Det tyska bandet DeVicious ifrån Karlsruhe är tillbaka och släpper sitt femte studioalbum. Att bandet legat på latsidan låter sig inte sägas då det är det femte albumet sedan starten 2017. Nytt på Code Red är att bandets tidigare sångare Antonio Calanna har lämnat bandet för att fokusera på andra projekt. Ersättaren är den rutinerade spanska sångaren Baol Bardot Bulsara som ansluter ifrån den kända norska gruppen TNT och som även har sjungit i musikaler och dubbade låtar till olika kommersiella kanaler och tv-spel. Bardot Bulsara var dock redan involverad med bandet i deras föregående album Black Heart (2022) där han sjöng en del bakgrundssång och var även med på vissa spelningar. Så att bandet rekryterat honom kan ses som ett ganska naturligt val. Dessutom menar bandet att de blivit mer flexibla med Bardot Bulsara då han har en bredare stämma och kan sjunga ifrån melodiöst till mer kraftfull sång.
Något jag inte kunde låta bli att tänka på när jag såg omslaget (och läste att DeVicious var ett tyskt band) var att tänka på Accepts kända omslag till Balls to the Wall (1983) med en bild tagen lite åt sidan i midjemått på en man som håller i en hård boll, och där låret är naket. En kuriosa om jag tillåter är att det kända omslaget faktiskt är en direkt inspiration ifrån Robert Mapplethorpes fotosession ”Patrice” ifrån 1977. DeVicious har ett liknande läge men betydligt mer utzoomat. Omslaget har en kvinnokropp klädd i svart kortklänning och med nylonstrumpor, och kvinnan håller en pistol i ena handen. Bilden är digital och för tankarna till ett TV-spel.
DeVicious värs är att spela melodiös hårdrock vilket jag tycker de gör stabilt och tryggt igenom i stort sett hela albumet igenom. Bandet har även keybord som tar stor plats vilket ger melodierna större utrymme och större bredd i ljudet. Bardot Bulsara fyller skorna väl med sin sång. Hans sångstil är för det mesta skönsång, och med vissa tempohöjningar som pitchar. Gitarr och bas framhävs också ganska tydligt med solon, olika riff och tydliga basgångar som tar plats.
Med ett ganska stabilt album, finns det några låtar som sticker ut lite extra? Jag skulle i så fall säga Highway to the Stars, Stuck in Paradise och Raise Your Life. Highway to the Stars känns som en riktigt bra feelgood låt med pompösa inslag, snarast arenarock. Stuck in Paradise är lite mer gitarrdrivet och känns lite tuffare i det här albumet, även om sången är ganska ren. Raise Your Life är min favorit på det här albumet. Ganska tuff men ändå polerad låt med bra sång och klang i sig.
Sammanfattningsvis så kan man säga att Code Red är ett stabilt album och en trevlig lyssning för de som gillar meloiös hårdrock. Sångarbytet kan anses lyckat.
Genre: Melodiös Hårdrock
Betyg:
Bästa Låtar: Highway to the Stars, Stuck in Paradise, Raise Your Life
Recension av: Anthony Ceylan
Foto: Devicious
