1999. The Defaced har funnits sedan dess. Eller funnits och funnits, det har varit långa perioder när de inte ”funnits”… Mer än hypotetiskt. Senaste releasen/turnén var 2008. Jag har lyssnat tillbaka på en del från deras katalog, det som de släppte då för länge sedan. Och jag kan med säkerhet säga. De lever INTE upp till sitt bandnamn. ”The Defaced”. ”De försämrade”, rent översatt. (Har väl en sekundär mening anar jag, men i alla fall).
The Defaced 2022, är bättre. Avsevärt mycket bättre, i mitt tycke. ”Charlatans” är en inspirerande upplevelse av TUNG, rå, hänsynslös metal, mixad med renare vokalinsatser, melodier som etsar sig in i frontal-loben och experimentella ljudridåer. En skiva ”inspirerad” av en pandemi. På bästa tänkbara sätt. Om det är något positivt covid-19 fört med sig, så är det nog att alla kreativa själar, världen över, fått tillfälle till eftertanke, till att stanna upp. Till att skapa med NY energi och vilja. Det har ”The Defaced” verkligen gjort här.
Kvacksalvare, bluffmakare, lurendrejare… Det är vad ”charlatan” betyder, mer eller mindre. Låt 3 på albumet, är titelspåret(-ish). En låt som (om jag förstår den rätt), mer handlar om ifrågasättande av SIG själv än av andra, ifrågasättande om den ovissa omvärlden… samtidigt som den är en reflektion över livet VI lever inom oss. Ett av de absolut starkaste spåren på skivan! Jag vet att jag (som är väldigt ovan vid att bedöma, recensera saker… musik inte minst), redan i en del av det jag tidigare hört, hängt upp mig ganska ofta på kvaliteten på ORD, på text, på underliggande meningar. För MIG har den aspekten av musik i stort sett alltid varit lika viktig som musiken själv. Sambandet mellan ORD och musik är för mig oerhört nödvändig!
Det här är ett album där jag redan nu vill ha texterna utskrivna! Känner att det finns massor av ”påskägg”, ”guldkorn” som jag initialt missar i den här recensionen! Jag är ju hobbypoet, The Defaced är poetiska på riktigt tror jag. Brutalpoeter! (Det är ju inte alltid 100% att man hör ord rätt, speciellt inte med metal-musik, haha)… men. JAG hör en hel del. Lyriken är ofta fantastiskt genomtänkt! Bara det. Pluspoäng, check!
”Monochromatic Void” inleder skivan… Enfärgat tomrum. Det är långt ifrån DET! Det är sprängfyllt med regnbågar, både musikaliskt, vokalt och lyriskt. Det här är en skiva JAG gärna återkommer till, för även om det kanske inte finns en ”hit” riktigt, så finns det ju inte heller något dåligt. Det finns fan inget alls egentligen att gnälla på! Solid, känslosam, kärleksfull metal! Ska jag plocka favoritspår… vilket är svårt, för allt är bra, så blir det nog dock ”Bleeding Ore”, ”Charlatan”, ”Celestial Display” och ”No More Diamonds”. Men allt är som sagt skånsk spettekaka (om man nu gillar det)
Mattias, Jens, Klas och Bob har gjort en suveränt bra insats i främjandet av musiken. För lyriken. För estetiken… För motverkandet av den inre paniken, som covid-19 nog ibland givit oss alla. Musiken. Vägen ur skiten. Det finns en textrad i ”Celestial Display” som lyder ”…cuts like a lash”… Jag förespråkar inte BDSM eller misshandel, eller barnaga. Eller fysiskt våld överhuvudtaget, haha… Men, ni förstår nog vart jag vill komma. The Defaced uppfostrar oss lite… De vill visa oss att BRA musik snärtar till! Vi blir piskade att gilla deras piskrapp. Eller… I alla fall så har jag gjort det.Njutit av smärtan som stämts samman med frustration, hopp, sorg och ännu mer HOPP. Bravo!
Det här är så långt från lurendrejeri vi kan komma. En ärlig, rak, genomtänkt, brutalt BRA skiva! Pandemi-bra, helt enkelt!
Grupp: The Defaced
Albumtitel: Charlatans
Bolag: Sound Pollution Records
Release: 220304
Bästa Spår: Bleeding Ore, Charlatan, Celestial Display, No More Diamonds,
Betyg:
Av: Magnus Svensson
