Vi river väl av plåstret på en gång då. Ett stort som suttit länge, det här kommer kännas. *Ritch* , AJ! En kort intensiv smärta. Men nu är det över iallafall. För det var verkligen dags nu. Såret är läkt och det är dags att gå vidare.
Myles Kennedy har nämligen varit ett litet skavsår på min fot väldigt länge. Ett sådant där sår som inte riktigt velat läka. Första gången jag hörde honom sjunga var i samband med att Guns N’ Roses valdes in i Rock n’ Roll Hall of Fame. Axl och resten av gruppen var ännu ej återförenade och Myles fick helt enkelt fylla hans plats under de låtar som spelades live under kvällen. Det var tyvärr inte kärlek vid första ”öronblicket”. Det var något med hans karakteristiska röst som inte föll mig i smaken. Myles har sedan dess följt med mig i olika kombinationer under åren. Men det har fortfarande aldrig riktigt klickat. Först när titelspåret till nya albumet ”Pawns & Kings” släpptes hände något. Och nu är det dags. Dags att äntligen verkligen kunna lyssna på riktigt.
Timingen verkar vara perfekt. I mitt aldrig sinade Facebook flöde har rubriker från andra webbaserade musiktidskrifter vittnat om att gruppen har något stort på gång. Jag har inte klickat och läst och inte heller gått igenom hela bakkatalogen. Vi tar det istället från här och nu.
Ödesmättade ”This Is War” inleder. Open your eyes and run for your life,this is war. Jösses. Snacka om att slå in dörren direkt. ”Dead Among the Living” börjar med trummor och ett skönt riff. Refrängen är lätt att komma ihåg. Kommer nog bli en favorit live. ”Silver Tongue” är en av mina personliga favoriter. Blyhårt riff! ”Sin After Sin” är dock ”lite tråkig”. Lyfter inte riktigt. Men gitarrerna är grymma. Spelas med fördel högt! ”Stay” är betydligt mer melodiös. Passar amerikanska rockradiostationer utmärkt. ”Holiday”:s inledande riff sticker verkligen ut! Överlag dock mer melodiös än hård. ”Fable of the Silent Son” är ett märkligt spår. Över åtta minuter. Spretar åt alla håll. Kommer bli svårsmält för många men ger tillbaka till den till den som uthärdar. ”Season of Promise” är dock väldigt lättsmält. Kanske de inte vågar utmana sina fans för mycket? Helt ok men sticker inte ut. ”Last Man Standing” är för mig väldigt mycket Alterbridge så som jag känner till dem. Flera sköna gitarr partier. Växer för varje lyssning! Avslutningsvis titelspåret som var det som från början väckte mitt intresse för albumet. Tung, progressiv, melodiös. Den har verkligen allt.
Sammanfattningsvis är jag väldigt glad att äntligen kunnat riva av det där plåstret och verkligen kunnat spela igenom albumet inte bara en eller två gånger för att jag stört mig på Myles röst och helt enkelt känt att det räcker. Nu vill jag hela tiden höra mer. Albumet är tungt, ruffigt, riffigt, melodiöst och lite progressivt allt i ett och jag älskar det! Jag hoppas att du kommer göra det med.
Grupp: Alterbridge
Titel: Pawns & Kings
Skivbolag: Napalm Records
Releasedatum: 221014
Bästa Spår: This Is War, Dead Among The Living, Silver Tongue, Fable Of The Silent Son, Pawns & Kings.
Betyg:
Av: Magnus Blomqvist
Photo Credit: Chuck Brueckmann
