Power metal-bandet Metalite från Stockholm släpper den 25 september sitt femte fullängdsalbum, Discovery.
Jag fick upp ögonen för Metalite när de spelade på SabatonOpen Air 2022 , och jag blev golvad av den energi dom har både live och i sitt sound – något de aldrig har släppt taget om.
Det nya albumet är inget undantag.
Albumet är ett konceptalbum med en sci-fi-story som utspelar sig år 2058. Mänskligheten har tvingats lämna en förfallen jord för att söka ett nytt liv, och börjar efter flera år åter bli stark igen tack vare nätverket Eqlipse.
Systemet är utformat för att förena alla mänskliga sinnen i perfekt harmoni, vägledda av De Fem Befälhavarna, men perfektion kommer med ett pris.
Allt eftersom Eqlipses inflytande växer uppstår märkliga avvikelser – flimrande ljus, saknade minnen och viskningar inifrån nätverket – tills systemet plötsligt kollapsar och vi tas med på en resa för att återställa allt.
Det låter som handlingen i en sci-fi-film, och ärligt talat kan det bli lite väl komplicerat för min smak att hänga med i. Så låt oss prata mer om musiken, för här är det ren power metalsom gäller.
Skivan öppnar starkt med ”Our Time Has Come”, en perfekt start som går i hundratjugo. Den kommer garanterat fungera utmärkt som öppningslåt på Metalites framtida spelningar.
Därefter följer ”In Case Of Emergency”, ett av albumets absolut starkaste spår, även om jag har svårt för introt som låter som en gammal telefonsignal.
Sedan är det bara att spänna fast säkerhetsbältet igen, ”Cyberspace” är en ganska cheesy låt men samtidigt jäkligt skön.
Som de sjunger i låten: ”Welcome to Cyberspace. Sit back and enjoy the ride” – vilket också är det bästa sättet att beskriva hela skivan, sitt ner och njut av åkturen.
”The Metal Elite” känns som en direkt hyllning till bandets fans, vilket alltid är roligt att höra.
En annan favorit är spår nio, ”Wings Of Fire”, som tillhör skivans absoluta höjdpunkter. När spår tolv, ”Triforce”, avrundar plattan känner man sig riktigt nöjd, för mig är sista spåret minst lika viktigt som det första, och det här är ett utmärkt avslut.
Albumet har egentligen inga direkta svaga spår och håller en genomgående hög klass på både låtar och tempo.
Däremot kan jag ibland känna att skivan drunknar lite i sig själv bland alla snabba tonerslingor och den höga sången, vilket gör att låtarna stundtals flyter ihop till en enda lång komposition.
Ett extra stort plus måste dock ges till sångerskan Erica Ohlsson, som är en fantastisk frontperson och sångerska vars röst gör många andra band avundsjuka.
Att sätta ett slutbetyg på Discovery var inte helt enkelt. Det lutade länge åt en trea, men landar till slut på en stark fyra. Skivan är bra rakt igenom, även om jag saknar några fler låtar som sticker ut lite extra.
Men för att citera bandet själv: sitt ner och njut av åkturen. Det är precis det man ska göra.
