Danska bandet Pyramaze är tillbaka och släpper nu albumet Bloodlines. Pyramaze har de senaste åren tagit en annan musikalisk inriktning. Bandet har sin grund i Power Metal och Progressiv Metal, vars inslag finns kvar ännu. Men sedan förra skivan Epitaph (2017) har Pyramaze slagit in mer på synthesizers, radio vänligt sound och till och med poppig väg. Med det poppiga kan det förstås att låtarna blivit mer catchiga och drivna av hooks. Men sedan också den norske sångaren Terje Harøys sångstil som anslöt till bandet 2015. Något som jag även tycker är ett annat starkt tecken på denna vägen är den tydliga keyboarden som är väldigt starkt närvarande i varje låt som skänker mycket melodi till ljudbilden.
Beskrivningen ovan tycker jag är en bra sammanfattning på hur soundet är på i stort sett hela materialet. Det är musikaliskt väldigt bra och en del låtar drar iväg rent instrumentellt i vissa partier som visar den progressiva ådran i bandet. Men lyssnar upplevelsen kanske inte är den bästa om du inte är ett inbitet fan av gruppen, då man lätt kan tröttna på de utdragna och lättsmälta låtarna.
De låtarna jag gillade mest i albumet var de där jag kunde skönja en del Power Metal drag, och då handlade det främst om starkt trummande och drivet som det för med sig i låtarna. Och viss mån låttitlarna som jag tyckte rimmade väl med Power Metal. Det handlar om låtarna Fortress, The Midnight Sun och The Mystery.
Låten Stop The Bleeding tycker jag är en helt ok låt då texten är ganska djup och jag tycker den är ett bra exempel på varför Pyramaze många gånger jämförts med Iced Earth, vars tidigare sångare Matthew Barlow faktiskt sjöng i Pyramaze mellan 2007-2008. Men musikaliskt hade förmodligen Iced Earth gjort låten tyngre än Pyramazes mer radio vänliga stil.

Annars är det den nyare riktningen som visar sig i det övriga låtarna och jag som lyssnare kan tycka att det finns en kontrast. Det jag lyft ovan låter mer Power Metal och har sina utdragningar, medan det övriga låter mer tillrättalagd, konventionellt. Taking What’s Mine är nästan för mig en renodlad popmetal låt, framförallt tycker jag att refrängen är ett jättetydligt exempel där jag nästan får Eurodance vibbar. Alliance är en ballad som även övergår i duett med en kvinnlig sångerska. Låten skulle ha lika väl ha kunnat komma ifrån ett soundtrack. Låten Even If You’re Gone har en inledande driv, men jag tycker den utvecklar sig till en ganska tillrättalagd rocklåt senare. Sista låten Wolves Of The Sea är helt instrumentalt och låter som en slags musikal.
Sammanfattningsvis en musikaliskt väldigt bra skiva. Men som jag varit inne på kanske den inte slår på högsta cylindern för många som inte är stora fans av Pyramaze sedan tidigare eller som inte är vana att höra den musikaliska stilen som bandet har i denna skiva. Men helt klart lyckas Pyramaze låta mer som ett mainstreamband och den nya riktningen bandet tagit som kan ta de till nya marker.
Genre: Power Metal, Progressiv Metal, AOR
Skivbolag: AFM Records
Betyg:

Bästa låtar: Fortress, The Midnight Sun, The Mystery, Stop The Bleeding
Recension av: Anthony Ceylan