INFECTED RAIN upplevde sina mest framgångsrika år hittills under 2022 och 2023, med släppet av sitt femte fullängdsalbum, Ecdysis. Albumet fick stor uppmärksamhet i media med hyllningar, hundratusentals streams och visningar, och debuterade i topp 20 på USA Aktuella Hard Music-listor – allt bekräftades av framträdanden över hela världen på stora festivaler och turneér med Butcher Babies, Wednesday 13 med flera. Den 9 februari 2024 släppte bandet sitt sjätte album, TIME. Bandet beskriver det som ”en hyllning till varje flyktig sekund, varje hjärtslag och varje andetag som har lett oss till detta ögonblick”. Skivan producerades, mixades och mastrades av Valentin Voluta, och kombinerar de skickliga talangerna hos de återvändande medlemmarna Vidick (gitarr, skapare av coverart), Eugene Voluta (trummor) och den berömda frontkvinnan Lena Scissorhands (sång), och de introducerar här den nya medlemmen Alice Lane (bas).

Because I Let You startar upp plattan starkt. Lena har en röst som är lätt att känna igen vilket också gör att man direkt får en relation till musiken. Det är något eget och det är hårt och jäkligt imponerande.
I Dying Light fortsätter Lena att briljera och här växer också en djupare ljudbild fram. Det hörs att man jobbat hårt med att få en förståelse och känsla av samarbetet mellan musik och sång. Vansinnigt snyggt och man inser hur bra de här musikerna är!
Never To Return har en ny feel. Det är en ren och lugn början på låten där Lena återigen får visa sin bredd med såväl skönsång och skrik/growl. Tempot är medryckande och det är inte utan att man sittdansar lite när man hör det här. Det finns många influenser i melodierna som känns plockade ur en kultur som bryter ut ur det vi är vana vid att höra. Inte något specifikt men det är något med melodin som känns uråldrigt utan att bli uppenbart.
Lighthouse har också den rena sången som uppstart och som lägger grunden för melodin från start. En snygg låt även jag upplever den som lite långsam och inte lika explosiv som tidigare låtar. Inte alls dåligt men kanske lite för tamt för min smak.

The Answer Is You startar upp med dist och jag hittar tillbaka till det jag upplever som Infected Rain. Det är skitigt och tight. Det är klassiska metal tugg på gitarrerna och rytmen är hård och skarp med bryggor som lyfter fram Lenas growl och det melodiösa som skapas med gitarrer och bas. Vansinnigt snyggt. Det följs upp av Vivarium som börjar med det digitala som Infected Rain snyggt väver in i sin musik. Det är något med keyboard som, om det görs rätt kan lyfta en melodi utan att bli lamt. Det är en risktagning men som sagt. Om det görs rät tkan det bli extremt snyggt vilket de lyckas med här.
Pandemonium startar upp med lite klassisk metal-feel. Även här kommer en keyboard in och för fram melodi och djupet i ljudbilden. Kanske lite för glättigt men det ger sig snabbt. Här får man en känsla av hur samspelta bandet är. Även om allting spelas samtidigt så kan man utan problem höra de olika instrumenten spela sin beskärda del i låten. Välproducerat utan tvekan.
Enmity inleds med en synthig känsla och drivs snabbt in i metalspåret som de gör så snyggt. Snygga breaks med skönsång som tar fram ytterligare en dimension i låten. Även om jag gillar det känns låten inte riktigt lika sammansatt som de andra låtarna. Bra men inte bäst.
Unpredictable bryter ut från resten av plattan med en känsla av lite punk och jag kan inte låta bli att tänka på Otep. Jäkligt läckert med växlingarna mellan ren sång och den råa growl som kommer fram stundtals. Game Of Blame följer upp med en soft start som tar ner tempot på ett snyggt sätt. Det här är nog den lugnaste låten på albumet och det är ganska avslappnande att höra.
När Paura drar igång med ett ganska enkelt intro där jag tror att det är Moldaviska som viskar igång allt(har fått reda på att det är Italienska), vaggas man in i en låt med lugnt tempo som gör sig bra efter lugnet i Game Of Blame. Det finns en vacker melodi här som verkligen kryper in under huden på en. Det lugna tempot gör också att man liksom lyssnar lite extra.
A Second Or A Thousand Years kliver in och avslutar med en instrumental enkel slinga som gör att man lämnas lite hängande. Var det allt? Är det slut nu? Och det är rätt smart! Man lämnas med en känsla av oupplöarade affärer så man måste liksom lyssna på det igen för att få “rätt” avslut.
Allt som allt är det här en otroligt välproducerad skiva där man verkligen får höra bandets gemensamma men också individuella styrkor. Jag tycker det är en skiva som borde få landa i din bokhylla om du uppskattar lite mer melodisk metal med spår av industri och digital metal utan att låsa sig fast vid en genre.
Band: Infected Rain
Titel: Time
Genre: Modern Progressive Metal
Releasedatum: 9 februari 2024.
Betyg:

/ P ”The Poseur” Pousar