Recension – Cruzh – The Jungle Revolution

Cruzh släppte i dagarna skivan The Jungle Revolution och jag har tagit mig tid att lyssna igenom det och ska här dela med mig av vad jag hört!

Cruzh har sedan tidigare visat att de har en skön känsla för klassisk hårdrock/hair metal och första spåret The Jungle Revolution har lite av den där Bon Jovi känslan men dessvärre utan det där slagfärdiga som behövs för att det ska slå ut genom högtalarna.

Angel Dust kliver upp och bjuder på ytterligare klassisk feeling, det är högre tempo och vi möts av ett skönt skrik som visar att nu är det på g! Här finns den där tyngden som saknades i The Jungle Revolution men det är fortfarande lite matt i verserna. Jag måste dock säga att det ligger riktigt snygga gitarr-riff som lyfter låten och det matas på trummor som driver det framåt riktigt bra. Mera Cowbell! 😉

FL89 som släpptes på singel för ett par veckor sedan kommer och bjuder på fler klassiska riff och synthar. Det är en kul låt. Den kommer passa bra på såväl uteserveringar som på karaokebaren om ett par år. Inget illa menat den är bara lite mainstream! Killing In The Name Of Love startar upp och man får rätt sköna vibbar direkt. Sången är bra och det finns några snygga körer som lyfter det ett snäpp extra.

SkullCruzher bjuder upp med ett snyggt pianointro som sedan går över till tuggande 80 tals gitarrer och jag är ledsen, men introt livade för mycket. Det är verkligen inte dåligt! Jag hör att de har lagt ner tid på den här låten och de är grymt duktiga musikern men det låter lite platt och tyvärr saknas det en samspelthet som behövs för att känslan ska infinna sig.

At The Radio Station drar igång med högt tempo med en gång och här hör man den där samspeltheten med en gång! Man har liksom hittat den gemensamma nämnaren och det gör all skillnad! Det här är en plattans bästa låtar, utan tvekan. Split Personality, även här ett upptempo intro. Snygga tuggande gitarrer som möts av typiska 80 tals sound.

Sold Your Soul bjuder på lite bluesfeeling i början av låten men sen känns det som att de släpper taegt igen. Det saknas något här och det är synd för grunden i låten är bra och skulle kunna vara en riktig hit. From Above är plattans ballad och den vaknar upp med ett snyggt pianointro, den har en fin stämning. Det avslutas med ett möte mellan instrumenten och ett riktigt snyggt gitarrsolo.

Winner låter rakt av 80tal när det drar igång. Det är väldigt bekant och det är en bra melodi. Gimme Anarchy avslutar skivan med en lite råare ton. En lite mörkar och tyngre känsla. Och jag kan inte låta bli att önska att de hade haft det här genomgående på skivan! Det här är riktigt bra och det känns som att man hittade mer av gemenskapen när man spelade in detta. Alex får uttrycka sig i rösten på ett helt annat sätt här än i de andra låtarna och det hörs verkligen hur mycket han trivs här.

Som många av er säkert märker har jag försökt att vara diplomatisk när jag beskriver låtarna. Det är bra låtar, inget snack om saken men tyvärr är de flesta av dem ganska platta och saknar tyngd. Utom Gimme Anarchy som verkligen lyfter fram allas styrkor och visar var skåpet ska stå. Hade de haft samma tanke på ljudbilden på resten av albumet hade betyget blivit mycket högre! Missförstå mig rätt nu, det är inte en dålig skiva men det är inte ett wow, snarare ett ojsan.

Band: Cruzh
Album: The Jungle Revolution

Label: Frontiers Music s.r.l.
Bästa låtar: At The Radio Station och Gimme Anarchy

Betyg: