra en riktigt bra uppföljare till Kids In A Ghost Town utan att tappa Nestors typiska driv och energi.
Vi fortsätter med Unchain My Heart som även här drar tankarna tillbaka till den estetiken som fanns i Pretty Woman, Top Gun och 21 Jump Street. Det finns en skön djup känsla i refrängen som gör att man automatiskt sitter och diggar när det landar. En av mina favoriter på plattan utan tvekan. Daughter avslutar skivan med sitt vackra pianointro som möts upp av Tobias röst som visar hans bredd där han ena sekunden lyfter tyngder i 21 och nu är skör och kärleksfull på en helt annan nivå. En uppriktig kärleksförklaring som fått mig att gråta om den handlat om mig. Det tårades ändå lite första gången jag hörde den. Vi lämnas med en känsla och en längtan efter mer. Och som tur var kan man trycka på repeat.
Nestor visade redan med första skivan att de visste vad de gjorde vilket inte är konstigt när de hållit på länge med ett litet uppehåll på 25 år. Det hindrade dock inte kärleken till musiken att gro och Tobias bakgrund i branschen limmade ihop ett band som blivit lika mycket en nostalgisk upplevelse som en nyhet som hjälpte till att väcka intresset för en era av musik där andra kanske fokuserat mer på sleeze och Thrash metal istället för den klassiska hårdrocken? Oavsett vilket är jag såld. Jag kan inte hitta något att gnälla på. Hur mycket jag än försökt.
Artist: Nestor
Album: Teenage Rebel
Release: 31 maj 2024
Skivbolag: Napalm Records
Betyg:
/P ”The Poseur” Pousár