Österrikiska bandet Roadwolf släpper nytt album med Midnight Lightning. De spelar klassisk Heavy Metal i likheter med band som Judas Priest, Accept, Dio, Thin Lizzy, Stallion. Jag ser även i min research att Roadwolf laddat upp Midnight Lightning på Youtubekanalen NWOTHM Full Albums, så den musikaliska inriktningen och positionen är ganska klar. Uppsättningen i bandet består av Franz Bauer (sång), Valentin (gitarr), Aigy (bas) och Mano (trummor).
Roadwolf har en intressant historia sedan de bildades 2011. Roadwolf har släppt demos, singlar, EP, varit med på samlingsskiva och slutligen släppt en tidigare fullängdare i Unchain The Wolf (2021) som fått ganska positiv kritik. Något annat intressant med själva samlingsskivan som de deltog i från 2015, Austrian Heavy Metal Alliance, där de var ett av tio band som bidrog med varsin låt. Konceptet med en samlingsskiva för olika scener som inte tagit fart ännu och släpper fram band känns ju igen genom historien, där jag kan nämna två av de mest kända exemplen i Metal Blade Records flera släppta volymer av Metal Massacre (fleraatalet band ifrån amerikanska västkusten), samt den episka Scandinavian Metal Attack (1984).
Just att de är ifrån Österrike fick mig att haja till lite. Det lilla alplandet har historiskt inte haft kända Heavy Metal band, jämfört med deras tyskspråkiga grannar. Tyskland är hela kontinentala Europas giganter inom hårdrock sedan 1970-talet. Schweiz har som lillebror en mycket fin historia med band från flera olika genrer inom hårdrockens släktträd som lyckats väl. Vad är då Österrike jämfört med de två? En bebis? Skämt åsido men jag har haft känslan att först på senare tid så har det börjat dyka upp band från underground scenen och att det är på uppgång. Själv är min enda bekantskap bandet Venator som släppte ett riktigt bra album förra året på NWOTHM full albums och nu är Roadwolf som nämnt ovan även de framme på samma plattform. Men en annan viktigt sak är att Midnight Lightning släpps på Napalm Records som ju faktiskt är ett österrikiskt skivbolag och idag ett av de ledande i hela branschen med flera storheter under sitt stall, främst inom mer extremmetal och Goth. Om jag skall tillåta mig tolka lite fritt så kan det vara att Roadwolf kan ses anta en mer pådrivande roll inom Österrikes Heavy Metal scen som fått ett av branschens stora bolag under sina vingar för att ge lite goodwill till Österikiskt Heavy Metal?
Själva albumet är som bekant klassisk Heavy Metal och produktionen är god under ett större bolag. Det är enligt mig mycket som är rätt enligt boken för hur ett klassisk Heavy Metal band skall låta och sjunga om. Något jag gillar med Just Roadwolf är att de ändå är ganska varierande i sin ljudbild och kompositioner. Det har gjort att albumet varit intressant att lyssna på från start till mål. Öppningsspåret On The Run är en Speed Metal låt. Titelspåret känns som en tuffare radiovänlig rocklåt, skulle nog kalla den för ett anthem och jag får faktiskt vibbar av Krokus. Supernatural är även den mer lugnare i lite samma stuk fast lite tuffare ljud växlingar. Sons Of The Golden Horde tyckte jag musikmässigt inte stack ut, däremot är det intressantare ur låttexten då den berör mer historia.
Mark of the Devil och High Under Pressure känns som väldigt Judas Priest inspirerat i tempo, gitarrer och sångstilen. Lite intressant av den senare är att de använder saxofon och att det faktiskt funkar i det här fallet tycker jag. Don’t Deliver Us From Evil tyckte jag var ett av albumets bättre spår. Jag tycker låtens komposition känns storslagen med schyssta tempoväxlingar. Running Out Of Time och Savage Child tycker jag fortsätter lite i samma spår som föregående låt och jag tycker att i alla dessa tre spår visar lite på Roadwolfs crossover till ibland lite mer klassisk hårdrock i takt, ackord och text. Roadwolf avslutar med plattans enda ballad Isolated Hearts. Jag tycker det är helt rätt att ha en ballad i en skiva som denna där texten och sången sticker ut mest.
Sammantaget en mycket stark platta av Roadwolf som onekligen fått bra med draghjälp från Napalm Records. Den är stabil och trygg tycker jag och gillar man klassisk Heavy Metal och Hårdrock så passar detta album utmärkt. Detta är även en utmärkt platta för bandet att gå och turnera med då jag tror den har många låtar som kan lämpa sig väl live så det är bara för Roadwolf att packa grejerna, vässa klorna och ta sig ut på vägarna.
Genre: Heavy Metal, Speed Metal
Skivbolag: Napalm Records
Betyg:

Bästa låtar: On The Run, Midnight Lightning, High Under Pressure, Don’t Deliver Us From Evil
Recension av: Anthony Ceylan