Hårdrock är bra. Det är tufft och det är coolt och det är häftigt. Och när man som musiker och fan hör något som är riktigt bra så vill man gärna vara där på scenen och göra det där som dom gör.
Frontback har en sångerska med ett unikt sound. Det skapar en energi som gör det intressant att lyssna på, man vill höra vart det leder och det leder oftast till något riktigt coolt. Albumet är bra, det råder det inga tvivel om. Varje låt drar sitt eget strå till stacken och produktionen är clean och för den här musiken är det clean som gäller. Stilen som de kallar Catchy Hardrock passar som hand i handske.
Men jag ska vara helt ärlig. Frontback är i första hand ett liveband. Den energin som ÄR Frontback tappas när man lyssnar på skiva. Visst är det gött att lyssna på och få en liten sensorisk känsla från när man sett dem sist men det når inte hela vägen fram.
När man lyssnar på den här skivan saknas det ytterligare ett element. Nyheten. Det är grymt bra musik men det är dessvärre inte så nytt som den här recensenten hade hoppats på. Men det är som sagt bra musik spelad av grymt duktiga musiker. Och därför delar jag idag ut en extra halv poäng.
Med det sagt längtar jag efter att se bandet live igen, gärna på Sweden Rock igen. Så man får uppleva energin som är Frontback!!
Titel: Don’t Mind The Noise
Genre: Catchy Hardrock
Skivbolag: Dead End Exit/Roastinghouse/Black Lodge Records
Releasedatum: 2019.10.25
Bäst: When the Wind is Gone
Betyg: 6,5/10
/P “The Poser” Pousár
