En del recensenter brykar beskylla Frontiers Records att släppa samma typ av sound på sina AOR-plattor. Bolaget har gjort sig störst inom melodic rock och arbetat för det länge, de har dessutom trogna köpare som vill ha retrosoundet. Tycker nog att det är lite orättvist i påståendet att släppen är för enformiga i och att det inte riktigt stämmer, det finns i så fall andra saker att diskutera kring bolaget men det är helt en annan diskussion.
Ett av de senaste tillskotten till Frontiers är Arctic Rain, ett etablerat gäng musiker och låtskrivare där främst keyboardisten Pete Alpenborg gjort sig känd som låtskrivare för bolaget. Magnus Berglund på gitarr och Tobias Jonsson, sång är de två andra medlemmarna som varit med och skrivit materialet, dessutom har de haft hjälp av Ulrick Lönnqvist ifrån Code Red i låtskrivandet. Bandet kompletteras av Gert Daun bas och Jonas Jönsson tummor.
Första låten Breakout representerar den typ av AOR som jag tycker allra bäst om, där det mer gitarrdrivna får ta plats. Breakout med sitt skalaktiga intro och riff är ett av skivans bästa spår och bandet visar upp styrkan i vad skickliga musiker kan göra för ett band.
Fortsättningen blir som kontrast till starten lite platt då vi som låt två får en powerballad som känns lite felplacerad. Jag hade hellre haft Free My Mind lite senare på plattan, soundet påminner lite om John Sykes Blue Murder både i gitarrsound och bitvis sångmässigt, tror däremot att låten hade haft fördel av att ligga senare på skivan.
Introt på Friends får mig att tänka på Rebel Gels, Two Young Lovers vilket säkert inte är medvetet men otroligt likt. Låten i sig känns inte så spännande och förutom introt så sätter den sig inte riktigt.
Det är inte förrän på 5e spåret som jag tycker det tar lite fart igen där Lift Me Up har både driv och catchiness. Även här känns låten bekant men denna gången inget tydligt som jag kan referera till.
Plattans bästa solo följer på nästa låt som heter Lost. Magnus Berglund spelar väldigt smakfullt genom hela plattan även om själva låten inte kommer bli en klassiker så når just gitarrspelet sin peak här. Snyggt med lite sweeps, bra vibrato och tap ons på bästa Sykesmaner. Även Jonsson får visa klass vad hans röst klarar av här.
Senare delen av plattan blandar en del del där titelspåret The One är den andra powerballaden på plattan men också mindre intressant än Free My Mind.
Bäst utav de tre sista låtarna är Madeleine som med titeln sjungen gör sig ihågkommen, återigen är Blue Murdervibbarna där.
Sammanfattningsvis tycker jag Arctic Rain har gjort en stabil platta även om det är få låtar som sticker ut. Det blir snarare ett hantverk som kommer ge AOR-lyssnaren en schysst stund men där enstaka låtar kommer lyftas ut till diverse spellistor. För att återupprepa en sista gång tycker jag nog det allra bästa med plattan är just Blue Murder-vibbarna.
Band: Arctic Rain
Titel: The One
Genre: AOR/melodic hard rock.
Skivbolag: Frontiers.
Releasedatum: 7 augusti 2020.
Bästa spår: Breakout,Lift Me Up
Betyg: