Greta Van Fleet är ett amerikanskt rockband från Frankenmuth, Michigan som bildades 2012. De består av de tre bröderna Josh, Jake och Sam Kiszka och deras vän Danny Wagner.
Bandet har hyllats för sin stil där man tagit det bästa från några av tidernas bästa rockepoker och spelar rockmusik som lika gärna skulle kunna vara från sextio eller sjuttiotalet som idag. Några av Jakes gitarrinfluenser inkluderar John Lee Hooker, Elmore James, Bert Jansch, Eric Clapton och Keith Richards vilket hörs tydligt och ger ett väldigt specifikt sound. Fördelen de har är ju att de har möjligheter i studion som inte fanns back in the day.
Bandets debutalbum Anthem of the Peaceful Army släpptes 2018. 2021 kom The Battle at Garden’s Gate, som var en riktig hit enligt mig. Nu landar nya plattan Starcatcher som spelades in på RCA Studios i Nashville där namn som exempelvis Elvis Presley sticker ut bland alumnerna.
Mitt första intryck av Starcatcher är att de skalat ner det lite. Det är inte lika rent och svulstigt som The Battle at Garden’s Gate där man verkligen spelade på den gamla tonen som man kan känna igen från till exempel Led Zeppelin och Rush. På Starcatcher har man klivit fram ett par år mot den något mer skitiga rocken och det tål att lyssnas på.
Starcatcher har ett knaster som jag relaterar till vinylskivan, det är mer eller mindre genomgående i resten av musiken på plattan.
I Fate Of The Faithful kan vi höra lite mörkare domedagskänsla i melodierna och ska vi se tillbaka har de valt att faktiskt tillåta sig att gräva ner sig lite. Det får vara mörkt och skitigt rakt igenom istället för i partier som tidigare.
Waited All Your Life följer upp och jag menar följer upp för det känns som en fortsättning på Fate Of The The Faithful. Woodstockfeelingen landar rejält i det här spåret.
Falling Sky ökar tempot och styrkan. Woodstockkänslan hänger tydligt kvar även här och det känns lite som att kliva ut i gräset med bara fötter för att dansa. Joplins sätt att sjunga landar i en del partier här och det är imponerande att höra hur man kan variera sig med så många olika stilar utan att tappa sitt eget uttryck i sången.
Sacred Thread känns plötsligt något modernare i produktionen. Man har lekt lite med effekter här. Visst har man kunnat lägga reverb och eko back in the day men med de moderna verktygen blir det mer tillrättalagt vilket i sig inte är fel men det ger inte riktigt samma effekt som dåtidens experimentella lek med sounden. Låten i sig är riktigt bra och kommer nog läggas på en eller annan spellista här hemma.
Runaway Blues öser igång och nu är vi tillbaka på rock and roll spåret utan tvekan. Det är roadtrip-låten på plattan utan tvekan. Det är naket och ösigt och rytmen tillsammans med den drivande gitarren och sången gör att energin sprakar. Tyvärr känns den lite kort, här hade man med fördel kunnat öka med en eller två Minuter till och med!
The Indigo Streak flirtar med den flummigare känslan av eran de vandrat in i. Tänk Jesus Christ Superstar möter The Doors möter Greta Van Fleet. Det är en väldigt behaglig känsla som jag gärna hör mer av.
Frozen Light startar upp med klassiskt ”One two three four” och har ett tunggungintro som känns väldigt Greta Van Fleet. Här känner man igen mycket från The Battle at Garden’s Gates melodier och det lite mer rena uttrycket får ta plats även om det fortfarande håller sig inom skivans produktionsramar.
The Archer börjar med en jäkligt skön stålsträngad gitarr och det rör sig mot en öken. Jag menar en sådan där öken som man ofta ser i videor som hör till sjuttiotalets hippiemusik. Husvagnar i ring med festligheter och människor som drar fram gitarrerna och njuter av friheten. The Archer skulle kunna vara outro till vilken film som helst på temat.
I Meeting The Master får vi höra lite av Jakes genialiska gitarrspel. Det är som en duett mellan sång och gitarr och det är skört och sårbart. Det landar i stråkar och elgitarrsolon som bara hänger kvar och man längtar efter lite mer när det är över. Otroligt snyggt arrangerat, förmodligen det snyggaste på hela plattan.
Farewell For Now avslutar den här resan med en låt som sammanfattar hela plattan väldigt väl. Alla influenser som man hört på skivan knyts ihop med Greta Van Fleets omisskännliga sound och produktion. Det är något renare och mer sammansatt och jag menar inte att det varit sämre i de tidigare låtarna. Bara annorlunda.
Jag kan inte låta bli att undra vad nästa steg kommer bli för bandet. Ska de börja tassa mot åttiotalet på nästa skiva? Eller kommer de ta in influenser från sena sjuttiotalet punk? Det enda jag kan klaga på är att produktionen på sina ställen känns obalanserad. I vissa fall är det sången som förloras lite och ibland gitarren. Om det är medvetet eller ej vet vi ju inte men det kan ju ha varit ett val utifrån hur inspelningarna lät under just den period de eftersträvar.
Låtlista:
- Fate Of The Faithful
- Waited All Your Life
- The Falling Sky
- Sacred The Thread
- Runway Blues
- The Indigo Streak
- Frozen Light
- The Archer
- Meeting The Master
- Farewell For Now
Band: Greta Van Fleet
Titel: Starcatcher
Genre: Rock
Bästa låtar: Meeting The Master och Sacred Thread
Skivbolag: LAVA/Republic Records/Universal Music Group
Releasedatum: 21 Juli 2023
Betyg:
/P ”The Poseur” Pousar
